Redigerar Byn vid Karlstorp

På 1800-talets senare del och första hälften av 1900-talet utgjorde Karlstorps by tillsammans med Kviström en central del av Munkedal. Den utgjorde då en södra port till Munkedal för alla de som kom och färdades på landsvägen från söder.

Karlstorp har varit en mycket aktiv by, vilket man i dag har svårt att förstå. Många av husen som fanns här tidigare är borta i dag. Här fanns, spritt över tiden, Munkedals första posthus, smed, bageri, smed, vagnmakare, bilverkstäder, kennel, speceriaffär, kiosk, ”fabrik” för tillverkning av toapapper och papperspåsar, såg, bensinstation men också gården Karlstorp. Alla husen i Karlstorps by ligger på den södra delen av hemmanet Kviström. Rakt genom byn går ju det som nyligen var E6 och här har gått en väg från urminnes tider. Den finns utritad på den första kartan från 1600 talet. Rakt genom byn, österifrån rinner Klevabäcken ut i en mycket vacker ravin väster om järnvägen. Över denna bäck går det en vacker stenvalvsbro som heter Karlstorpsbron. Den var en del i den gamla vägsträckningen som utgjorde huvudvägen – Rikstvåan - fram till 1961, då den ersattes av den vägsträckning som finns där idag. Nuvarande väg har dock också byggts om och breddats väsentligt omkring 1989 för att nu senast 2008 ha blivit lokalväg.

Detta var ett pass som alla måste igenom på väg norrut.  Det var ett slags Greklands Termopyle, vilket också militären visste mycket väl. Många drabbningar har ägt rum i detta område, men då får vi gå tillbaka till 1788 eller tidigare.

Nu skall vi emellertid uppehålla oss i någorlunda nutid och jag besökte därför Gittan och Gösta Adolfsson som också bjudit in sin granne Inga Berggren till en liten pratstund. Utöver kaffet vid pratstunden kom det fram mycket annat intressant som de hade att berätta.

Vi tänker oss att vi gör en vandring från Kviströmskrysset i norr och går söderut, vänder vid vägen som går ner till älven vid Ellingeröds båtplats och därifrån norr ut igen ända till Katrins affär, som tills helt nyligen var bensinstationen Statoil.

När vi kommer till platsen där älven svänger ut från vägbanken och tittar ner mot vattnet ser vi i dag en ridå av träd och buskar. Det går likväl att gå ner längs älvstranden. Då kommer vi att passera en sträcka som i dag är mycket annorlunda än den var för bara drygt 20 år sedan. Längs den sträckan fram till där husen börjar, låg det då tio hus, alla med en fin tillgång till älven. Många hade sina trädgårdar ända ner till vattnet.

Vilka var då dessa hus frågar jag Gittan och Inga. Numreringen av husen följer de nummer de fått vid sockeninventeringen, som jag då och då tar hjälp av. Numren finns också i röda siffror på Ekonomiska kartan från 1937.

-      28: Det första huset var Älvebacken, ett vitmålat hus som låg ”alldeles under vägen” efter den hade höjts omkring 1960. Här bodde Viktor Andersson med familj och efter honom Henry Lingbrand m. fam. Nu går vägen fram där huset låg.

-      27: I andra huset, kallat Älvängen, bodde smeden Hugo och hans hustru Anni. Hugo var smed med början på 1920–30-talet och fram till 1960-talet. Smedjan fanns på tomten och Hugo tillverkade många slags smiden såsom stegar, grindar, staket etc. 

-      26: Därefter kommer vi till Källefors II. Här bodde på 1940-tal – 60-tal sockerbagaren Arvid Lindström med familj .

-      25: Källefors heter det 4.e huset. I slutet innan det revs bodde här Svante Thorsell. Här har det dock bott många människor genom tidernas lopp. Huset var ett relativt stort rödmålat hus med egen hängbrygga ut i älven. Stället står på 1800-talet som torp. Under 1800-talets tidigare del var det garveri här. Utöver garvaren med familj bodde här också garvaregesäller, pigor, lärgossar samt en kakelugnsmakare.

-       22: Källefors heter det femte huset Här låg det ett gammalt soldattorp fram till slutet av 1700-talet. Det torpet var dåligt och revs troligen till förmån för ett nytt bättre som nog stod där till det revs omkring 1989. Gittan Adolfsson har gjort särskilda efterforskningar om detta ställe och berättar. År 1803 bytte det namn till Källe. På stället fanns det en mycket fin kallkälla som man kallade ”vämsel”. Källan frös aldrig på vintern och höll alltid kallt vatten på sommaren. 

På detta ställe bodde bl.a. Sven Andreasson Grymberg i slutet av 1800-talet och senare H. Lockner,s om kom från Bullaren. Huset revs när vägen byggdes om på 1960-talet.

-       21: Nästa hus kallar Inga Berggren för ”Vagnmakarn’s hus”. Här hade Johan Svensson vagnmakeri i början av 1900-talet. Johan var mera känd under namnet Klot-Johan.

-      29: Det 7:e huset av dem som nu är helt borta hette Sandbacken. Här bodde Hugo och Anna Likander. Han startade tillverkning av dasspappersrullar samt tillverkade papperspåsar. Denna tillverkning startade nog på fastigheten mitt emot på andra sidan vägen, där som det senare var affär. Tillverkningen flyttades på 1930-talet till Sohlbergs (nuvarande förrådsbyggnad mitt emot butiken). Inga Berggren tyckte att Anna Likander var mycket snygg. Hon spelade flygel och Hugo spelade fiol när det visades stumfilm i Folkets Hus. 

-      19: Nästa hus kallades Vägeröd eller Majaborg där Gottfrid Fiskar’n och hustrun Arvida Karlsson bodde.

-      18: Det sista huset av dem i raden av rivna hus är Dalaborg. 

Klot-Johans far köpte tomten 1934 av Oskar Karlsson och byggde samma år huset (se nr 16). Han drev en liten kiosk här redan från 1930-talet. Klot-Johan själv bodde här till 1959, då han sålde huset till Bertil och Inga Berggren. Inga berättar att husköpet var strängt hemligt därför att Klot-Johan inte ville att andra grannar skulle få reda på det. När de först kom och diskuterade affären släktes allt ljus så att ingen av granarna skulle se eller misstänka något.

Den 1 oktober 1987 fick Inga och Bertil beskedet att huset inte mera fick bebos. De fick order av dåvarande brandchefen Henry Lund att utrymma huset på tre dagar på grund av stor rasrisk. De fick inte ens sova där kommande natt utan han hade ordnat rum på Åtorp. Detta var givetvis ett chockartat besked som tog familjen hårt. Huset stod dock kvar ett tag men revs 1988. Bertil som sedan 1961 hade bilverkstad på fastigheten fick flytta den till en nerlagd verkstad i Håby.

-      14: Det tionde huset, som är borta, kallades för ”Pepparkakshuset” därför att det var litet och vackert som ett riktigt pepparkakshus. Det låg närmast järnvägen och revs som de andra 1988.

När vi nu vandrar vidare längs landvägen kommer vi till en klunga av fyra hus som står kvar där ännu i dag..

-      13: Det första, som ligger närmast järnvägen innehades bl.a. av Anders Samuelsson från 1920-talet och några årtionde framåt. Anders var originell. Han kunde klä ut sig och gå omkring i klänning. En gång målade han sin skorsten gul och blå samt målade sina initialer (AS) på den. Folk skrattade åt det, så Anders fick strax ta bort dem. Huset ägs idag av Per och Marita Wahlkvist.

-      16: Närmast vägen ligger det hus som heter Kasen II. Gittan berättar att det finns noteringar om fastigheten från 1875. Den ägdes senare av syskonen Koch. Huset byggdes troligen i början av 1900-talet av Simon och Julia Karlsson. 1916 köpte August Karlsson huset av Simon och Julia för 3000 kr. 

August var ”hästeskojare”, vilket nuvarande ägaren Gösta Adolfsson ständigt fått erfara när han försökt gräva i sin trädgård. Ideligen träffade han på gamla seldon i jorden. Gittan härmar efter August en ramsa som han rabblade när han skulle sälja en häst: 

”Här är häst som är ren i både bug å bål å ben.

Ren som e sôlske’

el å luft, fort å lätt.”

Översatt: Här är en häst som är ren (frisk) i både buk och bål och ben.; ren som en silversked, eld och luft, fort och lätt.

August hade sina häststallar mittemot huset, mot järnvägen till.

Många har bott i huset sedan Augusts tid och nu äger som sagt Gittan och Gösta Adolfsson huset. 

-      11: Nästa hus, numera rödmålat med brutet tak, byggdes av Albert Josefsson 1932 och tre år senare köptes det av familjen Grahm. Sonen, som är känd under namnet ”Kalle Gramm”, som bodde till han dog 1988. Kalle, som arbetade på statens järnvägar, var känd för sin styrka. En gång tog han en hel säck med skarvbult och slog loss några andra säckar som frusit fast på en järnvägsvagn. De andra arbetarna hade fullt upp med att nätt och jämt lyfta en sådan säck, men Kalle använde den som slagträ.

-      10: Det fjärde huset heter Elsbo och byggdes 1931 av Henning Johansson, far till Inga som berättar för oss. Här har på senare tid varit bilverkstad som drivits av Ingas man Bertil Berggren.

När vi fortsätter vår vandring söderut ser vi inga fler hus mellan järnvägen och landsvägen. Då kan man ju tro att här började ”landet”, men så var det inte alls. Ytterligare tre hus fanns det här.

-      9: Först låg det ett hus som var bageri och hette Karlslund I. Detta hus skilde sig en del från de andra husen eftersom det var ett tegelhus. Det lär varit det första som byggts av Axel Sohlberg troligen 1907 (då Sohlbergs startade). I detta hus fanns i början av 1900-talet ett bageri. Den förste som bodde i huset var förre postiljonen Peter Olof Svärd från Hemmesjö. Han dog emellertid redan 1913 och troligen har hans hustru Ulrika Bernhardina, tillsammans med dottern Signe Helga Elisabet, drivit bageriet. Detta fanns inte kvar i mitten av 1930-talet säger Inga. Ugnarna fanns kvar i huset ända till dess det revs 2005. 

År 1937 hette ägaren Vilhelm Svensson, som också gick under namnet Vilhelm på Kviström.

-      5: Nästa hus hette Karlsbro I och revs före 1960.

-      4: Det tredje och sista huset som funnit i denna rad öster om järnvägen byggdes av Karl och Anna Blad omkring år 1900. Karl kom som rallare från Holmsjö i Blekinge och bodde där tills det revs omkring 1960, då nya vägen byggdes.

Nu tar vi oss över järnvägen och ser efter vilka hus som funnits här.

-      8: Längst norrut närmast järnvägsbron låg ett hus som hette Kasen I. Gösta berättar att huset som ligger här i dag lär ha flyttats från andra sidan älven . Det stod vid dåvarande utskeppningsplatsen för virke vid Åtorp. Älven var då frusen så det gick relativt lätt att få det över.

-      7: Nästa hus heter Kviströmsdal. Inga berättar att huset byggdes av Axel Sohlberg 1924 och samma år köptes det av David Alfred och Hildegard Danielsson som hade barnen Ragnhild, Vincent, Oskar och Henry. Ragnhild övertog huset 1953. Då hon dog ärvdes det av hennes son. Han sålde det då till morbror Harry 1958, vars son Rune Danielssons äger det i dag (2009).

-      6: Det tredje huset på denna sida låg lite längre ner mot älven. Huset byggdes i början av 1900-talet. av Svante Svensson som följdes av sonen Fritz med familj. Den siste som bodde där var Christer Grundberg.. Eftersom marken hade rasrisk skulle huset bort. Detta utnyttjades vid filminspelningen av TV-filmen om Polisen i Strömstad år 1990.

Vi vänder nu och går tillbaka över järnvägen österut över till den förra E6:an och upp till den äldre vägen som var riksväg fram till 1960. Det första huset vi då ser längs söderut och tillhör inte Karlstorp . Det heter Grinden och ligger på Saltkällans (Breviks) mark.

Längre bort mot berget ligger Karlstorp gård (3:). Vi konstaterar att detta hus skiljer sig lite i utseende från de andra husen. Inga berättar att huset ägdes först av John Hermansson, som kom från Amerika och hade fått idéer därifrån. Detta märks ännu i dag på husets speciella inredning och utseende. Johns far var med och flyttade huset, som stod på en plats på andra sidan järnvägen. De låg då omedelbart till höger där lokalvägen ner till Ellingeröds båthamn passerat järnvägen. Det flyttades troligen ca 1902 när järnvägen byggdes

Vi går vidare på den gamla vågen norrut och passerar Karlstorps bro. (Den var med i förra numret av Munkedalsbygden). Denna bro vet vi att den var i bruk för den stora vägen i 100 år. Den byggdes som en stenvalvsbro 1860. Sedan år 1960 ingår den i lokalvägen, men alltjämt i gott skick. Öster om bron ligger ytterligare två hus. Huset (88:) närmast vägen upp mot Kleva har ägts bl.a. av syskonen Sara och Karl Boqvist och det andra huset (98:) närmast berget byggdes omkring 1900 av Frans och Hulda Karlsson

Vi fortsätter rakt norrut. Då kommer vi till ett område där det legat fem hus upp till och med Katrins butik (gamla bensinstationen).

-      (15:)Det första stället är platsen för gamla posthuset, Ekebo. I detta hus fanns Munkedals första posthus, mellan åren 1874 – 1903. Norr om posthuset fanns också ett stall för postens skjutshästar. Man bytte hästar här för vidaretransport av posten. När vi tittar lite djupare i Hembygdsföreningens sockeninventering finner vi många postiljoner, postexpeditörer etc. som bott i husen på Karlstorp. Det är intressant att se hur detta medförde många nyinflyttade till trakten. Dessa människor kom ofta från platser relativt långt bort från Munkedal och utgjorde säkerligen viktigt nytt blod och ny erfarenhet till trakten. 

Efter postens tid fungerade det som vanligt bostadshus. Här bodde familjen Lundberg med döttrarna Karin, Majken, Ingeborg och Ragnhild. Majken Lundberg bodde där ända fram till dess det revs (av ”Snurren”) omkring år ??

Vissa inredningsdetaljer från detta hus finns bevarade på Munkedals Hembygdsförening.

-      (17:) Huset hette Annelund. I detta hus bodde änkan Ekström tills det såldes till Harald och Vera Andersson omkring 1960. De bodde där sedan till slutet av 1960-talet. Därefter stod det tomt en period innan det revs.

-      (23:) Nästa hus finns fortfarande kvar och är liksom Karlstorp utmärkande i stilen. Detta hus är byggt på 1884. Den förste vi tror bodde där, var vagnmakaren och snickaren Otto Svante Svensson från Håby. Vid sekelskiftet bodde här Karl Julius Andersson och hans hustru Anna Konstanse Hammar från Norge.

Därefter kom Ernst och Beata Linbom som ägare. De startade affär i det norr därom liggande huset (nr 97). De bodde här till 1951. Då såldes huset till familjen Sjösvärd. 

Fru Ulla drev en kennel här. Många minns den stora hundgården norr om huset och på andra våningen var kennelns verksamhet. Inga minns fru Sjösvärd som en mycket parant dam också känd för att köra sportbil. Sönerna hette Ola och Björn. Maken arbetade som försäljare.

Omkring år 1970 såldes huset till Torsten Johansson och 1972 övertog Lennart Lund och Margot Haake huset. Lennart har drivit sin elfirma från detta ställe i många år innan han flyttade till smedjan söder om Sohlbergs.

-      ( 97:) När vi fortsätter norrut kommer vi till det som nu är en stor parkeringsplats. På denna plats fanns den speceriaffär som startades av Ernst Lindbom. I samma hus på andra våningen (?) drev också Likander sin ”dasspapperstillverkning” och papperspåsfabrik.  

Affären övertogs på 1950-talet av Gunnar och Karin Andersson från Nedre Lycke. De drev den till 1960, då Kalle Berggren övertog det. Han hade det då som stall för hästar under några år. Det är rivet och nu finns bara en parkeringsplan på platsen intill Katrin butik.

-      (24:) Så kommer vi till det som blir sista huset för vår vandring i Karlstorps by nämligen det som i mångas mun rätt och slätt kallas för '''Tappen'''. Många säger fortfarande ”BP-tappen” trots att där sålts både Esso och senast Statoil. Vissa ord biter sig fast i minnet.  

Det första som låg här lär ha varit en såg, berättar Margot Haake. 

Inga berättar att nuvarande hus byggdes Birger Berggren 1936-37. Han hyrde ut det till Kallin, som börjande med bensinförsäljning och bilreparationer.  Efter Kallin hittar vi Ture Liljedal. År 1947 sålde Birger huset till brodern Karl Berggren, som drev ”tappen” i ca 20 år. 

Sedan Karl Berggen lämnat den finner vi namn som Hogeus och Tommy Vinberg . Därefter kom Torbjörn och Ingela Andersson omkring 1973. Deras barn övertog så småningom verksamheten och drev det fram till dess att bensinförsäljningen tvingades upphöra 2009. Katrin Kjällman (dotter till Torbjörn och Ingela) driver det i dag som butik. 


Så är vår rundvandring i Karlstorps by slut. Ett tack till Inga och Bertil Berggren samt Gittan och Gösta Adolfsson för allt de har berättat.

Text: Sverker Balksten.
[[Kategori:Munkedalsbygden]]
[[Kategori:Munkedalsbygden 09-1]]