Muntlig tradition om Karl XV 89-1 - Versionshistorik

Lennart: mellanslag borttagna

2026-01-16T08:37:26Z

mellanslag borttagna

← Äldre version		Versionen från 16 januari 2026 kl. 10.37
Rad 17:		Rad 17:
	Nu ligger, du fan i mig bra till, kung Carl, tänkte kungen för sig själv. Nu har du i utsikt att få en ko. Han skrockade. Men hur det var ändrade han sig. Han beslöt sig för att inte göra anspråk på kreaturet. Tyckte väl synd om det fattiga paret. När han tagit avsked och tackat for välfägnaden presenterade han sig for gumman. Titta nu, mor lilla, så mycket hop vill, sa han. Och det kostar inte något. Kossan får ni behålla och alltsammans är gratis.		Nu ligger, du fan i mig bra till, kung Carl, tänkte kungen för sig själv. Nu har du i utsikt att få en ko. Han skrockade. Men hur det var ändrade han sig. Han beslöt sig för att inte göra anspråk på kreaturet. Tyckte väl synd om det fattiga paret. När han tagit avsked och tackat for välfägnaden presenterade han sig for gumman. Titta nu, mor lilla, så mycket hop vill, sa han. Och det kostar inte något. Kossan får ni behålla och alltsammans är gratis.

	~~Sven~~ Liguster		Sven Liguster

	Ur [[Munkedalsbygden]] 1989		Ur [[Munkedalsbygden]] 1989
	[[Kategori:Munkedalsbygden]]		[[Kategori:Munkedalsbygden]]
	[[Kategori:Munkedalsbygden 89-1]]		[[Kategori:Munkedalsbygden 89-1]]

Lennart: mellanslag borttagna

2025-10-21T08:26:47Z

mellanslag borttagna

← Äldre version		Versionen från 21 oktober 2025 kl. 10.26
Rad 1:		Rad 1:
	Muntlig tradition om Karl XV		Muntlig tradition om Karl XV

	Karl ~~XV kom~~ tidigt ~~en morgon~~ in i en bondstuga och ~~som vanligt~~ vid sina strövtåg på landsbygden var han helt inkognito. När han stötte upp dörren såg hart bara en liten pojke där inne i det skumma köket. De vuxna var väl ~~redan ute~~ på åkern i arbetet. Den lille parveln hade klättrat upp på diskbänken och fattat grepp om en mjölkbunke.		Karl XV kom tidigt en morgon in i en bondstuga och som vanligt vid sina strövtåg på landsbygden var han helt inkognito. När han stötte upp dörren såg hart bara en liten pojke där inne i det skumma köket. De vuxna var väl redan ute på åkern i arbetet. Den lille parveln hade klättrat upp på diskbänken och fattat grepp om en mjölkbunke.

	Kungen klev raskt över golvet. "Vad är det du gör? Står du här och dricker mjölk, ~~din~~ lymmel?!"		Kungen klev raskt över golvet. "Vad är det du gör? Står du här och dricker mjölk, din lymmel?!"

	~~Men pojken~~ var mig en kavat gynnare. "Hå angår dä däk", sa han. "Ä dä di mokk?"		Men pojken var mig en kavat gynnare. "Hå angår dä däk", sa han. "Ä dä di mokk?"

	"Det skall du sannerligen få erfara om jag har med det att göra eller inte!" Och kungen grep tag i pojkens långa skjorta så häftigt att den gick sönder. Pojken tappade bunken, all mjölken skvätte ut. Ungen skrek av alla krafter. Och när kungen ~~i detsamma~~ såg ut genom fönstret blev han varse barnets föräldrar, de var redan på hemväg. De hade förstås hört den lilles skrik och ~~kom springande~~ med ~~långa trehornade~~ hötjugor. Kungen bleknade. Nu ~~ligger du~~ fan i mig illa till, kung Carl, sa han för sig själv. Men i sista stund lyckades han hejda dem.		"Det skall du sannerligen få erfara om jag har med det att göra eller inte!" Och kungen grep tag i pojkens långa skjorta så häftigt att den gick sönder. Pojken tappade bunken, all mjölken skvätte ut. Ungen skrek av alla krafter. Och när kungen i detsamma såg ut genom fönstret blev han varse barnets föräldrar, de var redan på hemväg. De hade förstås hört den lilles skrik och kom springande med långa trehornade hötjugor. Kungen bleknade. Nu ligger du fan i mig illa till, kung Carl, sa han för sig själv. Men i sista stund lyckades han hejda dem.

	"~~Lugnen eder~~", sa han, ~~skall~~ jag ersätta såväl skjortan som mjölken." ~~Och så~~ tog han upp ett guldmynt och gav dem. Bondparet gjorde stora ögon. Det var som att vända en hand. De förstod att det var en fin karl de hade att göra med och visste strax inte hur väl de ville honom. ~~De dukade fram alit~~ vad huset förmådde. Kungen lät sig väl smaka, satt länge och pratade med dem i all gemytlighet.		"Lugnen eder", sa han, skall jag ersätta såväl skjortan som mjölken." Och så tog han upp ett guldmynt och gav dem. Bondparet gjorde stora ögon. Det var som att vända en hand. De förstod att det var en fin karl de hade att göra med och visste strax inte hur väl de ville honom. De dukade fram allt vad huset förmådde. Kungen lät sig väl smaka, satt länge och pratade med dem i all gemytlighet.

	Så ~~småningom kom~~ talet in på kungahuset och gästen ville gärna veta vad de t ex tyckte om kungen själv.		Så småningom kom talet in på kungahuset och gästen ville gärna veta vad de t ex tyckte om kungen själv.

	"Ja, det är allt en fin gödkalv vi har att föda", sa gubben. Det var den ~~allmänna meningen~~. Gumman protesterade livligt. "Kungen är det finaste som finns", ansåg hon. "Och jag skulle gärna ge bort min bästa mjölkeko bara jag fick se honom en endaste gång."		"Ja, det är allt en fin gödkalv vi har att föda", sa gubben. Det var den allmänna meningen. Gumman protesterade livligt. "Kungen är det finaste som finns", ansåg hon. "Och jag skulle gärna ge bort min bästa mjölkeko bara jag fick se honom en endaste gång."

	~~Nu ligger~~, du fan i mig bra till, kung Carl, tänkte kungen för sig själv. Nu ~~har du~~ i utsikt att få en ko. Han skrockade. ~~Men hur~~ det var ändrade han sig. Han beslöt sig för att inte göra anspråk på kreaturet. Tyckte väl synd om det fattiga paret. När han tagit avsked och tackat for välfägnaden presenterade han sig for gumman. Titta nu, mor lilla, så mycket hop vill, sa han. Och det kostar inte något. Kossan får ni behålla ~~och alltsammans~~ är gratis.		Nu ligger, du fan i mig bra till, kung Carl, tänkte kungen för sig själv. Nu har du i utsikt att få en ko. Han skrockade. Men hur det var ändrade han sig. Han beslöt sig för att inte göra anspråk på kreaturet. Tyckte väl synd om det fattiga paret. När han tagit avsked och tackat for välfägnaden presenterade han sig for gumman. Titta nu, mor lilla, så mycket hop vill, sa han. Och det kostar inte något. Kossan får ni behålla och alltsammans är gratis.

	Sven Liguster		Sven Liguster

Lennart den 19 december 2023 kl. 10.40

2023-12-19T10:40:38Z

← Äldre version		Versionen från 19 december 2023 kl. 12.40
Rad 17:		Rad 17:
	Nu ligger, du fan i mig bra till, kung Carl, tänkte kungen för sig själv. Nu har du i utsikt att få en ko. Han skrockade. Men hur det var ändrade han sig. Han beslöt sig för att inte göra anspråk på kreaturet. Tyckte väl synd om det fattiga paret. När han tagit avsked och tackat for välfägnaden presenterade han sig for gumman. Titta nu, mor lilla, så mycket hop vill, sa han. Och det kostar inte något. Kossan får ni behålla och alltsammans är gratis.		Nu ligger, du fan i mig bra till, kung Carl, tänkte kungen för sig själv. Nu har du i utsikt att få en ko. Han skrockade. Men hur det var ändrade han sig. Han beslöt sig för att inte göra anspråk på kreaturet. Tyckte väl synd om det fattiga paret. När han tagit avsked och tackat for välfägnaden presenterade han sig for gumman. Titta nu, mor lilla, så mycket hop vill, sa han. Och det kostar inte något. Kossan får ni behålla och alltsammans är gratis.

	Sven Liguster		Sven Liguster

			Ur [[Munkedalsbygden]] 1989
	[[Kategori:Munkedalsbygden]]		[[Kategori:Munkedalsbygden]]
	[[Kategori:Munkedalsbygden 89-1]]		[[Kategori:Munkedalsbygden 89-1]]

Lennart den 22 november 2023 kl. 10.14

2023-11-22T10:14:48Z

@@ Rad 1: / Rad 1: @@
 Muntlig tradition om Karl XV
-Karl XV  kom tidigt en  morgon in i en bondstuga och som  vanligt Yid sina
+Karl XV  kom tidigt en  morgon in i en bondstuga och som  vanligt vid sina strövtåg på landsbygden var han helt inkognito. När han stötte upp dörren såg hart bara en liten pojke där inne i det skumma köket. De vuxna var väl redan  ute på åkern i arbetet. Den lille parveln hade klättrat upp på diskbänken och fattat grepp om en mjölkbunke.
-strövtåg på landsbygden var flan helt inkognito. När han stötte upp dörren
+Kungen klev raskt över golvet. "Vad är det du gör? Står du här och dricker mjölk,  din lymmel?!"
-såg hart bara en Wen pojke där inne i det skumma köket. De vuxna var väl
+Men  pojken var mig en kavat gynnare. "Hå angår dä däk", sa han. "Ä dä di mokk?"
-redan  ute på åkern i arbetet.
+"Det skall du sannerligen få erfara om jag har med det att göra eller inte!" Och kungen grep tag i pojkens långa skjorta så häftigt att den gick sönder. Pojken  tappade bunken, all mjölken skvätte ut. Ungen skrek av alla krafter. Och  när kungen i  detsamma såg ut genom fönstret blev han varse barnets föräldrar, de var redan på hemväg. De hade förstås hört den lilles skrik och kom  springande med långa  trehornade hötjugor. Kungen bleknade. Nu ligger  du fan i mig illa till, kung Carl, sa han för sig själv. Men i sista stund lyckades han hejda dem.
-   Den lille parveln hade klättrat upp på diskbänken och fattat grepp om en
+"Lugnen  eder", sa han,  skall jag ersätta såväl skjortan som mjölken." Och  så tog han upp ett guldmynt och gav dem. Bondparet gjorde stora ögon. Det var som att vända en hand. De förstod att det var en fin karl de hade att göra med och visste strax inte hur väl de ville honom.  De  dukade  fram alit vad huset förmådde. Kungen lät sig väl smaka, satt länge och pratade med dem i all gemytlighet.
-mjölkbunke.
+Så småningom  kom talet in på kungahuset och gästen ville gärna veta vad de t ex tyckte om kungen själv.
-   Kungen klev raskt över golvet. "Vad är det du gör? Står du här och dricker
+"Ja, det är allt en fin gödkalv vi har att föda", sa gubben. Det var den allmänna   meningen. Gumman protesterade livligt. "Kungen är det finaste som finns", ansåg hon.  "Och jag skulle gärna ge bort min bästa mjölkeko bara jag fick se honom en endaste gång."
-mjölk,  din lymmel?!"
+Nu  ligger, du fan i mig bra till, kung Carl, tänkte kungen för sig själv. Nu har  du i utsikt att få en ko. Han skrockade. Men  hur det var ändrade han sig. Han beslöt sig för att inte göra anspråk på kreaturet. Tyckte väl synd om det fattiga paret. När han tagit avsked och tackat for välfägnaden presenterade han sig for gumman. Titta nu, mor lilla, så mycket hop vill, sa han. Och det kostar inte något. Kossan får ni behålla och  alltsammans är gratis.
                                                            Sven Liguster
 [[Kategori:Munkedalsbygden]]
 [[Kategori:Munkedalsbygden 89-1]]

Lennart: Skapade sidan med 'Muntlig tradition om Karl XV Karl XV kom tidigt en morgon in i en bondstuga och som vanligt Yid sina strövtåg på landsbygden var flan helt inkognito. När han stötte upp dörren såg hart bara en Wen pojke där inne i det skumma köket. De vuxna var väl redan ute på åkern i arbetet. Den lille parveln hade klättrat upp på diskbänken och fattat grepp om en mjölkbunke. Kungen klev raskt över golvet. "Vad är det du gör? Står du...'

2023-11-21T15:51:20Z

Skapade sidan med 'Muntlig tradition om Karl XV Karl XV kom tidigt en morgon in i en bondstuga och som vanligt Yid sina strövtåg på landsbygden var flan helt inkognito. När han stötte upp dörren såg hart bara en Wen pojke där inne i det skumma köket. De vuxna var väl redan ute på åkern i arbetet. Den lille parveln hade klättrat upp på diskbänken och fattat grepp om en mjölkbunke. Kungen klev raskt över golvet. "Vad är det du gör? Står du...'

Ny sida

Muntlig tradition om Karl XV

Karl XV kom tidigt en morgon in i en bondstuga och som vanligt Yid sina

strövtåg på landsbygden var flan helt inkognito. När han stötte upp dörren

såg hart bara en Wen pojke där inne i det skumma köket. De vuxna var väl

redan ute på åkern i arbetet.

Den lille parveln hade klättrat upp på diskbänken och fattat grepp om en

mjölkbunke.

Kungen klev raskt över golvet. "Vad är det du gör? Står du här och dricker

mjölk, din lymmel?!"

Men pojken var mig en kavat gynnare. "Hå angår dä Mk", sa han. "Ä dä

di rhokk?"

"Det skall du sannerligen få erfara om jag har med det att göra eller inte!"

Och kungen grep tag i pojkens långa skjorta så häftigt att den gick sönder.

Pojken tappade bunken, all mjölken skvätte ut. Ungen skrek av alla krafter.

Och när kungen i detsamma såg ut genom fönstret blev han varse barnets

föräldrar, de var redan på hemväg. De hade fötstås hört den lilles skrik och

kom springande med långa trehornade hötjugor. Kungen bleknade. Nu lig-

ger du fan i mig ilia till,. kung Carl, sa han för sig själv. Men i sista stund

lyckades hart hejda dem.

"Lugnen eder", sa han, skall jag ersätta såväl skjortan som mjölken."

Och så tog han upp ett guldmynt och gav dem.

Bondparet gjorde stora ögon. Det var som att vånda en hand. De förstod

att det var en fin karl de hade att göra med och visste strax inte hur val de ville

honom. De dukade fram alit vad huset förmådde. Kungen lat sig väl smaka,

satt länge och pratade tried dem i all gemytlighet.

Så småningom kom talet in på kungahuset och gästen ville gärna veta vad

de t ex tyckte om kungen själv.

"Ja, det är alit en fin gödkalv vi har att föda", sa gubben. Det vat den all-

männa meningen.

Gumman protesterade livligt. "Kungen r. det finaste som finns", ansåg

hon. "Och jag Skulk gärna ge bort Min bästa Mjölkekö bara jag fick se ho-

nomen endaste gång."

Nu ligger, du fan i mig bra till, kung Carl, tänkte kungen för sig själv. Nu

har du i utsikt att få en ko. Han skrockade.

Men hur det var ändrade han sig. Han beslöt sig för att inte göra anspråk

på kreåturet. Tyckte väl synd om det fattiga paret. När han tagit avsked och

tackat for välfägnaden presenterade han Sig for gummän. Titta nn, mor lilla,

så mycket hop vill, sa han. Och det kostar inte något. Kossan får ni behålla

och alltsammans är gratis.

Sven Liguster
[[Kategori:Munkedalsbygden]]
[[Kategori:Munkedalsbygden 89-1]]