Historier från bygda 22-2 - Versionshistorik

Lennart: Länk

2025-09-12T07:26:35Z

Länk

← Äldre version		Versionen från 12 september 2025 kl. 09.26
Rad 20:		Rad 20:
	I huset bredvid som också var bostadshus låg Lillys damfrisering. Lilly som var gift med Yngve Hedlund drev sin verksamhet i källarvåningen.		I huset bredvid som också var bostadshus låg Lillys damfrisering. Lilly som var gift med Yngve Hedlund drev sin verksamhet i källarvåningen.
	[[Fil:Bruksvägen 1948.jpg\|miniatyr\|692x692px\|Bruksvägen 1948. Huset till vänster är Kristenssons med elaffär i källaren. Mitt i bild det nybyggda hus som bl.a. inrymde Folktandvård och kommunal tvättstuga. Norr därom ligger Karl och Esters Nicklassons hus och därefter Hanssons. De hette Valter och Hjördis. Valter kallades »Asken« av någon anledning. foto: oscar färdig]]		[[Fil:Bruksvägen 1948.jpg\|miniatyr\|692x692px\|Bruksvägen 1948. Huset till vänster är Kristenssons med elaffär i källaren. Mitt i bild det nybyggda hus som bl.a. inrymde Folktandvård och kommunal tvättstuga. Norr därom ligger Karl och Esters Nicklassons hus och därefter Hanssons. De hette Valter och Hjördis. Valter kallades »Asken« av någon anledning. foto: oscar färdig]]
	Mittemot med adress Bruksvägen 4 låg det s.k. Häradskrivarkontoret. Det var den lokala skattemyndigheten. Chefen titulerades häradsskrivare och tjänsten innehades i många år av Fritz Ekholm. I huset fanns även två lägenheter. I den ena bodde vid den aktuella tiden Fritz och Anna-Stina Ekholm och i den andra möbelhandlare Larsson med fru med adress Bruksvägen 4. Numera disponeras lokalerna av Munkedals kommun och Munkedals hembygdsförening samt museiföreningen Munkedals Jernväg.		Mittemot med adress Bruksvägen 4 låg det s.k. Häradskrivarkontoret. Det var den lokala skattemyndigheten. Chefen titulerades häradsskrivare och tjänsten innehades i många år av Fritz Ekholm. I huset fanns även två lägenheter. I den ena bodde vid den aktuella tiden Fritz och Anna-Stina Ekholm och i den andra möbelhandlare Larsson med fru med adress Bruksvägen 4. Numera disponeras lokalerna av [[Munkedals kommun]] och Munkedals hembygdsförening samt museiföreningen Munkedals Jernväg.

	Huset bredvid med adress Bruksvägen 2 som tillsammans med Bruksvägen 4 och 6 uppfördes av Munkedals kommun i slutet av fyrtiotalet. Bruksvägen 2 inrymde förutom lägenheter, Folktandvård och kommunal tvättstuga.		Huset bredvid med adress Bruksvägen 2 som tillsammans med Bruksvägen 4 och 6 uppfördes av [[Munkedals kommun]] i slutet av fyrtiotalet. Bruksvägen 2 inrymde förutom lägenheter, Folktandvård och kommunal tvättstuga.

	Sista huset mittemot med adress Bruksvägen 1 var en villa. Den beboddes av Gösta Kristensson med familj. Gösta hade elaffär i källaren samtidigt som han var kommunens brandchef.		Sista huset mittemot med adress Bruksvägen 1 var en villa. Den beboddes av Gösta Kristensson med familj. Gösta hade elaffär i källaren samtidigt som han var kommunens brandchef.

Lennart: Länk

2023-10-27T10:06:31Z

Länk

← Äldre version		Versionen från 27 oktober 2023 kl. 12.06
Rad 1:		Rad 1:
	[[Fil:S14UM UMFA53666 1780.jpg\|miniatyr\|Johan på Tångens hus omkring 1933. Foto: Selma Sahlberg]]		[[Fil:S14UM UMFA53666 1780.jpg\|miniatyr\|Johan på Tångens hus omkring 1933. Foto: Selma Sahlberg]]
	Nu har jag lämnat Folkparken och går utför backen. Första huset jag passerar ligger alldeles där vägen upp till parken går. Därifrån har jag många minnen. Där bodde fram till sjuttiotalet »Johan på Tången«Olsson tillsammans med sin mamma. Johan arbetade som packare på bruket, men han hade också en egenskap som gjorde att han ofta förmanade oss småpojkar. På somrarna kom ett barnbarn och bodde hos dem några veckor. Hon hette Ingrid och vi lekte vilda lekar ihop. Johan förmanade oss att ta det lite lugnare, vilket inte hjälpte.		Nu har jag lämnat [[Munkedals Folkpark\|Folkparken]] och går utför backen. Första huset jag passerar ligger alldeles där vägen upp till parken går. Därifrån har jag många minnen. Där bodde fram till sjuttiotalet »Johan på Tången«Olsson tillsammans med sin mamma. Johan arbetade som packare på bruket, men han hade också en egenskap som gjorde att han ofta förmanade oss småpojkar. På somrarna kom ett barnbarn och bodde hos dem några veckor. Hon hette Ingrid och vi lekte vilda lekar ihop. Johan förmanade oss att ta det lite lugnare, vilket inte hjälpte.

	När jag har gått över den gamla Tångebron blir jag stående en stund och tänker tillbaka på gamla tider.		När jag har gått över den gamla Tångebron blir jag stående en stund och tänker tillbaka på gamla tider.

Lennart: Bild infogad

2023-09-12T09:32:48Z

Bild infogad

← Äldre version		Versionen från 12 september 2023 kl. 11.32
Rad 19:		Rad 19:

	I huset bredvid som också var bostadshus låg Lillys damfrisering. Lilly som var gift med Yngve Hedlund drev sin verksamhet i källarvåningen.		I huset bredvid som också var bostadshus låg Lillys damfrisering. Lilly som var gift med Yngve Hedlund drev sin verksamhet i källarvåningen.
			[[Fil:Bruksvägen 1948.jpg\|miniatyr\|692x692px\|Bruksvägen 1948. Huset till vänster är Kristenssons med elaffär i källaren. Mitt i bild det nybyggda hus som bl.a. inrymde Folktandvård och kommunal tvättstuga. Norr därom ligger Karl och Esters Nicklassons hus och därefter Hanssons. De hette Valter och Hjördis. Valter kallades »Asken« av någon anledning. foto: oscar färdig]]
	Mittemot med adress Bruksvägen 4 låg det s.k. Häradskrivarkontoret. Det var den lokala skattemyndigheten. Chefen titulerades häradsskrivare och tjänsten innehades i många år av Fritz Ekholm. I huset fanns även två lägenheter. I den ena bodde vid den aktuella tiden Fritz och Anna-Stina Ekholm och i den andra möbelhandlare Larsson med fru med adress Bruksvägen 4. Numera disponeras lokalerna av Munkedals kommun och Munkedals hembygdsförening samt museiföreningen Munkedals Jernväg.		Mittemot med adress Bruksvägen 4 låg det s.k. Häradskrivarkontoret. Det var den lokala skattemyndigheten. Chefen titulerades häradsskrivare och tjänsten innehades i många år av Fritz Ekholm. I huset fanns även två lägenheter. I den ena bodde vid den aktuella tiden Fritz och Anna-Stina Ekholm och i den andra möbelhandlare Larsson med fru med adress Bruksvägen 4. Numera disponeras lokalerna av Munkedals kommun och Munkedals hembygdsförening samt museiföreningen Munkedals Jernväg.

Lennart: Bild infogad

2023-09-12T09:24:28Z

Bild infogad

← Äldre version		Versionen från 12 september 2023 kl. 11.24
Rad 1:		Rad 1:
			[[Fil:S14UM UMFA53666 1780.jpg\|miniatyr\|Johan på Tångens hus omkring 1933. Foto: Selma Sahlberg]]
	Nu har jag lämnat Folkparken och går utför backen. Första huset jag passerar ligger alldeles där vägen upp till parken går. Därifrån har jag många minnen. Där bodde fram till sjuttiotalet »Johan på Tången«Olsson tillsammans med sin mamma. Johan arbetade som packare på bruket, men han hade också en egenskap som gjorde att han ofta förmanade oss småpojkar. På somrarna kom ett barnbarn och bodde hos dem några veckor. Hon hette Ingrid och vi lekte vilda lekar ihop. Johan förmanade oss att ta det lite lugnare, vilket inte hjälpte.		Nu har jag lämnat Folkparken och går utför backen. Första huset jag passerar ligger alldeles där vägen upp till parken går. Därifrån har jag många minnen. Där bodde fram till sjuttiotalet »Johan på Tången«Olsson tillsammans med sin mamma. Johan arbetade som packare på bruket, men han hade också en egenskap som gjorde att han ofta förmanade oss småpojkar. På somrarna kom ett barnbarn och bodde hos dem några veckor. Hon hette Ingrid och vi lekte vilda lekar ihop. Johan förmanade oss att ta det lite lugnare, vilket inte hjälpte.

Lennart den 12 september 2023 kl. 09.14

2023-09-12T09:14:30Z

← Äldre version		Versionen från 12 september 2023 kl. 11.14
Rad 1:		Rad 1:
	Nu har jag lämnat Folkparken och går utför backen. Första huset jag passerar ligger alldeles där vägen upp till parken går. Därifrån har jag många minnen. Där bodde fram		Nu har jag lämnat Folkparken och går utför backen. Första huset jag passerar ligger alldeles där vägen upp till parken går. Därifrån har jag många minnen. Där bodde fram till sjuttiotalet »Johan på Tången«Olsson tillsammans med sin mamma. Johan arbetade som packare på bruket, men han hade också en egenskap som gjorde att han ofta förmanade oss småpojkar. På somrarna kom ett barnbarn och bodde hos dem några veckor. Hon hette Ingrid och vi lekte vilda lekar ihop. Johan förmanade oss att ta det lite lugnare, vilket inte hjälpte.
	till sjuttiotalet »Johan på Tången«Olsson tillsammans med sin mamma. Johan arbetade som packare på bruket, men han hade också en egenskap som gjorde att han ofta förmanade oss småpojkar. På somrarna kom ett barnbarn och bodde hos dem några veckor. Hon hette Ingrid och vi lekte vilda lekar ihop. Johan förmanade oss att ta det lite lugnare, vilket inte hjälpte.

	När jag har gått över den gamla Tångebron blir jag stående en stund och tänker tillbaka på gamla tider.		När jag har gått över den gamla Tångebron blir jag stående en stund och tänker tillbaka på gamla tider.
Rad 34:		Rad 33:

	Text: Björn Jacobson		Text: Björn Jacobson
			[[Kategori:Munkedalsbygden]]
			[[Kategori:Munkedalsbygden 22-2]]

Lennart den 12 september 2023 kl. 09.13

2023-09-12T09:13:41Z

← Äldre version		Versionen från 12 september 2023 kl. 11.13
Rad 1:		Rad 1:
	Nu har jag lämnat Folkparken och går utför backen. Första huset jag passerar ligger alldeles där vägen upp till		Nu har jag lämnat Folkparken och går utför backen. Första huset jag passerar ligger alldeles där vägen upp till parken går. Därifrån har jag många minnen. Där bodde fram
	parken går. Därifrån har jag många minnen. Där bodde fram		till sjuttiotalet »Johan på Tången«Olsson tillsammans med sin mamma. Johan arbetade som packare på bruket, men han hade också en egenskap som gjorde att han ofta förmanade oss småpojkar. På somrarna kom ett barnbarn och bodde hos dem några veckor. Hon hette Ingrid och vi lekte vilda lekar ihop. Johan förmanade oss att ta det lite lugnare, vilket inte hjälpte.
	till sjuttiotalet »Johan på ~~Tången« Olsson~~ tillsammans med
	sin mamma. Johan arbetade som packare på bruket, men han		När jag har gått över den gamla Tångebron blir jag stående en stund och tänker tillbaka på gamla tider.
	hade också en egenskap som gjorde att han ofta förmanade
	oss småpojkar. På somrarna kom ett barnbarn och bodde		Jag kan se de gamla husen framför mig, där numera den nya sträckningen av Bruksvägen går. Där bodde den munkedalsfödde svensk-amerikanen, Ture Westland, född Niklasson. Han hade varit i Amerika några år och återvänt till hembygden i slutet av fyrtiotalet. Jag var ofta där och hälsade på honom tillsammans med min kamrat, Morgan, Ture var far till Morgan, och det var anledningen till våra besök. Ture var mycket amerikansk och närmast en ensling i sitt stora
	hos dem några veckor. Hon hette Ingrid och vi lekte vilda lekar ihop. Johan förmanade oss att ta det lite lugnare, vilket		hus. I slutet av berättelsen skall jag ge er en liten episod som exempel på Tures egenheter.
	inte hjälpte.
	När jag har gått över den gamla Tångebron blir jag stående		I toppen av Tångebacken låg två hus som ägdes av Albert Lindbom. I huset närmast Bruksvägen bodde Karl och Olga Nyberg. De hyrde huset av Lindbom.
	en stund och tänker tillbaka på gamla tider.
	Jag kan se de gamla husen framför mig, där numera den		Jag var ofta där tillsammans med min far, vars kompis Petrus var gift med Nybergs dotter, Lola. De hade en dotter som jag lekte mycket med. Hon hette Carina och henne har
	nya sträckningen av Bruksvägen går. Där bodde den munkedalsfödde svensk-amerikanen, Ture Westland, född Niklasson. Han hade varit i Amerika några år och återvänt till		jag träffat på senare år då hon arbetat på Ljungskile Folkhögskola.
	hembygden i slutet av fyrtiotalet. Jag var ofta där och hälsade
	på honom tillsammans med min kamrat, Morgan, Ture var		På andra sidan om Bohusbanan låg till vänster Munkens syfabrik som senare blev pipfabrik.I källaren låg under många år Munkedals Elektroservice. Den ägdes av Yngve
	far till Morgan, och det var anledningen till våra besök. Ture		Hedlund och han hade delar av släkten anställda, bl.a. brodern Ragnar, och brorsonen Stig och på senare år även svågern, Sven Lundström. »Lindarverkstaden« blev något av en samlingsplats då de tog emot alla slags elektrojobb. Idag huserar förutom kommunal verksamhet även Munkedals bordtennisklubb i lokalerna.
	var mycket amerikansk och närmast en ensling i sitt stora
	hus. I slutet av berättelsen skall jag ge er en liten episod som		Mitt emot bodde Ture Westlands bror, Kalle Niklasson tillsammans med sin hustru, Ester. Kalle var en verklig profil som också hade varit i Amerika några år. Hemkommen till
	exempel på Tures egenheter.		Munkedal fick han anställning på brukets vagnverkstad. Han blev bruket trogen långt efter pensionsåldern. Han hade en speciell humor och kallades allmänt för Eldare-Kalle. Namnet berodde inte på att han jämt var sotig, utan på att hans far hade arbetat i brukets pannhus. Jag besökte dem ibland tillsammans med min mor då hon var kamrat med Niklassons dotter.
	I toppen av Tångebacken låg två hus som ägdes av Albert
	Lindbom. I huset närmast Bruksvägen bodde Karl och Olga		I huset bredvid som också var bostadshus låg Lillys damfrisering. Lilly som var gift med Yngve Hedlund drev sin verksamhet i källarvåningen.
	Nyberg. De hyrde huset av Lindbom.
	Jag var ofta där tillsammans med min far, vars kompis		Mittemot med adress Bruksvägen 4 låg det s.k. Häradskrivarkontoret. Det var den lokala skattemyndigheten. Chefen titulerades häradsskrivare och tjänsten innehades i många år av Fritz Ekholm. I huset fanns även två lägenheter. I den ena bodde vid den aktuella tiden Fritz och Anna-Stina Ekholm och i den andra möbelhandlare Larsson med fru med adress Bruksvägen 4. Numera disponeras lokalerna av Munkedals kommun och Munkedals hembygdsförening samt museiföreningen Munkedals Jernväg.
	Petrus var gift med Nybergs dotter, Lola. De hade en dotter
	som jag lekte mycket med. Hon hette Carina och henne har		Huset bredvid med adress Bruksvägen 2 som tillsammans med Bruksvägen 4 och 6 uppfördes av Munkedals kommun i slutet av fyrtiotalet. Bruksvägen 2 inrymde förutom lägenheter, Folktandvård och kommunal tvättstuga.
	jag träffat på senare år då hon arbetat på Ljungskile Folkhögskola.
	På andra sidan om Bohusbanan låg till vänster Munkens syfabrik som senare blev pipfabrik.I källaren låg under		Sista huset mittemot med adress Bruksvägen 1 var en villa. Den beboddes av Gösta Kristensson med familj. Gösta hade elaffär i källaren samtidigt som han var kommunens brandchef.
	många år Munkedals Elektroservice. Den ägdes av Yngve
	Hedlund och han hade delar av släkten anställda, bl.a. brodern Ragnar, och brorsonen Stig och på senare år även svågern, Sven Lundström. »Lindarverkstaden« blev något av en		Därmed har jag fullgjort min fiktiva promenad utmed Bruksvägen.
	samlingsplats då de tog emot alla slags elektrojobb. Idag huserar förutom kommunal verksamhet även Munkedals bordtennisklubb i lokalerna.
	Mitt emot bodde Ture Westlands bror, Kalle Niklasson tillsammans med sin hustru, Ester. Kalle var en verklig profil		Jag avslutar som utlovat med en episod som inträffade 1964. När jag gick och läste inför konfirmationen hade vi s.k. »kyrkoplikt« varje söndag. Min kompis, Kenneth Svensson
	som också hade varit i Amerika några år. Hemkommen till		och jag cyklade från kyrkan. I höjd med Foss Livs mittemot Bruksvägen öppnade sig himlen, och det kom en rejäl åskskur. Vi sökte regnskydd under affärens markis. Då kom Ture Westland på sin cykel. Han skulle till affären för att handla. När han hade ryckt i dörren en god stund, ropade han till oss: Är den här »storen« stängd idag? Det är söndag svarade vi. Är det söndag frågade Ture. När han fick detta bekräftat svor han en ed över svenskarna och deras förbannade söndagar.
	Munkedal fick han anställning på brukets vagnverkstad. Han
	blev bruket trogen långt efter pensionsåldern. Han hade en		Han lade ner sin cykel, satte sig på den och for hem. I våra ögon hade han efter många år i Amerika andra vanor än vi. Eller också började han bli gammal. Det var i alla fall sista gången jag talade med honom i det fria då han ganska snart flyttade till Ekebackens äldreboende.
	speciell humor och kallades allmänt för Eldare-Kalle. Namnet berodde inte på att han jämt var sotig, utan på att hans
	far hade arbetat i brukets pannhus. Jag besökte dem ibland
	tillsammans med min mor då hon var kamrat med Niklassons dotter.
	I huset bredvid som också var bostadshus låg Lillys damfrisering. Lilly som var gift med Yngve Hedlund drev sin
	verksamhet i källarvåningen.
	Mittemot med adress Bruksvägen 4 låg det s.k. Häradskrivarkontoret. Det var den lokala skattemyndigheten. Chefen
	titulerades häradsskrivare och tjänsten innehades i många år
	av Fritz Ekholm. I huset fanns även två lägenheter. I den ena
	bodde vid den aktuella tiden Fritz och Anna-Stina Ekholm
	och i den andra möbelhandlare Larsson med fru med adress
	Bruksvägen 4. Numera disponeras lokalerna av Munkedals
	kommun och Munkedals hembygdsförening samt museiföreningen Munkedals Jernväg.
	Huset bredvid med adress Bruksvägen 2 som tillsammans
	med Bruksvägen 4 och 6 uppfördes av Munkedals kommun i
	slutet av fyrtiotalet. Bruksvägen 2 inrymde förutom lägenheter, Folktandvård och kommunal tvättstuga.
	Sista huset mittemot med adress Bruksvägen 1 var en villa.
	Den beboddes av Gösta Kristensson med familj. Gösta hade
	elaffär i källaren samtidigt som han var kommunens brandchef.
	Därmed har jag fullgjort min fiktiva promenad utmed
	Bruksvägen.
	Jag avslutar som utlovat med en episod som inträffade
	1964. När jag gick och läste inför konfirmationen hade vi s.k.
	»kyrkoplikt« varje söndag. Min kompis, Kenneth Svensson
	och jag cyklade från kyrkan. I höjd med Foss Livs mittemot
	Bruksvägen öppnade sig himlen, och det kom en rejäl åskskur. Vi sökte regnskydd under affärens markis. Då kom Ture
	Westland på sin cykel. Han skulle till affären för att handla.
	När han hade ryckt i dörren en god stund, ropade han till oss:
	Är den här »storen« stängd idag? Det är söndag svarade vi.
	Är det söndag frågade Ture. När han fick detta bekräftat svor
	han en ed över svenskarna och deras förbannade söndagar.
	Han lade ner sin cykel, satte sig på den och for hem.
	I våra ögon hade han efter många år i Amerika andra vanor än vi. Eller också började han bli gammal. Det var i alla
	fall sista gången jag talade med honom i det fria då han ganska snart flyttade till Ekebackens äldreboende.

	Text: Björn Jacobson		Text: Björn Jacobson

Lennart: Skapade sidan med 'Nu har jag lämnat Folkparken och går utför backen. Första huset jag passerar ligger alldeles där vägen upp till parken går. Därifrån har jag många minnen. Där bodde fram till sjuttiotalet »Johan på Tången« Olsson tillsammans med sin mamma. Johan arbetade som packare på bruket, men han hade också en egenskap som gjorde att han ofta förmanade oss småpojkar. På somrarna kom ett barnbarn och bodde hos dem några veckor. Hon hette Ingrid och vi lekte vilda...'

2023-09-12T09:08:24Z

Skapade sidan med 'Nu har jag lämnat Folkparken och går utför backen. Första huset jag passerar ligger alldeles där vägen upp till parken går. Därifrån har jag många minnen. Där bodde fram till sjuttiotalet »Johan på Tången« Olsson tillsammans med sin mamma. Johan arbetade som packare på bruket, men han hade också en egenskap som gjorde att han ofta förmanade oss småpojkar. På somrarna kom ett barnbarn och bodde hos dem några veckor. Hon hette Ingrid och vi lekte vilda...'

Ny sida

Nu har jag lämnat Folkparken och går utför backen. Första huset jag passerar ligger alldeles där vägen upp till
parken går. Därifrån har jag många minnen. Där bodde fram
till sjuttiotalet »Johan på Tången« Olsson tillsammans med
sin mamma. Johan arbetade som packare på bruket, men han
hade också en egenskap som gjorde att han ofta förmanade
oss småpojkar. På somrarna kom ett barnbarn och bodde
hos dem några veckor. Hon hette Ingrid och vi lekte vilda lekar ihop. Johan förmanade oss att ta det lite lugnare, vilket
inte hjälpte.
När jag har gått över den gamla Tångebron blir jag stående
en stund och tänker tillbaka på gamla tider.
Jag kan se de gamla husen framför mig, där numera den
nya sträckningen av Bruksvägen går. Där bodde den munkedalsfödde svensk-amerikanen, Ture Westland, född Niklasson. Han hade varit i Amerika några år och återvänt till
hembygden i slutet av fyrtiotalet. Jag var ofta där och hälsade
på honom tillsammans med min kamrat, Morgan, Ture var
far till Morgan, och det var anledningen till våra besök. Ture
var mycket amerikansk och närmast en ensling i sitt stora
hus. I slutet av berättelsen skall jag ge er en liten episod som
exempel på Tures egenheter.
I toppen av Tångebacken låg två hus som ägdes av Albert
Lindbom. I huset närmast Bruksvägen bodde Karl och Olga
Nyberg. De hyrde huset av Lindbom.
Jag var ofta där tillsammans med min far, vars kompis
Petrus var gift med Nybergs dotter, Lola. De hade en dotter
som jag lekte mycket med. Hon hette Carina och henne har
jag träffat på senare år då hon arbetat på Ljungskile Folkhögskola.
På andra sidan om Bohusbanan låg till vänster Munkens syfabrik som senare blev pipfabrik.I källaren låg under
många år Munkedals Elektroservice. Den ägdes av Yngve
Hedlund och han hade delar av släkten anställda, bl.a. brodern Ragnar, och brorsonen Stig och på senare år även svågern, Sven Lundström. »Lindarverkstaden« blev något av en
samlingsplats då de tog emot alla slags elektrojobb. Idag huserar förutom kommunal verksamhet även Munkedals bordtennisklubb i lokalerna.
Mitt emot bodde Ture Westlands bror, Kalle Niklasson tillsammans med sin hustru, Ester. Kalle var en verklig profil
som också hade varit i Amerika några år. Hemkommen till
Munkedal fick han anställning på brukets vagnverkstad. Han
blev bruket trogen långt efter pensionsåldern. Han hade en
speciell humor och kallades allmänt för Eldare-Kalle. Namnet berodde inte på att han jämt var sotig, utan på att hans
far hade arbetat i brukets pannhus. Jag besökte dem ibland
tillsammans med min mor då hon var kamrat med Niklassons dotter.
I huset bredvid som också var bostadshus låg Lillys damfrisering. Lilly som var gift med Yngve Hedlund drev sin
verksamhet i källarvåningen.
Mittemot med adress Bruksvägen 4 låg det s.k. Häradskrivarkontoret. Det var den lokala skattemyndigheten. Chefen
titulerades häradsskrivare och tjänsten innehades i många år
av Fritz Ekholm. I huset fanns även två lägenheter. I den ena
bodde vid den aktuella tiden Fritz och Anna-Stina Ekholm
och i den andra möbelhandlare Larsson med fru med adress
Bruksvägen 4. Numera disponeras lokalerna av Munkedals
kommun och Munkedals hembygdsförening samt museiföreningen Munkedals Jernväg.
Huset bredvid med adress Bruksvägen 2 som tillsammans
med Bruksvägen 4 och 6 uppfördes av Munkedals kommun i
slutet av fyrtiotalet. Bruksvägen 2 inrymde förutom lägenheter, Folktandvård och kommunal tvättstuga.
Sista huset mittemot med adress Bruksvägen 1 var en villa.
Den beboddes av Gösta Kristensson med familj. Gösta hade
elaffär i källaren samtidigt som han var kommunens brandchef.
Därmed har jag fullgjort min fiktiva promenad utmed
Bruksvägen.
Jag avslutar som utlovat med en episod som inträffade
1964. När jag gick och läste inför konfirmationen hade vi s.k.
»kyrkoplikt« varje söndag. Min kompis, Kenneth Svensson
och jag cyklade från kyrkan. I höjd med Foss Livs mittemot
Bruksvägen öppnade sig himlen, och det kom en rejäl åskskur. Vi sökte regnskydd under affärens markis. Då kom Ture
Westland på sin cykel. Han skulle till affären för att handla.
När han hade ryckt i dörren en god stund, ropade han till oss:
Är den här »storen« stängd idag? Det är söndag svarade vi.
Är det söndag frågade Ture. När han fick detta bekräftat svor
han en ed över svenskarna och deras förbannade söndagar.
Han lade ner sin cykel, satte sig på den och for hem.
I våra ögon hade han efter många år i Amerika andra vanor än vi. Eller också började han bli gammal. Det var i alla
fall sista gången jag talade med honom i det fria då han ganska snart flyttade till Ekebackens äldreboende.

Text: Björn Jacobson