Ångloket igång igen 26-2
Ett sammandrag av artikeln publicerades i Munkedalsbygden 26-2. Här återges artikeln i sin helhet.
En unik del av Munkedals Jernvägs historia
PKP T49 111 är ett ovanligt exempel på hur ett lok kan få ett andra liv långt från den miljö där det byggdes.
Det byggdes i Chrzanów 1949 för den polska statliga järnvägen, arbetade i nästan tre decennier på de polska smalspårsbanorna, kom till Sverige 1976 och blev från 1984 en del av Munkedals Jernvägs historia.
I dag är det mer än ett gammalt ånglok. T49 111 förenar den polska efterkrigstidens lokomotivindustri med den svenska smalspåriga järnvägstraditionen och utgör ett levande industriminne på Munkedals Jernväg.
Renovering
Mellan 2006 och 2026 genomfördes en omfattande renovering av lok 7. Arbetet omfattade framför allt pannan med tillhörande utrustning och genomfördes dels av föreningens egna medlemmar, dels med hjälp av externa företag och specialister.
En viktig samarbetspartner under renoveringen var VEÅ i Sävsjö. Företaget hade redan erfarenhet av ånglok genom en av sina medarbetare, som också var ångloksansvarig vid en annan museijärnväg. Pannan till lok 7 var en av de första ånglokspannor som VEÅ renoverade, och arbetet utfördes med mycket gott resultat.
Den omfattande renoveringen har gjort det möjligt för loket att återgå i trafik och fortsätta vara en levande del av Munkedals Jernvägs historia. Efter mer än 75 år är T49 111 – lok 7 ”Munkedal” – fortfarande i trafik och rullar på sin bana.
Ånglok PKP T49 111 – en historik
Från Fablok i Chrzanów till Munkedals Jernväg
Ångloket PKP T49 111 är ett av de få bevarade exemplaren av den polska smalspåriga ånglokstypen Ryś. Loket byggdes år 1949 vid den polska lokomotivfabriken Fablok – Pierwsza Fabryka Lokomotyw w Polsce S.A. i Chrzanów. Fabriksnumret var 1901. Loket byggdes för 600 mm spårvidd och kom att användas av de polska statsbanorna PKP på deras omfattande nät av smalspåriga järnvägar.
Ryś – ett efterkrigslok för smalspår
Loktypen Ryś hade sina rötter i de smalspåriga industrilok som Fablok tillverkade under den tyska ockupationen av Polen. Förebilden var bland annat den tyska loktypen Riesa, som hade utvecklats av Henschel. Under åren 1940–1941 byggdes ett antal Riesa-lok vid Fablok för tysk användning.
Efter andra världskriget återupptog Fablok tillverkningen av denna grundkonstruktion, nu i en polsk vidareutveckling som fick namnet Ryś, vilket betyder lodjur på polska. Loktypen tillverkades för flera olika spårvidder, bland annat 600, 750, 760 och 785 mm.
Ryś var ett kompakt tvåaxligt tanklok. Konstruktionen var väl lämpad för de många mindre industribanor och smalspåriga järnvägar som fanns i efterkrigstidens Polen. En del lok utrustades dessutom med tvåaxlig tender, eftersom lokets egna förråd av vatten och kol var relativt begränsade.
Av den efterkrigstida produktionen byggdes omkring 170–180 lok mellan 1947 och 1949 enligt Munkedals Jernvägs sammanställning. Av dessa levererades sex lok för 600 mm spårvidd till PKP. Dessa fick beteckningen T49 och numren 111–116. T49 111 är alltså det första loket i denna serie.
Tjänstgöringen hos PKP
Efter leveransen 1949 sattes loket in i trafik på PKP smalspåriga järnvägar. Under sin polska tjänstetid var det bland annat stationerat vid Myszyniecka Kolej Dojazdowa och senare vid Bydgoska Kolej Dojazdowa. Den exakta tidpunkten för överföringen mellan dessa båda järnvägar är inte klarlagd.
De polska smalspåriga järnvägarna hade en viktig funktion under denna tid. De användes för både person- och godstrafik och band samman mindre samhällen, industrier och jordbruksområden med det övriga järnvägsnätet.
T49 111 kom därför att tillbringa en stor del av sitt yrkesliv i den praktiska vardagstrafiken på det polska smalspårsnätet. Fotografiskt material visar dessutom loket i trafik i Polen så sent som 1975.
Loket fortsatte att användas i Polen fram till 1976, vilket innebär att det tjänstgjorde i omkring 27 år.
Till Sverige
År 1976, samma år som lokets tjänstgöring i Polen upphörde, kom T49 111 till Sverige.
Loket köptes av en privatperson i Mattmar i Jämtland. Därefter såldes det vidare till en privatperson i Oskarström i Halland. Under denna period fanns loket alltså i privat ägo och hade ännu inte någon fast anknytning till museijärnvägstrafik.
Den svenska historien tog en avgörande vändning 1984, då Munkedals Jernvägsklubb, numera Museiföreningen Munkedals Jernväg, köpte loket.
Därmed återvände T49 111 till den miljö som det ursprungligen hade konstruerats för – trafik på en smalspårig järnväg.
Munkedals Jernväg
Munkedals Jernväg är en 600 mm-järnväg med historiska rötter i Munkedals bruk och dess transportförbindelse med hamnen. Den ursprungliga banan började användas redan på 1800-talet och kom att spela en viktig roll för transporterna mellan bruket och Munkedals hamn.
För T49 111 blev Munkedals Jernväg den nya svenska hemvisten. Loket fick här beteckningen lok 7 och kom att bli ett av föreningens viktigaste ånglok.
Loket har i Sverige fått namnet ”Munkedal” och används på den 600 mm smalspåriga museijärnvägen mellan Munkedals nedre och Munkedals hamn. Museijärnvägen är idag omkring 3,3 km lång.
Återställandet av det polska utseendet
Museiföreningen har arbetat med att återskapa lokets utseende från tiden då det var i trafik i Polen. Detta har gjort att loket i dag i stor utsträckning påminner om sitt ursprungliga utförande.
En viktig skillnad finns dock: den ursprungliga tvåaxliga tendern följde inte med loket till Sverige. Den är enligt tillgängliga uppgifter sannolikt skrotad. Loket går därför i dag utan sin ursprungliga tender.
Att tendern saknas är särskilt intressant ur ett historiskt perspektiv. Ryś-lokens relativt små egna förråd av vatten och kol var en av anledningarna till att flera lok försågs med tender. Den ursprungliga kombinationen T49 111 med tvåaxlig tender representerar därför ett utförande som inte längre finns bevarat i Munkedal.
Ett av mycket få bevarade T49-lok
T49-serien omfattade endast sex 600 mm-lok, numrerade 111–116. T49 111 är därför ett mycket ovanligt lok även internationellt.
T49 111 representerar dessutom en intressant period i den polska järnvägshistorien. Det byggdes endast fyra år efter andra världskrigets slut, vid en tid då Polen höll på att återuppbygga både sin industri och sitt järnvägssystem. Loket är således ett konkret exempel på den polska lokomotivindustrins återuppbyggnad efter kriget.
T49 111 i dag
Efter mer än 75 år har T49 111 fortfarande en aktiv roll. Från att ha varit ett arbetsredskap på det polska smalspårsnätet är det i dag ett historiskt fordon som används för att visa hur smalspårig järnvägstrafik kunde bedrivas.
Loket är därmed inte bara ett museiföremål. Det är också en del av den levande verksamheten vid Museiföreningen Munkedals Jernväg, där det tillsammans med banan och de övriga fordonen berättar historien om den smalspåriga järnvägstrafiken.
Tidslinje
| År | Händelse |
| 1949 | T49 111 byggs vid Fablok i Chrzanów, fabriksnummer 1901. |
| 1949 | Levereras till PKP för 600 mm spårvidd. |
| Efter 1949 | Används på PKP smalspårsnät, bland annat Myszyniecka KD och Bydgoska KD. |
| 1975 | Loket är dokumenterat i trafik i Polen. |
| 1976 | Den polska tjänstgöringen upphör. Loket säljs till Sverige. |
| 1976–1984 | Privatägt i Sverige, först i Mattmar och senare i Oskarström. |
| 1984 | Munkedals Jernvägsklubb köper loket. |
| Senare | Loket får svensk beteckning lok 7 och används i museitrafiken på Munkedals Jernväg. |
| I dag | T49 111 är ett av de få bevarade 600 mm Ryś-loken och är fortfarande en viktig del av Munkedals Jernvägs verksamhet. |
Text: Dag Legnesjö
Se filmer om loket: