Redigerar Mul- och klövsjuka

Mul – klövsjuka ett smittsamt virus

1951 drabbades våra föräldrar Ivan och Margaretha Erntell som drev gården Pilegård av mul – och klövsjuka som är en mycket smittsam virussjukdom . Sjukdomen angriper framför allt klövbärande djur som t.ex nötkreatur och grisar. Symtomen  är feber, ökads salivutsöndring och blåsor i munnen. Sjukdomen lyder under epizootilagen vilket innebär att djurägaren omgående måste kontakta veterinär vid misstanke om sjukdom. 

Pappa köpte gården 1945 av den tidigare ägaren Gustaf Pettersson.  Ladugården var gammal och pappa som hade gått på Dingle Lantmannaskola och var intresserad av jordbruk beslutade sig för att bygga en ny modern ladugård. Ladugården byggdes 1950 -51  under ledning av byggmästare Karl Olsson från Röd . Det var en för den tiden stor ladugård som hade plats för ca 40 djur varav 20 båsplatser för mjölkkor. Den rymde även plats för grisar, kalvar och stallplats för tre hästar. 

Det var sent på hösten 1951 som våra föräldrar en dag märkte att det var något fel på några kor. De dreglade ovanligt mycket. Pappa kontaktade veterinär Fogelin i Dingle. När Fogelin hade undersökt korna gick han fram och tillbaka i ladugården och svor något alldeles förskräckligt . Han förstod vilka konsekvenser sjukdomen skulle få. Han förklarade att det var mul – och klövsjuka och att han från och med nu tog ansvaret på gården för att stoppa sjukdomen. Ingen fick lämna gården och alla djuren förutom hästarna skulle skjutas och begravas.

En grävmaskin kom och grävde en stor grop på åkern bakom hönshuset. Pappa ledde ut djuren och Fogelin sköt . Erland som var fyra år kan fortfarande idag komma ihåg ljudet av skotten. Djurkropparna skars upp efter att de skjutits . Det regnade mycket den natten och det rann blod i dikena. Man fick fälla träd som lades över gropen för att hindra att kropparna flöt upp. Även Karl Olssons kor hämtades från Röd och sköts då man var rädd att de kunde ha smittats.

Gården isolerades ca en månad och ingen fick lämna eller besöka. En vakt placerades vid landsvägen. Mormor Lisen Skoglund som var och hjälpte mamma blev stoppad på vägen när hon tänkte gå hem . Morfar David Skoglund fick klara sig själv .  Matvaror andra förnödenheter fick lämnas vid landsvägen.  Det blev ett stort hushåll på ca 8 personer .  Grannarna var hjälpsamma och bl.a bakade de bröd .

Man visste inte varifrån smittan kom men misstänkte en lastbilsleverans. Den är även luftburen så därför sköts fåglar så att de inte skulle smitta granngårdarna.  Ladugården sanerades noga och all gödsel togs bort. PÅ våren året därpå kunde pappa försiktigt starta upp med några enstaka djur för att sedan successivt utöka besättningen. Det tog minst två år innan produktionen kom igång för fullt.  Det blev en ekonomisk pressad situation som klarades med bl.a hjälp från far – och morföräldrar.

Vi barn frågade mamma och pappa hur de kunde orka med. Svaret var att när man är ung och frisk ger man inte upp.  

Erland Erntell

Kerstin Erntell - Ström