Munkedals historia och beskrivning, rättsväsen 24-2

Uppsats författad av Gunnar Dahlqvist.

Nämndsammanträde vid tingsrätten på Kviström. Troligen i gamla tingshuset, således före 1917. Den enda vi med säkerhet vet är tredje mannen från vänster som är Karl Hansson frånTveten i Bro socken . Är det någon av våra läsare som kan berätta mera, kontakta redaktionen.

Nämndemannasituationen har uråldriga anor, både i Sverige och i Norge, Bohuslän blev svenskt år 1658, genom freden i Roskilde. Därför skall jag nu redogöra för socken- och häradssjälvstyrelsen både före och efter år 1658. Omkring år 1000 var det oftast ätten eller släkten som ordnade sina mellanhavanden för den enskilde medlemmen. En tvist kunde ju alltid lösas med bruk av våld – den starkes rätt, eller så kunde tvisten också lösas genom förlikning. Parterna förhandlade direkt med varandra. Parterna kunde också utse en förlikningsnämnd, som givetvis skulle vara opartisk, för att slita tvister. Riktlinjer var fastställda i sedvanerätten, en oskriven lag. Man anlitade den kunskap, som man hade vid de tillfällen man dömde fordomdags. Folket samlades till ting – herredsting, bygdeting – den första instansen. Lagrättsmännen utsågs av länsherren eller fogden bland häradets bönder. I gamla Viken, som var landet mellan Nordre älv och bygden till Nedre Glomma, hölls lagting på två ställen. Bohus lagting i Bohus fästning och Foss lagting tingstue invid Foss kyrka eller prästgård med gemensam lagman samt 12 lagrättsmän. Detta var således den andra instansen. Den högsta instansen var herredagen i Köpenhamn, där man sammanträdde vart tredje år i regel. De danska riksråden dömde, oftast i närvaro av den danske kungen. Herredagsdomen var slutgiltig. Som exempel på en sådan dom enligt stämningsbok och domslutsbok hade lagmannen instämt en bonde på Risvarp i Foss angående fiske med vad i Örekilsälven. I den dom, som avkunnades fastställdes, att bonden icke skulle få använda sig av andra redskap än vad andra får göra vid fiske ovanför eller nedanför Risvarp i älven. Tingen fick sålunda vara en dömande makt under Borgartingslagen, en av de fyra lagarna i Norge. Maktens centrum låg i Borg, nuvarande Sarpsborg fram till 1600-talet. Endast Borgartingslagen »kristenrett« är bevarad, en form av vikversk lagbok, enligt Norges gamle Love. I denna lag fastslogs att biskopen varje sommar fara till Borgartinget »för att där höra lagtal, hålla mässa och predika«. I kristenretten fastslogs att fylket (folkland) Viken skulle ha ett antal fylkeskyrkor. I vårt landskap var Kongahälla yttri och Svertiborg platser för dessa centrala kyrkor. Administrativt var Bohuslän indelat i 16 skeppsredor. Dessa skeppsredor kom senare att motsvara våra härader. Denna indelning, som blott från början avsåg försvarsverket och den därmed sammanhängande beskattningen, ledingsbeskattning, blev efterhand även av judicell betydelse, så att den utgjorde ett tingslag. Häradstingen kom att bestå av valda lagrättsmän. Efter Bohusläns förening med Sverige förblev underrätternas organisation i huvudsak densamma som förut ända tills början av 1680-talet, då svenska lagen och rättegångssättet infördes. Häradshövdingtiteln infördes. Tillsättningen gjordes sedermera av konungen, ej som förut av landshövdingen eller fogden, men därefter av rätten eller den inför rätten församlade allmogen. Sex nämndemän fanns i varje härad (sju i Sörbygden). I viktigare mål skulle finnas 12 nämndemän. I Sverige, som i Norge var under 1600-talet lagmansrätten, även kallad lagtinget andra instans. Som lagmän fungerade adelsmän, men detta deras privilegium indrogs 1723. Lagmansrätterna avskaffades dock 1849 och därmed blev Göta hovrätt andra instans. Tingsställen har vid skilda tillfällen varit i Lane härad, gården Tånga i Högås, Gästgivaregården i Herrestad, Berg i Herrestad, Rålanda i Skredsvik (gästgivaregård.

I Tunge och Sörbygden utvisar domböckerna att ett tingshus fanns vid Foss kyrka åren 1660-1663 och därefter på Kviström, sannolikt på gästgivaregården. Tingssammanträden har också hållits på Sörbo i Krokstad, i gårdarna Bön och Hällungstad i Hede socken. År 1732 blev Kviström ordinarie tingsställe, först på gästgivaregården, senare efter 1737 i det då nyuppförda tingshuset. I Stångenäs var det vid skilda tillfällen ting på gården Mellby och dessförinnan på Broberg, vid Bro kyrka (1395) och i Brasett (1623) »Brasette ting«. Och i Sotenäs på Valla i Tossene, Röd i Tossene, samt på gården Mellby i Bro. I detta sammanhang må nämnas att gården Medby i Bro var häradshövdingeboställe för Sunnerviken enligt 1680 års beslut av K Majt, som kungjorde då att häradshövdingen skulle vara bosatt i området. Att vara nämndeman innebar att sitta i häradsnämnden och delta i häradsrättens överläggningar. Genom medeltidens lanskapslagar och de isländska sagornas skildringar känner man mycket till det gamla samhällets rättsskipning, och om rikets religiösa, militära och förvaltningsmässiga betydelse. Tinget leddes av en lagman eller häradshövding. I förstone tillsattes nämndemän för särskilda mål då rätten behövde ledning inför domen av lokal- och personkända män från bygden för att avgöra sakfrågan. Formellt fungerade häradshövdingen som rättens ordförande, men på grund av de långa avstånden sände han vikarier, lagläsare eller lagförare, även de var jurister. Häradsnämnden med de tolv nämndemännen (tolvmann), hade nu blivit ett obligatorium i rättförhandlingarna; de satt nu vid alla mål i tinget. Nämndens företrädare, häradsdomaren, var utsedd av häradshövdingen, oftast på nämndens förslag. Häradsdomaren, som i nämnden hade flest levnads- eller tjänsteår, hade till väsentlig uppgift att inneha en av de tre nycklar, som behövdes för att låsa eller låsa upp häradskistan, där bland annat domböcker, häradsigill och böteskassa förvarades. Häradshövding och kronofogden hade de andra nycklarna. I 1734 års lag stadgades, att endast en enig nämnd kunde överrösta häradshövdingen. I samma lag bestämdes, att minst tre lagtima ting skulle hållas, »första gången om wintren mellan tjugondedag juhl och april månad, andra om sommaren mellan Walborg och midsommars dag, 3:e mellan 1 sept och nowember månads slut«

Men tiden vid tinget upptog bara en del av nämndemännes värv. Han var skyldig att biträda vid syner av olika slag för kronans räkning. Det kunde gälla vid från- och tillträdessyner på officersboställen, soldattorp, eller prästgårdar; också när gränser för allmänningar och kronoparker skulle synas eller regleras. Vid skattläggning av nya gårdar deltog de, så också vid vägsyner. Man gick upp rågångar och slet ofta ägotvister redan på platsen. Man deltog vid mantalsskrivningen och biträdde ofta länsman vid tillfällen, då så krävdes. De fick ofta uppdrag som skatteuppbördsmän och överlämnade stämningar till tings, då så behövdes. Följduppdrag, såsom bouppteckningsmän. Man skrev inlagor, brev till olika myndigheter, tog på sig förmyndarskap, uppdrag som gav dem inkomster. Utöver dessa intäkter fick nämndemännen andelar i de utdömda bötesbeloppen, vanligtvis en tredjedel. En skatt, tingsgästningspenningar, togs ut med ett visst belopp av hushållen för att bestrida tingsfunktionärernas utlägg. Man befriades från rotering, man slapp undan att bidraga till lagmans- och häradshövdingeräntans utgörande. Man befriades från kronobrevbäring och från inkvarteringsskyldighet för kronans tjänstemän och de blev undantagna att föra håll och kronoskjuts. I 1734 års lag stadgas: sid 194 RB 1-2 »Förste domstol å landet är häradsrätt. Ther dömer häradhövding, med tolv bönder, som i Häradet bo, och ther til valde äro. The tolv kallas Härads nämnd. Thernäst är Lagmansrätt, tit man ifrån Häradsrätten vädja må: och ther dömer Lagman med tolv Nämndeman ifrån Häradsrätterna i sin Lagsago«. R 2:3, 2:7, 9:2, 23:2 Den avgående nämndemannen föreslog själv sin efterträdare och i så fall blev det en god granne, svärson och oftast sin son. Socknen blev sedermera myndighetsområde och fick därmed ett mått av självstyre. Det utfärdades en Kunglig förordning år 1823, som angav valbarhetsregler för nämndemännen. Man skulle vara bonde, ha fyllt 25 år, vara bosatt i häradet samt ha god frejd. Vidare skulle man ha god lokal och personkännedom om dem som i bygden bo. Minimal mandatperiod var två år, men i de flesta fall satt nämndemännen livet ut eller till dess ålder eller sjukdom lade hinder i vägen. Nämndemännens statusställning var hög. Det förekom både ekonomiska, sociala och genealogiska barriärer visavi allmogen i övrigt. Uppdraget utgjorde en språngbräda till andra befattningar, ex.vis kyrkvärdar, landstingsmän och rent av riksdagsmän. En ekonomisk och politisk maktställning kom på så sätt att kombineras. De offentliga uppdragen tillgängliga för allmogen var få, och nämndemansuppdraget ansågs i kombination med kyrkvärdskapet, som de, som på lokal nivå stod i högsta rang. Uppdragen gick oftast inom vissa släkter och i ståndscirkulationens tid framkom härur präster, ämbetsmän, jurister och risdagsmän. Ur politisk synpunkt har nämnden varit ett frihetens bålverk och i äldre tid ett viktigt organ i häradets självstyrelse. I den rättegångsbalk som trädde i kraft 1948 skulle nämndemannasituationen inrättas i alla Sveriges underrätter, sedermera i hovrätterna och i vattendomstolarna. Nya hovrätter i Göteborg och Sundsvall inrättades. Kviström har sedan urminnes tider sålunda varit en centralort för rättsskipningen. Detta klargjordes i skrifter av distriktsåklagare Gunnar Forsström och den välkände forskaren Sven Rydstrand. Vid studier i Riksarkivet i Oslo har jag funnit att Foss lagsaga som namn förekommit i Norske herredagsdomar och i Norske Rigs-Registranter. Tingsförhandlingarna hölls dock i Foss prästgård eller i dess omedelbara närhet. Efter föreningen med Sveriges rike år 1658 hölls ting först i gästgivaregården och i samband med 1734 års rättegångsbalks införande stadgades, att tingsförhandlingarna skulle hållas i särskilda domstolslokaler. Då tillkom det första tingshuset år 1734, en efter dåtida mått ansenlig byggnad av trä i två våningar. Den inrymde en stor tingssal i första våningen. Denna byggnad revs i början av 1920-talet, sannolikt år 1922. Den var belägen vid nuvarande Stalevägens anslutning till den gamla riksvägen. På tingsstället fanns det också ett häradshäkte, som revs för 20 till 30 år sedan. År 1912 bestämdes att tingshusbyggnadskyldige ska bygga nytt tingshus på Skanskullen. Byggnadsdirektion tillsattes under ordförandeskap av nämndeman H E Johansson från Flat i Lyse. Ritningarna upprättades av arkitekt R Lange i Göteborg, och byggnadsentreprenör blev R Christensson i Lysekil. Rörläggare Granberg i Lysekil utförde VA-anläggningarna. Otto Werner i Strömstad levererade möbler och inredning.

Kontrollant för det hela hade varit byggmästare E A Hansson från Kållered. Vidare hade vagnbod och stallbyggnad Magnus Andersson i Klageröd. Den röda kyrkliknande byggnaden, Sunnervikens nya tingshus, invigdes måndagen den 3 september 1917 i närvaro av biskop Rodhe, borgmästare Neiglick i Uddevalla, häradshövding Bäärnhielm Kungälv, t.f. Häradshövding V Rydén, riksdagsmän i Sunnervikens, nämndemän, kronofogde, byggnadsdirektionens medlemmar m.fl. Högtidstalet hölls av Biskop E H Rodhe. Han yttrade bl.a.: »Vi hava samlats här för att inviga detta tingshus, för det ändamål, för vilket det är uppfört. Att avskilja för ett särskilt ändamål är att helga detsamma och detta bör ske genom Guds ord och bön«. Därför ville talaren göra invigningen till en gudstjänst. Betraktelsen hölls över Pauli ord, »Och allt det i gören, med ord och gärning, gören allt i Herrens Jesu namn, och tacken Gud och Fadren genom honom«. Ordföranden i tingshusbyggnadsstyrelsen H E Johansson lämnade sedan en utförlig historik över byggnadens tillkomst, varefter han överlämnade tingshuset till Domsagan och Häradsrätten. Därpå yttrade t.f. Häradshövding Hydén: »Som ställföreträdare för den ordinarie domaren militieombudsman A Östergren har jag att mottaga tingshuset. I gamla tider, då det ej fanns krav på hastigare rättsskipning, voro de gamla, otidsenliga tingshusen användbara, men utvecklingen har gjort krav på att större snabbhet i rättsskipningen framställts. Denna byggnad skall städse bli en prydnad för trakten och nejden«. Talaren slöt med att förklara tingshuset invigt. Bohusskalden Fredric Nycander från Åby föredrog därefter från tingshusets trappa en för tillfället författad dikt. Efter detta anordnades kl.2.30 en festmiddag på Grand Hotel i Uddevalla för ett antal av 114 prominenta personer.

Nedtecknad av Håkan Grundberg, 2003-04-17