Lisinka Sörensen - Versionshistorik

Lennart: länk

2026-03-29T10:19:24Z

länk

← Äldre version		Versionen från 29 mars 2026 kl. 12.19
Rad 3:		Rad 3:


	Lisinka (alternativt Lizinka) Sörensen gift med grosshandlaren Niels Georg Sörensen (som ~~byggde~~ [[Torreby slott]])		Lisinka (alternativt Lizinka) Sörensen gift med grosshandlaren [[Niels Georg Sörensen]] (som lät bygga [[Torreby slott]])

	[https://sv.wikipedia.org/wiki/Lizinka_S%C3%B6rensen Läs mer om Lisinka på Wikipedia]		[https://sv.wikipedia.org/wiki/Lizinka_S%C3%B6rensen Läs mer om Lisinka på Wikipedia]

Lennart den 30 augusti 2024 kl. 08.40

2024-08-30T08:40:35Z

← Äldre version		Versionen från 30 augusti 2024 kl. 10.40
Rad 3:		Rad 3:


	Lisinka Sörensen gift med grosshandlaren Niels Georg Sörensen (som byggde [[Torreby slott]])		Lisinka (alternativt Lizinka) Sörensen gift med grosshandlaren Niels Georg Sörensen (som byggde [[Torreby slott]])

	[https://sv.wikipedia.org/wiki/Lizinka_S%C3%B6rensen Läs mer om Lisinka på Wikipedia]		[https://sv.wikipedia.org/wiki/Lizinka_S%C3%B6rensen Läs mer om Lisinka på Wikipedia]

Lennart den 26 april 2023 kl. 08.31

2023-04-26T08:31:58Z

← Äldre version		Versionen från 26 april 2023 kl. 10.31
Rad 71:		Rad 71:
	1914		1914
	[[Kategori:Personer]]		[[Kategori:Personer]]
			[[Kategori:Digitaliserade skrifter]]

Lennart: /* Sidan 9 */

2023-04-25T09:58:11Z

Sidan 9

← Äldre version		Versionen från 25 april 2023 kl. 11.58
Rad 36:		Rad 36:
	=== Sidan 9 ===		=== Sidan 9 ===
	min sida, det jag gör såsom en lyckligt lottad människa, det är bara en liten avbetalning av den skuld vari jag står på grund av allt det goda, som kommit mig till del i livet". Hon gav rundhänt, men aldrig på måfå. Gärna ville hon försäkra sig om att gåvan kom till verklig nytta, den kan ju ock, tyvärr, förvandlas till sin motsats. Hon kände ansvaret i att giva. Men närhelst, och i vilken form, medmänniskors verkliga svårigheter och prövningar nådde hennes öra, hur stod då. Inte genast den frågan fram för henne: vad kan jag		min sida, det jag gör såsom en lyckligt lottad människa, det är bara en liten avbetalning av den skuld vari jag står på grund av allt det goda, som kommit mig till del i livet". Hon gav rundhänt, men aldrig på måfå. Gärna ville hon försäkra sig om att gåvan kom till verklig nytta, den kan ju ock, tyvärr, förvandlas till sin motsats. Hon kände ansvaret i att giva. Men närhelst, och i vilken form, medmänniskors verkliga svårigheter och prövningar nådde hennes öra, hur stod då. Inte genast den frågan fram för henne: vad kan jag
	göra för att lindra denna nöd? Och ansvarstanken blev verklighet. Ingen möda och intet offer skydde hon då det gällde att hjälpa en nödställd, och det var för henne en hjärteangelägenhet att räkna ut det bästa möjliga sättet för hjälpens varaktighet. Ansvar gör en människa stark, men det gör henne också ödmjuk och det var väl denna sista		göra för att lindra denna nöd? Och ansvarstanken blev verklighet. Ingen möda och intet offer skydde hon då det gällde att hjälpa en nödställd, och det var för henne en hjärteangelägenhet att räkna ut det bästa möjliga sättet för hjälpens varaktighet. Ansvar gör en människa stark, men det gör henne också ödmjuk och det var väl denna sista egenskap, i förening med i förening med varm människokärlek som förlänade friherrinnan Sörensen denna säregna förmåga att närma sig andra och draga till sig deras förtroende, oavsett deras stånd och villkor. Det personliga spelade i hennes um-

	=== Sidan 10 ===		=== Sidan 10 ===

Lennart: /* Sidan 8 */

2023-04-25T09:38:20Z

Sidan 8

← Äldre version		Versionen från 25 april 2023 kl. 11.38
Rad 33:		Rad 33:

	Intet ställer en människa så inför ansvaret livet som kärleken. Omisskännligt äkta var också den starka ansvarskänsla, som präglade friherrinnan Sörensens görande och låtande. Att börd och rikedom förpliktar det var för henne intet tomt ord. Hon delade rikligen med sig, inte nödtvunget utan med glädje och av hjärtats djupa drift. Visst kände hon det som en stor tillfredsställelse att så vara i stånd att kunna giva och hjälpa, men den förmånen gjorde henne aldrig självbelåten. Därtill kände hon sin ställning allt för ansvarsfylld. Det var gripande att höra henne själv yttra sig därom: "tala inte om någon godhet från		Intet ställer en människa så inför ansvaret livet som kärleken. Omisskännligt äkta var också den starka ansvarskänsla, som präglade friherrinnan Sörensens görande och låtande. Att börd och rikedom förpliktar det var för henne intet tomt ord. Hon delade rikligen med sig, inte nödtvunget utan med glädje och av hjärtats djupa drift. Visst kände hon det som en stor tillfredsställelse att så vara i stånd att kunna giva och hjälpa, men den förmånen gjorde henne aldrig självbelåten. Därtill kände hon sin ställning allt för ansvarsfylld. Det var gripande att höra henne själv yttra sig därom: "tala inte om någon godhet från
	9
			=== Sidan 9 ===
	min sida, det jag gör såsom en lyckligt lottad människa, det är bara en liten avbetalning av den skuld vari jag står på grund av allt det goda, som kommit mig till del i livet". Hon gav rundhänt, men aldrig på måfå. Gärna ville hon försäkra sig om att gåvan kom till verklig nytta, den kan ju ock, tyvärr, förvandlas till sin motsats. Hon kände ansvaret i att giva. Men närhelst, och i vilken form, medmänniskors verkliga svårigheter och prövningar nådde hennes öra, hur stod då. Inte genast den frågan fram för henne: vad kan jag		min sida, det jag gör såsom en lyckligt lottad människa, det är bara en liten avbetalning av den skuld vari jag står på grund av allt det goda, som kommit mig till del i livet". Hon gav rundhänt, men aldrig på måfå. Gärna ville hon försäkra sig om att gåvan kom till verklig nytta, den kan ju ock, tyvärr, förvandlas till sin motsats. Hon kände ansvaret i att giva. Men närhelst, och i vilken form, medmänniskors verkliga svårigheter och prövningar nådde hennes öra, hur stod då. Inte genast den frågan fram för henne: vad kan jag
	göra för att lindra denna nöd? Och ansvarstanken blev verklighet. Ingen möda och intet offer skydde hon då det gällde att hjälpa en nödställd, och det var för henne en hjärteangelägenhet att räkna ut det bästa möjliga sättet för hjälpens varaktighet. Ansvar gör en människa stark, men det gör henne också ödmjuk och det var väl denna sista		göra för att lindra denna nöd? Och ansvarstanken blev verklighet. Ingen möda och intet offer skydde hon då det gällde att hjälpa en nödställd, och det var för henne en hjärteangelägenhet att räkna ut det bästa möjliga sättet för hjälpens varaktighet. Ansvar gör en människa stark, men det gör henne också ödmjuk och det var väl denna sista

Lennart: /* Sidan 8 */

2023-04-25T09:37:12Z

Sidan 8

← Äldre version		Versionen från 25 april 2023 kl. 11.37
Rad 32:		Rad 32:
	goda, som utströmmade från hela hennes väsen. Var hon gick fram gav hon med fulla händer, inte bara lekamliga gåvor men framför allt av sitt rika, varma hjärtas skatter. På henne kunna i sanning tillämpas orden: "då de vandra genom tåredalen göra de den rik på källor". Vari bestod då den hemlighet, som gjorde henne till den hon var? Olika svar kunna måhända lämnas på den frågan, men helt visst kunna de alla sammanfattas i detta: den stora, vida kärlek, som behärskade allt i hennes liv.		goda, som utströmmade från hela hennes väsen. Var hon gick fram gav hon med fulla händer, inte bara lekamliga gåvor men framför allt av sitt rika, varma hjärtas skatter. På henne kunna i sanning tillämpas orden: "då de vandra genom tåredalen göra de den rik på källor". Vari bestod då den hemlighet, som gjorde henne till den hon var? Olika svar kunna måhända lämnas på den frågan, men helt visst kunna de alla sammanfattas i detta: den stora, vida kärlek, som behärskade allt i hennes liv.

	Intet ställer en människa så inför ansvaret livet som kärleken. Omisskännligt äkta var också den starka ansvarskänsla, som präglade friherrinnan Sörensens görande och låtande. Att börd och rikedom förpliktar det var för henne intet tomt ord. Hon delade rikligen med sig, inte nödtvunget utan med glädje och av hjärtats djupa drift. Visst kände hon det som en stor tillfredsställelse att så vara i stånd att kunna giva och hjälpa, men den förmånen gjorde henne aldrig självbelåten. Därtill kände hon sin ställning allt för ansvarsfylld. Det var gripande att höra henne själv yttra sig därom: "tala inte om någon godhet från		Intet ställer en människa så inför ansvaret livet som kärleken. Omisskännligt äkta var också den starka ansvarskänsla, som präglade friherrinnan Sörensens görande och låtande. Att börd och rikedom förpliktar det var för henne intet tomt ord. Hon delade rikligen med sig, inte nödtvunget utan med glädje och av hjärtats djupa drift. Visst kände hon det som en stor tillfredsställelse att så vara i stånd att kunna giva och hjälpa, men den förmånen gjorde henne aldrig självbelåten. Därtill kände hon sin ställning allt för ansvarsfylld. Det var gripande att höra henne själv yttra sig därom: "tala inte om någon godhet från
			9
			min sida, det jag gör såsom en lyckligt lottad människa, det är bara en liten avbetalning av den skuld vari jag står på grund av allt det goda, som kommit mig till del i livet". Hon gav rundhänt, men aldrig på måfå. Gärna ville hon försäkra sig om att gåvan kom till verklig nytta, den kan ju ock, tyvärr, förvandlas till sin motsats. Hon kände ansvaret i att giva. Men närhelst, och i vilken form, medmänniskors verkliga svårigheter och prövningar nådde hennes öra, hur stod då. Inte genast den frågan fram för henne: vad kan jag
			göra för att lindra denna nöd? Och ansvarstanken blev verklighet. Ingen möda och intet offer skydde hon då det gällde att hjälpa en nödställd, och det var för henne en hjärteangelägenhet att räkna ut det bästa möjliga sättet för hjälpens varaktighet. Ansvar gör en människa stark, men det gör henne också ödmjuk och det var väl denna sista

	=== Sidan 10 ===		=== Sidan 10 ===

Lennart: /* Minnesord */

2023-04-25T09:09:07Z

Minnesord

← Äldre version		Versionen från 25 april 2023 kl. 11.09
Rad 7:		Rad 7:
	[https://sv.wikipedia.org/wiki/Lizinka_S%C3%B6rensen Läs mer om Lisinka på Wikipedia]		[https://sv.wikipedia.org/wiki/Lizinka_S%C3%B6rensen Läs mer om Lisinka på Wikipedia]

	Här följer en OCR-läsning av Minnesskriften efter Lisinka (tyvärr verkar det som det fattas några sidor i pdf-filen som läsningen grundats på):		Här följer en OCR-läsning av Minnesskriften efter Lisinka (tyvärr verkar det som det fattas några sidor (sidorna 2-5) i pdf-filen som läsningen grundats på):

	== Minnesord ==		== Minnesord ==

Lennart: Länk

2023-04-25T09:05:18Z

Länk

← Äldre version		Versionen från 25 april 2023 kl. 11.05
Rad 4:		Rad 4:

	Lisinka Sörensen gift med grosshandlaren Niels Georg Sörensen (som byggde [[Torreby slott]])		Lisinka Sörensen gift med grosshandlaren Niels Georg Sörensen (som byggde [[Torreby slott]])

			[https://sv.wikipedia.org/wiki/Lizinka_S%C3%B6rensen Läs mer om Lisinka på Wikipedia]

	Här följer en OCR-läsning av Minnesskriften efter Lisinka (tyvärr verkar det som det fattas några sidor i pdf-filen som läsningen grundats på):		Här följer en OCR-läsning av Minnesskriften efter Lisinka (tyvärr verkar det som det fattas några sidor i pdf-filen som läsningen grundats på):

Lennart: /* Sidan12 */

2023-04-25T09:03:09Z

Sidan12

Visa ändringar

Lennart: /* Sidan 8 */

2023-04-25T08:56:00Z

Sidan 8

Visa ändringar