Krans-Axel än en gång 06-1 - Versionshistorik

Lennart: Länkar

2026-04-22T18:34:55Z

Länkar

← Äldre version		Versionen från 22 april 2026 kl. 20.34
Rad 3:		Rad 3:
	Det handlar framför alit om de perioder i Axels liv då han var sjöman. Det började med skutan Rapid från Lysekil, den mönstrade han på 1890 och det blev inledningen till ett långt och händelserikt liv på sjön. Kapten på skutan, som gick med trälast, var skeppar Wäster från Häggvall.		Det handlar framför alit om de perioder i Axels liv då han var sjöman. Det började med skutan Rapid från Lysekil, den mönstrade han på 1890 och det blev inledningen till ett långt och händelserikt liv på sjön. Kapten på skutan, som gick med trälast, var skeppar Wäster från Häggvall.

	[[Krans-Axel\|Krans-Axels]] lön var elva kronor i månaden. Första färden blev emellertid inte så lång. Rapid förliste vid en svår höststorm utanför Gotlands kust. Besättningen tog sig oskadd i land men skutan blev "kondem", som Axel uttryckte det. Det vill säga: Rapid blev vrak. Efter denna prolog började sjömanslivet på allvar. Vid en vistelse i Norge mönstrade Axel på som lättmatros. Först kom han till England. Under de närmaste åren arbetade han på olika fartyg; barkar, skonare och fullriggare. Fartyg som gick på Holland, USA och Canada. Han hade nu kommit upp i en månadslön på 45 kronor.		[[Krans-Axel 05-2\|Krans-Axels]] lön var elva kronor i månaden. Första färden blev emellertid inte så lång. Rapid förliste vid en svår höststorm utanför Gotlands kust. Besättningen tog sig oskadd i land men skutan blev "kondem", som Axel uttryckte det. Det vill säga: Rapid blev vrak. Efter denna prolog började sjömanslivet på allvar. Vid en vistelse i Norge mönstrade Axel på som lättmatros. Först kom han till England. Under de närmaste åren arbetade han på olika fartyg; barkar, skonare och fullriggare. Fartyg som gick på Holland, USA och Canada. Han hade nu kommit upp i en månadslön på 45 kronor.

	Med barken Akvilla kom han till Florida. Men väl framme rymde han för han trivdes inte med förhållandena ombord. Han gömde sig i skogen tills han visste att Akvilla seglat ut. I ett högt träd satt Krans-Axel uppklättrad och kunde osedd spana ut över hamnområdet. När han förvissat sig om att Akvilla seglat iväg kunde han ostört mönstra på ett annat fartyg, denna gång en amerikanare. Under nio års tid seglade han med amerikanska skepp. De gick på Karibien, Turkön och Columbia och i övrigt hela den amerikanska kusten.		Med barken Akvilla kom han till Florida. Men väl framme rymde han för han trivdes inte med förhållandena ombord. Han gömde sig i skogen tills han visste att Akvilla seglat ut. I ett högt träd satt Krans-Axel uppklättrad och kunde osedd spana ut över hamnområdet. När han förvissat sig om att Akvilla seglat iväg kunde han ostört mönstra på ett annat fartyg, denna gång en amerikanare. Under nio års tid seglade han med amerikanska skepp. De gick på Karibien, Turkön och Columbia och i övrigt hela den amerikanska kusten.

Lennart: Länk

2026-04-22T18:33:34Z

Länk

← Äldre version		Versionen från 22 april 2026 kl. 20.33
Rad 23:		Rad 23:
	Men han kunde också ha sina mörka stunder. Under sina år på sjön hade han ådragit sig malariafrossa. Det kanske hade betydelse även för hans psyke. Ibland led han nämligen av något som närmast liknade förföljelsemani. Som exempel kan vi nämna en gång han var hos Gustav Johansson och snickrade. Taket på manbyggningen skulle höjas. Axel började på med arbetet men helt plötsligt slutade han. Han gick till några grannar och berättade att Gustav gillrat en fålla för honom. Man sade att han "surrade".		Men han kunde också ha sina mörka stunder. Under sina år på sjön hade han ådragit sig malariafrossa. Det kanske hade betydelse även för hans psyke. Ibland led han nämligen av något som närmast liknade förföljelsemani. Som exempel kan vi nämna en gång han var hos Gustav Johansson och snickrade. Taket på manbyggningen skulle höjas. Axel började på med arbetet men helt plötsligt slutade han. Han gick till några grannar och berättade att Gustav gillrat en fålla för honom. Man sade att han "surrade".

	Men, som sagt, när han var frisk var [[Krans-Axel]] gladlynt och trevlig. När han var tillräckligt gammal och skröplig ville man ta in honom på ålderdomshemmet Kampstorp. Distriktssköterskan syster Svea och hyrverkarn Erling Sahlsten sökte upp honom och förmådde den gamle att följa med genom skogen. De gick till fots för Sahlsten kunde inte köra ända fram med bilen. Men när de hunnit ungefär halvvägs slog Axel stopp.		Men, som sagt, när han var frisk var [[Krans-Axel 05-2\|Krans-Axel]] gladlynt och trevlig. När han var tillräckligt gammal och skröplig ville man ta in honom på ålderdomshemmet Kampstorp. Distriktssköterskan syster Svea och hyrverkarn Erling Sahlsten sökte upp honom och förmådde den gamle att följa med genom skogen. De gick till fots för Sahlsten kunde inte köra ända fram med bilen. Men när de hunnit ungefär halvvägs slog Axel stopp.

	- Det känns inte så, sade han. Nu går jag tillbaka igen.		- Det känns inte så, sade han. Nu går jag tillbaka igen.

Lennart: Lennart flyttade sidan Krans-Axel än en gång till Krans-Axel än en gång 06-1 utan att lämna en omdirigering

2026-04-16T12:26:13Z

Lennart flyttade sidan Krans-Axel än en gång till Krans-Axel än en gång 06-1 utan att lämna en omdirigering

← Äldre version	Versionen från 16 april 2026 kl. 14.26
(Ingen skillnad)

Lennart: Länk

2026-04-10T10:18:49Z

Länk

← Äldre version		Versionen från 10 april 2026 kl. 12.18
Rad 1:		Rad 1:
	Artikeln om Axel Olofsson ([[Krans-Axel]]), som vi hade inne i förra numret av Munkedalsbygden, har väckt mycket intresse. Sedan dess har vi fått in ytterligare upplysningar om denne kände man från Tungenäset. Dessa vill vi inte undanhålla läsekretsen.		Artikeln om Axel Olofsson ([[Krans-Axel 05-2\|Krans-Axel]]), som vi hade inne i förra numret av Munkedalsbygden, har väckt mycket intresse. Sedan dess har vi fått in ytterligare upplysningar om denne kände man från Tungenäset. Dessa vill vi inte undanhålla läsekretsen.

	Det handlar framför alit om de perioder i Axels liv då han var sjöman. Det började med skutan Rapid från Lysekil, den mönstrade han på 1890 och det blev inledningen till ett långt och händelserikt liv på sjön. Kapten på skutan, som gick med trälast, var skeppar Wäster från Häggvall.		Det handlar framför alit om de perioder i Axels liv då han var sjöman. Det började med skutan Rapid från Lysekil, den mönstrade han på 1890 och det blev inledningen till ett långt och händelserikt liv på sjön. Kapten på skutan, som gick med trälast, var skeppar Wäster från Häggvall.

Lennart: Länk

2026-02-03T15:36:45Z

Länk

← Äldre version		Versionen från 3 februari 2026 kl. 17.36
Rad 3:		Rad 3:
	Det handlar framför alit om de perioder i Axels liv då han var sjöman. Det började med skutan Rapid från Lysekil, den mönstrade han på 1890 och det blev inledningen till ett långt och händelserikt liv på sjön. Kapten på skutan, som gick med trälast, var skeppar Wäster från Häggvall.		Det handlar framför alit om de perioder i Axels liv då han var sjöman. Det började med skutan Rapid från Lysekil, den mönstrade han på 1890 och det blev inledningen till ett långt och händelserikt liv på sjön. Kapten på skutan, som gick med trälast, var skeppar Wäster från Häggvall.

	Krans-~~Axels~~ lön var elva kronor i månaden. Första färden blev emellertid inte så lång. Rapid förliste vid en svår höststorm utanför Gotlands kust. Besättningen tog sig oskadd i land men skutan blev "kondem", som Axel uttryckte det. Det vill säga: Rapid blev vrak. Efter denna prolog började sjömanslivet på allvar. Vid en vistelse i Norge mönstrade Axel på som lättmatros. Först kom han till England. Under de närmaste åren arbetade han på olika fartyg; barkar, skonare och fullriggare. Fartyg som gick på Holland, USA och Canada. Han hade nu kommit upp i en månadslön på 45 kronor.		[[Krans-Axel\|Krans-Axels]] lön var elva kronor i månaden. Första färden blev emellertid inte så lång. Rapid förliste vid en svår höststorm utanför Gotlands kust. Besättningen tog sig oskadd i land men skutan blev "kondem", som Axel uttryckte det. Det vill säga: Rapid blev vrak. Efter denna prolog började sjömanslivet på allvar. Vid en vistelse i Norge mönstrade Axel på som lättmatros. Först kom han till England. Under de närmaste åren arbetade han på olika fartyg; barkar, skonare och fullriggare. Fartyg som gick på Holland, USA och Canada. Han hade nu kommit upp i en månadslön på 45 kronor.

	Med barken Akvilla kom han till Florida. Men väl framme rymde han för han trivdes inte med förhållandena ombord. Han gömde sig i skogen tills han visste att Akvilla seglat ut. I ett högt träd satt Krans-Axel uppklättrad och kunde osedd spana ut över hamnområdet. När han förvissat sig om att Akvilla seglat iväg kunde han ostört mönstra på ett annat fartyg, denna gång en amerikanare. Under nio års tid seglade han med amerikanska skepp. De gick på Karibien, Turkön och Columbia och i övrigt hela den amerikanska kusten.		Med barken Akvilla kom han till Florida. Men väl framme rymde han för han trivdes inte med förhållandena ombord. Han gömde sig i skogen tills han visste att Akvilla seglat ut. I ett högt träd satt Krans-Axel uppklättrad och kunde osedd spana ut över hamnområdet. När han förvissat sig om att Akvilla seglat iväg kunde han ostört mönstra på ett annat fartyg, denna gång en amerikanare. Under nio års tid seglade han med amerikanska skepp. De gick på Karibien, Turkön och Columbia och i övrigt hela den amerikanska kusten.
Rad 23:		Rad 23:
	Men han kunde också ha sina mörka stunder. Under sina år på sjön hade han ådragit sig malariafrossa. Det kanske hade betydelse även för hans psyke. Ibland led han nämligen av något som närmast liknade förföljelsemani. Som exempel kan vi nämna en gång han var hos Gustav Johansson och snickrade. Taket på manbyggningen skulle höjas. Axel började på med arbetet men helt plötsligt slutade han. Han gick till några grannar och berättade att Gustav gillrat en fålla för honom. Man sade att han "surrade".		Men han kunde också ha sina mörka stunder. Under sina år på sjön hade han ådragit sig malariafrossa. Det kanske hade betydelse även för hans psyke. Ibland led han nämligen av något som närmast liknade förföljelsemani. Som exempel kan vi nämna en gång han var hos Gustav Johansson och snickrade. Taket på manbyggningen skulle höjas. Axel började på med arbetet men helt plötsligt slutade han. Han gick till några grannar och berättade att Gustav gillrat en fålla för honom. Man sade att han "surrade".

	Men, som sagt, när han var frisk var Krans-Axel gladlynt och trevlig. När han var tillräckligt gammal och skröplig ville man ta in honom på ålderdomshemmet Kampstorp. Distriktssköterskan syster Svea och hyrverkarn Erling Sahlsten sökte upp honom och förmådde den gamle att följa med genom skogen. De gick till fots för Sahlsten kunde inte köra ända fram med bilen. Men när de hunnit ungefär halvvägs slog Axel stopp.		Men, som sagt, när han var frisk var [[Krans-Axel]] gladlynt och trevlig. När han var tillräckligt gammal och skröplig ville man ta in honom på ålderdomshemmet Kampstorp. Distriktssköterskan syster Svea och hyrverkarn Erling Sahlsten sökte upp honom och förmådde den gamle att följa med genom skogen. De gick till fots för Sahlsten kunde inte köra ända fram med bilen. Men när de hunnit ungefär halvvägs slog Axel stopp.

	- Det känns inte så, sade han. Nu går jag tillbaka igen.		- Det känns inte så, sade han. Nu går jag tillbaka igen.

Lennart: Länk

2026-02-03T15:35:46Z

Länk

← Äldre version		Versionen från 3 februari 2026 kl. 17.35
Rad 1:		Rad 1:
	Artikeln om ~~Axel Olofsson~~, som vi hade inne i förra numret av Munkedalsbygden, har väckt mycket intresse. Sedan dess har vi fått in ytterligare upplysningar om denne kände man från Tungenäset. Dessa vill vi inte undanhålla läsekretsen.		Artikeln om Axel Olofsson ([[Krans-Axel]]), som vi hade inne i förra numret av Munkedalsbygden, har väckt mycket intresse. Sedan dess har vi fått in ytterligare upplysningar om denne kände man från Tungenäset. Dessa vill vi inte undanhålla läsekretsen.

	Det handlar framför alit om de perioder i Axels liv då han var sjöman. Det började med skutan Rapid från Lysekil, den mönstrade han på 1890 och det blev inledningen till ett långt och händelserikt liv på sjön. Kapten på skutan, som gick med trälast, var skeppar Wäster från Häggvall.		Det handlar framför alit om de perioder i Axels liv då han var sjöman. Det började med skutan Rapid från Lysekil, den mönstrade han på 1890 och det blev inledningen till ett långt och händelserikt liv på sjön. Kapten på skutan, som gick med trälast, var skeppar Wäster från Häggvall.

Lennart: snyggat till texten

2023-05-26T16:53:53Z

snyggat till texten

Visa ändringar

Lennart den 12 april 2023 kl. 17.13

2023-04-12T17:13:10Z

Visa ändringar

Lennart: Skapade sidan med 'Artikeln om Axel Olofsson, som vi hade inne i förra numret av Munke- dalsbygden, har väckt mycket intresse. Sedan dess har vi fått in ytterligare upplysningar om denne kände man från Tungenäset. Dessa vill vi inte undanhålla läsekretsen. Det handlar framför alit om de perioder i Axels liv då han var sjöman. Det började med skutan Rapid från Lysekil, den mönstrade han på 1890 och det blev inledningen till ett långt...'

2023-04-12T17:01:07Z

Skapade sidan med 'Artikeln om Axel Olofsson, som vi hade inne i förra numret av Munke- dalsbygden, har väckt mycket intresse. Sedan dess har vi fått in ytterligare upplysningar om denne kände man från Tungenäset. Dessa vill vi inte undanhålla läsekretsen. Det handlar framför alit om de perioder i Axels liv då han var sjöman. Det började med skutan Rapid från Lysekil, den mönstrade han på 1890 och det blev inledningen till ett långt...'

Ny sida

Artikeln om Axel Olofsson, som vi hade inne i förra numret av Munke-

dalsbygden, har väckt mycket intresse. Sedan dess har vi fått in ytterligare

upplysningar om denne kände man från Tungenäset. Dessa vill vi inte

undanhålla läsekretsen.

Det handlar framför alit om de perioder i Axels liv då han var sjöman.

Det började med skutan Rapid från Lysekil, den mönstrade han på 1890

och det blev inledningen till ett långt och händelserikt liv på sjön. Kapten

Munkedalsbygden nr 06-1 I 27

på skutan, som gick med trälast, var skeppar Wäster från Häggvall.

Krans-Axels lön var elva kronor i månaden. Första färden blev emellertid

inte så lång. Rapid förliste vid en svår höststorm utanför Gotlands kust.

Besättningen tog sig oskadd i land men skutan blev "kondem", som Axel

uttryckte det. Det vill säga: Rapid blev vrak. Efter denna prolog började

sjömanslivet på allvar. Vid en vistelse i Norge mönstrade Axel på som

lättmatros. Först kom han till England. Under de närmaste åren arbetade

han på olika fartyg; barkar, skonare och fullriggare. Fartyg som gick på

Holland, USA och Canada. Han hade nu kommit upp i en månadslön på

45 kronor.

Med harken Akvilla kom han till Florida. Men väl framme rymde han för

han trivdes inte med förhållandena ombord. Han gömde sig i skogen tills

han visste att Akvilla seglat ut. I ett högt träd satt Krans-Axel uppklättrad

och kunde osedd spana ut över hamnområdet. När han förvissat sig om

att Akvilla seglat iväg kunde han ostört mönstra på ett annat fartyg,

denna gång en amerikanare. Under nio års tid seglade han med

amerikanska skepp. De gick på Karibien, Turkön och Columbia och i

övrigt hela den amerikanska kusten.

1903 kom han av en tillfällighet med en dansk båt till England. Därefter

kom han med en kolbåt till Trelleborg. Efter en aystickare till Köpen-

hamn anlände han så småningom till Hälsingborg. Nu var han tillbaka i

Sverige igen och tänkte ta sig hem till Foss och Tungenäset. Helt

utblottad, utan ett öre på fickan, började han luffa landsvägen norrut. I

Höganäs träffade han på ett lag arbetare som var snälla och gav honom

mat och dessutom dryck av, som det hette, "den rätta starka sorten".

Nästa anhalt blev Halmstadstrakten. Han fick ett tillfälligt jobb på en

lantgård. Usla förhållanden, sa han, slitsamt, fick ligga på lagårdsrännet o

s v. Axel trivdes inte där och efter en ganska kort tid lämnade han

platsen. Inne i stan blev han genast tagen av polisen. Han hade förväxlats

med en efterlyst finne. När misstaget väl klarats upp blev han utvisad

från Halmstad och sattes på ett tåg som gick till Kungsbacka. Därifrån

luffade han till Göteborg där han fick en båtlägenhet till Ljungskile,

varifrån han luffade hem till kära gamla Foss.

1903-1915 arbetade han i hemtrakten som byggnadssnickare men det

sistnämnda året tyckte han att det räckte med livet på landbacken för den

28 I Munkedalsbygden nr 06-1

här gången. Återigen gav han sig iväg till Norge där han denna gång

mönstrade på en valbåt med kokeriet beläget i England. Följande resa

blev till Montevideo. Men nu var det krigsår och de fartyg Axel var med

på blev vid flera tillfallen både prejade och beskjutna. Med amerikanare

gick han på Peru och Chile. Med en norrman gick han på Australien.

Han kom också till Japan där han bevittnade följderna av den stora

jordbävningen. I japansk hamn fann han också ett svenskt fartyg

liggande. Det hette Kanton och hade som närmaste destination Shang-

hai. Axel följde med dit och sedan till Rangoon i Burma.

Nya skepp, nya trader: Franska Sällskapsöarna, sedan Sydamerika. Åter i

Chile tog han hyra på en lastbåt med salpeter till England. Från Hull

drog han över Köpenhamn till Malmo. Men här blev han lurad på

pengar. Hans sparkapital hade sänts från Hull men av Svenska handels-

banken fick han bara ut 200 kronor. Året var 1923 och Axel mönstrade

av för gott.

Hemma i Fosskroken tog han åter upp sin profession som snickare.

Dessutom gjorde han sig känd som skicklig fiskare och enekorgsmakare.

Upp/ysningarna om denne bohuslänske ävenDwares ,sjönians/iv harfirmedlats av

Inger .Fredriksson på Oxelvagen 1 Munkedal, var s for Henning "S må la nd"

Stranding Var ei nära bekant Axel. Stranding samlade också tidningsurklipp, bl

a ett ur Kmiren 1949. Det var en artikel av signaturen 13.1: och det år från den vi

hämtatpkta om Axels sjöävenDT.

Ann-Marie Meyer minns Axel från sin barndom. Gubben kom

cyklande med en fisklåda på pakethållaren. Sålde torsk och spätta. Det

var alltid någon av hennes föräldrar som gick ut och talade med Krans.

Ann-Marie uppfattade honom som någon sorts luffare. Hon minns att

han alltid bar hatt.

Donald Söreldint berättar: Axel Olofsson var en välsatt, snyggt växt,

bredaxlad man av medellängd. Han var gemytlig och trivsam sällskaps-

människa, ärlig och givmild när han var nykter och ännu mer "när han

var i tagena". Då riktigt han smög sig fram. Han gick omkring i skogen

och skuggboxades. Gustav Johansson i Ödsby, Donalds far, hade en

Munkedalsbygden nr 06-1 J 29

gång bjudit honom några supar. När Axel kom ut var han lätt i fisken.

Han grep cykelstyret, stod och hoppade upp och ned och rätt som det

var hoppade han som en stor katt upp på cykeln.

Men han kunde också ha sina mörka stunder. Under sina år på sjön hade

han ådragit sig malariafrossa. Det kanske hade betydelse även för hans

psyke. Ibland led han nämligen av något som närmast liknade för-

följelsemani. Som exempel kan vi nämna en gång han var hos Gustav

Johansson och snickrade. Taket på manbyggningen skulle höjas. Axel

började på med arbetet men helt plötsligt slutade han. Han gick till några

grannar och berättade att Gustav gillrat en fålla för honom. Man sade att

han "surrade".

Men, som sagt, när han var frisk var Krans-Axel gladlynt och trevlig. När han var tillräckligt gammal och skröplig ville man ta in honom på ålderdomshemmet Kampstorp. Distriktssköterskan syster Svea och hyrverkarn Erling Sahlsten sökte upp honom och förmådde den gamle att följa med genom skogen. De gick till fots för Sahlsten kunde inte köra ända fram med bilen. Men när de hunnit ungefär halvvägs slog Axel stopp.

- Det känns inte så, sade han. Nu går jag tillbaka igen.

Därmed fick syster Svea låta sig nöjas. Men nästa gång Axel lämnade sin stuga var det med ambulans. Ja, de fick väl bära honom genom skogen.

Efter hans död brann stugan ned, passande nog i samband med ett

häftigt åskväder. Någon hade sagt: "Det skall då ingen fara illa i den

stugan mer." Dess grund ligger numera på Kronans mark.
[[Kategori:Munkedalsbygden]]
[[Kategori:Munkedalsbygden 06-1]]