Kämpastenarna på Skälleröd
Många som åker på vägen mot Kaserna och Valbo Ryr , och med några hundra meter har passerat Bruksskolan, ser till vänster en åker med några stora stenar. Man undrar ju förstås vad detta är för något. Det är kanske något spännande med dessa. Låt se vad som finns att förtälja …
Gengångare! Spöken! Gastar
Detta är åren då myternas tid går över i historisk tid. Berättelserna är inte riktigt att lita på. De kommer ibland från samtida tyska krönikeförfattare och senare nordiska berättare. Historierna kan ha ändrats för att passa in religiösa mönster. Detaljer kan ha blandats ihop och ibland kan de tidigare författarnas berättarglädje ha lett till att sanningen förvanskats en del. De rena myternas tid är förbi och den säkra historiens tid har ännu inte börjat.
I detta gränsland finns bland annat de första dokumenterade skildringarna av strider och slag. Dessa får tagas för vad de är. Det är berättelser som är mer eller mindre är baserade på fakta. Den exakta sanningshalten är okänd.
Förr i tiden gällde det att hålla sig på rätt sida av lag och bud. Annars kunde det gå riktigt illa.
Klokt folk gör rätt i att undvika gamla slagfält där bloddrypande svärdslag ägt rum och speciellt i sena nätter. För att undvika allt otyg bör man kanske veta var dessa fasansfulla ställen är belägna.
På Skälleröd, inte från Munkedals Herrgård, ligger de gamla gravarna tysta, igenvuxna och glömda. Finns kvar under mossor och i kärren. Dar ligger alla de kämpar som stupade i asagudars eller lagens namn, hastigt nedlagda i grävda gropar med sköldar och vapen vid fötterna.
Konungaslaget bygger flera urgamla sägner, vilka berättar om två kungar från Viken, som möttes med sina härar på den plats där Kämpastenarna är resta. Striden blev mycket intensiv och stora förluster uppstod på båda sidorna, Slutligen möttes de båda kungarna man mot man i envig. Den ene blev sårad och dräptes efter tapper strid. Segraren lät på platsen resa de stenarna varav den ena stående upprätt och den andra nästan liggande vilket sannolikt skulle symbolisera segraren och förloraren. Den stupade konungen begravdes på den plats där den lutande stenen står.
Dessa stenar är inga småblock utan mäter över två meters höjd över mark och mer än en meters bredd. Marken runt Kämpastenarna helgades av de överlevande. På denna mark fick ingen förändra eller förstöra något och om så skedde, skulle denne eller dessa drabbas av en förbannelse. Denna tro om att stenarna har sin egen ande är urgammal.
Hednagravarna, de fick som regel vara ifred där de låg, utan att ständigt ifrågasättas. Att ohelga en grav ansågs vara farligt. Blev man hastigt sjuk, så hade detta naturligtvis skett på något övernaturligt sätt. Sjuk blev man alltid, om man vanhelgade Kämpastenarna.
Gamla i ögonfallande byggnader har goda förutsättningar att ge upphov till rika traditioner och övernaturliga händelser
En händelse, som skulle ha skett. Någon gång under 1700-talet drabbade dåvarande ägaren till Munkedals Herrgård som beslöt att stenarna skulle föras från sina platser. Stenarna borde användas som trappstenar vid ingången. Gravstenarna överflyttades och förbannelsen lät sig ej dröja. Under den korta tid som stenarna kom att ligga som trappstenar fick ingen, av de i husen boende, vara ifred för gengångare. Olyckor och gengångare drabbade ägaren, husfolket och gården. Som följd av detta beslöt ägaren att återföra stenarna till Skälleröd.
Dessa skulle sättas upp på exakt samma plats och placering som tidigare. Olyckorna upphörde, spökerierna avtog och livet på Herrgården återtog nästan sin gängse gång. Sedan dess och ännu idag är det ingen som vågat eller vill oroa stenarnas ande. Det som har sagts i senare tid är att det spökar vid stenarna och man inte bör vistas där nattetid. På Herrgården sägs det förekomma att övernaturliga krafter skapat känslan av gengångarnas närvaro och gastarnas förskräckliga skrik och skrän har hörts vid munkarnas gamla örtagård bara en liten bit från gården. Det finns en del besökare, som lär ha beklagat, att de inte tackade nej till möjligheten att bo i flygeln. Det lär nämligen spöka Herrgården och varför skulle det inte göra det? Det spökar i alla gamla herrgårdar.
Alla som bott där en tid har hört talas om Den grå munken. Även gäster, som bara stannat någon enda natt har berättat om märkliga upplevelser.
En som bott där en tid sa till mig: ” Man måste säga, att man inte tror på spöken, annars tittar folk lite underligt och då jag får frågan brukar jag svara: Jag vet inte, det finns mycket vi inte förstår. Men det finns många, som har sett en hel del".
Grå munken - en del säger eller tror att han är från den tiden då den första gårdsdelen byggdes, dvs. under klostertiden på 1200 -1300 talet.
Han är en liten man iförd en gammaldags munkkåpa med huva. Munken påstås hålla till under nordvästra delen byggnaden, under "grevinnans rum" dvs. nuvarande del av matsalen och där de gamla källardelarna finns.
Det berättas om underliga ljud och saker de inte kan förklara. Ibland låter det som om någon flyttar möbler eller går i salongerna och tar i dörrar. En besökare, som bodde i flygeln blev så uppskrämd redan första natten att han vägrade att sova där en natt till.
Min gamle chef, han som bodde där en tid, har kommenterat händelsen. "Det kunde vara värre - för det var värre förr".
Anm.: Den senaste arkeologiska undersökningen av stenarna på Skälleröd är utför 1923 och 1925 av Axel Stene
Text: Leif Bergh