Visa källa för Mjölkhandel i Munkedal förr i tiden

== '''Mjölkhandel i Munkedal förr i tiden''' ==
Numera kan man handla i stort sett alla dagligvaror och mera därtill utan att besöka många olika affärer. Annorlunda var det förr. Då behövdes många specialbutiker - exempelvis mjölkaffärer. Jag har försökt ta reda på lite mera om just mjölkhandeln i Munkedal.

Många Munkedalsbor hade en bra bit in på 40-talet en eller ett par kor som helt eller delvis försåg det egna hushållet och eventuellt ytterligare någon familj med mjölk. Lite smör kunde det också bli av gräddslattarna man sparade. Det var även många som gick till någon granngård och handlade, och det fanns bönder som körde ut mjölk till sina kunder. Var man köpte mjölken kunde bero på många orsaker, såsom avstånd, pris och kvalité.

Brita Josefsson (född Oskarsson 1926), nu boende i Uddevalla men uppväxt på Lycke i Munkedal minns att hennes föräldrar köpte mjölk av bonden Torsten Olof Larsson i Möe, vilken körde ut mjölk från sina fem, sex kor till sina kunder med häst och vagn/släde. När Larsson någon gång på 30-talet höjde priset från 13 till 15 öre litern blev det köpmotstånd. Det gick att handla mjölk billigare nere vid Brukstorget! Man kan undra om någon reflekterade över vad det kunde bli över av örena som arbetsförtjänst till Larsson själv.

Brita Friberg (f. Trogen 1924) berättar att hon som barn var med en kamrat som handlade mjölk i Folkets Hus. Där hade Munkedals Bageri en filial där man förutom bakverk även kunde köpa mjölk. Själva bageriet fanns i samma hus som Sollidens Pensionat och drevs av Isabella Sohlberg.

Trogens själva hade länge egen ko för familjens behov, och Brita fick tidigt lära sig mjölka.

Hon berättar vidare att man från Herrgår’n (Munkedals Gård) med häst körde ut mjölk i småflaskor till hushållen. Ett minne som Brita berättar om med värme är att hon ofta såg bröderna Arne och Harry Karlsson som småpojkar knata förbi med tomflaskan för att möta hästskjutsen.

Arne (f. 1937) intygar att han och brodern Harry (f. 1939) brukade åka med på Herrgår’ns mjölkturer. Deras farbror, Albert ”på Rosingen”, var lagårdskarl på Herrgår’n och Erik ”fördräng” brukade köra. Turerna gick till bolagsanställda som bodde på Björid, Skälleröd, Kaserna och Önnebacka. Arne menar att denna utkörning pågick tills krigsslutet 1945.

Bolagets anställda kunde dock köpa mjölk på Herrgår’n ända in på 50-talet, men fick då hämta den själva. Pastöriseringstvång infördes 1937 som ett led i bekämpning av tuberkulos. Opastöriserad mjölk fick därefter inte säljas. Uttag till egna hushållet och anställda var dock undantagna från pastöriseringstvånget. Om Munkedals AB hade dispens, eller om det var med stöd av undantagsparagrafen man kunde fortsätta med en rätt omfattande försäljning av opastöriserad mjölk är okänt.

Andelsmejeriet i Dingle startade 1934, och efterhand levererade i stort sett alla gårdar i bygden mjölken dit. Mjölkborden utmed de allmänna vägarna blev därmed ett nytt inslag i landskapsbilden.

Mejeriet tog emot mjölk även från dem som inte ägde andelar i föreningen.


Det har även funnits mejeri i Munkedal. En annons i en telefonkatalog från 1927 gör reklam för Munkedals mejeri. Så även en annons i Bohusläningen 1928: ”'''Den nya mjölken. Jerseymjölk från Torreby Säteri försäljes i Munkedals Mejeris mjölkaffär i Uddevalla'''

Var detta mejeri låg är okänt, men en inte alltför vild gissning är att det var på Torreby.


Smiths bilverkstad vid Kviströmsälven rymmer mejerihistoria! Den ursprungliga byggnaden uppfördes 1882 nämligen som mejeri. Nordbergska stiftelsen finansierade bygget. Mejeriverksamheten kan ha pågått i högst 25 år. Släkten Gabrielsson köpte fastigheten 1907, och inrättade där en smides- och reparationsverkstad. Om- och tillbyggnader har gjorts sedan dess. En hypotes är att mejeriet tillkom för att vidareförädla mjölken från Lilla Foss, som ägdes av stiftelsen.


Hugo Lekander bedrev mjölk- och brödhandel i källarvåningen hos Johan ”Simmen” Andersson, känd byggmästare på Stale. Anderssons hade f.ö. själva ett par kor ända in på 40-talet.

Holger Johansson (f.1924), som är son till Johan, berättar att mjölken distribuerades till hushåll via utkörning med häst, och att Algot Blomberg på Stale anlitades för detta på tidigt 30-tal. De närmast boende hämtade förstås sin mjölk i affären. Lekander bodde vid Gåvan, och det finns uppgifter om att han hade affär där också.

== '''Algot Blomberg tar över Lekanders''' ==
Jakob Algot Blomberg, (min farbror f.ö.), var född i Ödeborgs socken 1899. Familjen flyttade till Stale, som då var i Kronans ägo, när han var knappt två år. Utöver arbetet på gården förekom mycket körslor utomgårds som Algot och hans bröder engagerades i när de blev stora nog - inte minst varutransporter från järnvägsstationen till affärerna på Stale – Önnebacka. Därför låg det nog nära till hands att Algot fick till uppgift att köra ut mjölk för Lekander, vilket så småningom ledde till frågan om han ville överta rörelsen.


''Algot, långt före han blev mjölkhandlare, med Svarten framför förställskärran.'' 

''Ett par töser har fått lift. Bruksvägen (Foto Selma Sahlberg, 1920)'' 

Det gjorde han vid årsskiftet 1933/ -34. Utkörning med häst fortsatte till att börja med. Brödförsäljningen verkar ha upphört ganska tidigt. Holger Johansson berättar att några energiska skolpojkar ”extraknäckte” med att bära ut mjölkflaskor till kunder i närheten som hade svårt att själva ta sig till affären. Det var Edmund Olaussons pojkar Åke och Karl-Axel samt deras granne Erik Olsson.



''Algot och Lången poserar för fotografen.''

''I bakgrunden skymtar gamla lagårdslängan på Stale''


Varifrån kom då mjölken? Ja, från korna givetvis, men vem levererade till mjölkaffären? Dingle andelsmejeri kom till 1934 som nämnts, och troligen började Algot hämta mjölk därifrån från det han skaffat första bilen, vilket skedde i december 1935. Innan dess torde han ha lejt någon åkare för transporten.

Håkan Blomberg, f. 1941 och son till Algot, har försett mig med intressanta uppgifter. T.ex. '''”Besiktningsinstrument för automobil'''”, daterat 14 dec 1935. Det upplyser''': ''Ford V8, 80 hkr, paketvagn, maxlast 750 kg, totalvikt 2148 kg, längd 465 cm, lastflakets längd214 cm, tillverkn.år 1935, tillhörig mjölkhandlanden Algot Blomberg. Ombesiktigad 29 april 1941'''''<nowiki/>''.'' (Många hästkrafter i förhållande till storleken, eller…?)


Uppgift om färg saknas, men minnesgoda personer såsom Holger Johansson och Algots brorson Stig Blomberg (f. 1926), uppger att den var (mjölk-)vit. Stig arbetade ofta hos Algot under skolloven. Det gick fort på Dingle-slätten minns han. ”100 km/tim. var inte ovanligt”. Man fick ju faktiskt köra så fort man ville på den tiden, och Algot hade bråttom! 

Algot och Dagny, f. Muhr, gifter sig 1936. Ett par år senare flyttar de in i det nybyggda huset ”Jakobsdal”.  Algot hade anlagt en väg, som idag heter Videvägen, över det då vattensjuka området mellan Stalevägen och tomten. Mjölkaffären inrymdes i källarplanet.

Personal i affären som Håkan (och många av er läsare) minns, förutom mamma Dagny: Hildur Utgren, Nora Karlsson, Svea Strömberg, Sigrid Strömberg, Margit Hyrstedt, Aina Lindberg, Edit Lodh samt Dagnys syster Tora Olsson. De brukade arbeta två eller tre åt gången.

== '''Stålfarfar som mjölkkund''' ==
En tillfällig kund som väckte viss uppmärksamhet var cyklisten ”Stålfarfar”, Gustav Håkansson från Hälsingborg, då han vid ett tillfälle hade vägarna förbi. Han var ju rikskändis efter att 1951 utom tävlan (ansågs för gammal med sina 66 år) ha cyklat Sverigeloppet Haparanda – Ystad och kommit i mål ett dygn före de tävlande ”minderåriga”!


Efterhand utökades verksamheten så att den som mest omfattade fyra affärslokaler: Jakobsdal på Stale, Hagafors (innan flytt till affären vid Brukstorget), ”Monarkhuset” i stationssamhället, och i Trogens nybyggda hus på Önnebacka.

När Algot drabbades av brustet magsår 1951 och akut fick opereras gällde det för Dagny att hålla igång verksamheten och ordna ersättare. Den ofrånkomliga sjukskrivningen var enda arbetsfria perioden Algot hade som mjölkhandlare!


Mjölken hämtades vid mejeriet i 50-litersflaskor. Dessa tömdes över i en större behållare i affärerna. När det så småningom blev tillgång till kyl ställdes flaskorna in där innan de hälldes över i behållaren. Behållaren var försedd med anordning för korrekt uppmätning vid upptappningen i småflaskor.

Något hjälpmedel för att lyfta upp de tunga flaskorna till axelhöjd då de skulle tömmas i behållaren fanns inte.

I småflaskorna – mest två- till treliters av bleckplåt - som skulle köras ut till hushållen uppmättes beställd mängd. Därefter skedde utlastning på de olika transportmedlen: cykelkärror, hästvagn, lastbil. För utkörningen med bil svarade Algot själv. Lejd personal körde länge ut mjölk med häst och cykel, men de distrikten ingick så småningom i Algots turer med lastbilen – med undantag för Åtorp-/ Foss-området. 

''En av mjölkbilarna Algot hade. Kanske nummer två.''

''Om fotot tagits från motsatta hållet hade mjölkaffären kommit med!''


Det fordrades en hel del varmvatten för all disk och rengöring, och detta värmdes upp i en stor vedeldad gryta till dess att en CTC värmepanna med varmvattenberedare installerades 1950. Då hade man också tillgång till kommunalt VA. Innan dess pumpades vatten från egen brunn med handpump i källaren. (Gäller mjölkaffären på Stale.)

Sortimentet bestod av standardmjölk, skummjölk, kärnmjölk, vispgrädde, kaffegrädde och smör. Filmjölk lanserades på 50-talet. Då kom även flaskmjölken, som såldes parallellt med lösmjölken. Håkan berättar att han, som den mjölkälskare han var, inte kunde förlika sig med flaskmjölken. Den var inte lika god! Han kände på smaken om mjölken i tillbringaren på matbordet varit flaskmjölk.

Kanske beroende på att den inte var lika färsk. Den hade nämligen transporterats från Dingle till Hunnebo för tappning, samt sedan åter till Dingle för distribution – en procedur som tog minst en dag extra. Glasflaskorna var bruna för att skydda mjölken mot ljus. Kanske ändå glaset släppte igenom ljus som påverkade smaken?

== '''Dagsrutinen för Algot''' ==
Det bar iväg till Dingle vid 6-tiden på morgonen. Bilen var lastad med 50-liters tomflaskor som byts ut mot fyllda. Under morgonpasset med hämtning, samt lossning vid respektive affär, brukade Algot ha med en medhjälpare. Det kunde vara någon av pojkarna som hade turer med cykelkärra på förmiddagen, eller någon äldre som kunde passa in det i sitt schema. (Håkan nämner namnen på några han minns: Erik Tholén, Gustav ”Justus” Gustavsson, Hjalmar Wallin samt Algots äldre bror Lambert (efter det denne pensionerats från anställningen vid dåvarande vägstyrelsen). Morgonpasset avslutades med frukost tillsammans med medhjälparen i familjens kök.

Därpå följde lastning av småflaskor med uppmätt mjölk för första turen. Litermått och någon 50-liters flaska med extra mjölk tas med för direktuppmätning om någon önskar mera än stående beställning.

Turen norrut gick till avtagsvägen mot Klevskogen (Blomqvists bageri på Lycke var en stor kund), vidare Lycke skola, Björid (via Petterssons bro över kanalen), Kaserna, Stenarna. Vintertid var det emellanåt omöjligt att ta sig fram på sina ställen p.g.a. drivbildning. Ett sådant avsnitt var ”Petterssonbacken” mellan Skällerödsvägen och kanalen. När det var stopp där fick mjölken till Björid bäras, eller dras på kälke, berättar Håkan.

Turen söderut började vid Krokklev och vändpunkten var ungefär vid Saltkällans anhalt (SJ). Sommartid gick turen dessutom till badplatsen. Stoppen på de olika turerna var i stort sett där postlådorna var placerade på den tiden.  De fyllda flaskorna ställdes av och tomflaskorna för nästa utkörning togs i byte.  Ofta mötte kunderna upp när mjölbilen kom. (Fruarna var ofta hemarbetande). Vid hemkomsten vidtog, efter att returflaskorna burits in, förberedelserna för nästa morgon. Bilen skulle vara lastad med diskade 50-liters flaskor samt i förekommande fall med överbliven mjölk (togs om hand av mejeriet) och klar för avfärd till Dingle.

Ett pittoreskt inslag i samhällsbilden öster om Kvistrumsälven var Axel ”Ferdinand” Olssons mjölkutkörning med häst under många år. Axel och hästen bodde på Vadholmen.  Han (Axel) lastade vid Algots mjölkaffär vid Monark och körde ut till hushållen på Åtorpsområdet och Foss.

Periodvis förekom utkörning med häst även i östra delen av samhället. Enok Tjäder på Hällerna och Ragnar Johansson på Önnebacka är de som jag själv minns i det sammanhanget. Kanhända det var tillfälligt istället för cykelutkörning.

I ett brev som min mor Gunhild skrev till pappa Hilding ”i fält” (beredskapstjänst vid norska gränsen) januari 1942 berättar hon att Algot lånat häst och körkarl för utkörning av mjölk till Kaserna och Björid. Häst och släde krävdes då det var för mycket snö för att ”pojkarna skulle kunna köra ut med cyklarna”!

== '''Bertil ”på banken” minns''' ==
Ja många var de pojkar som började sitt arbetsliv med att cykla ut mjölk. En av dessa var Bertil Karlsson ”på banken” (f. 1929). Han började när han hade ”gått och läst”, 1944. Då bodde han på Lycke, vid den väg som idag heter Sadelmakarevägen. Till att börja med utgick han från affären på Stale. Därifrån gick hans första tur- vid nio- tiotiden - till Stenarna, den andra till Kaserna och Björid. (Andra pojkar körde andra turer, för det var flera cyklar igång samtidigt). På cykelkärran hade han 25 – 30 st. flaskor à 2 – 3 liter. Ibland vikarierade han som utkörare från affären vid Hagafors.

Efter ett tag cyklade han turer med start från affären i stationsområdet. Där körde han tre turer per dag och fick då påökt med 10 kronor i månaden. Vintertid var det Axel ”Ferdinand” som betjänade detta område med häst (eller släde när det var före). När Bertil slutade 1947 fortsatte Axel utkörningen året om och gjorde så ända tills mjölkaffären lades ner.

Bertil nämner ytterligare några namn han minns från sin tid som mjölkutkörare: Bertil Forsberg, Sören Amandusson, Margit Muhr. Margit expedierade i Hagafors. (Många minns henne nog mest från möbelaffären Larssons Möbler där hon senare arbetade under många år).

Mjölkaffärerna var öppna och utkörning pågick veckans alla dagar, med undantag för de största helgdagarna minns Bertil.

== '''En epok går i graven''' ==
Efterhand som glasflaskmjölken vann terräng och salufördes i vanliga speceriaffärer minskade kundunderlaget för mjölkaffärerna.

''Kanske tänker Algot här tillbaka på sin tid som mjölkhandlare?'' 

När pappförpackningarna kom var lösmjölkförsäljningens saga all. 1961 avvecklade Algot, med sorg i hjärtat, rörelsen. En epok gick därmed i graven.

Därefter hade han anställning som portvakt vid pappersbruket fram till pensioneringen. I och med det fick han äntligen uppleva sin första semester!



''[[Bengt Blomberg]] (med tack till alla som välvilligt delat med sig av sina minnen!)''
[[Kategori:Munkedalsbygden]]
[[Kategori:Munkedalsbygden 14-1]]