Visa källa för Tjyv-Martas historia

Tjuv-Marta

Sägen från Hede - Nr 429

Nedtecknat av Arnold Olsson
[[Fil:Yngve och Bengt.jpg|miniatyr|Förra sommaren ordnades det en vandring till Tjuv-Martas berg så som vi skrev om i förra numret av Munkedalsbygden. Här ser vi Yngve Carlsson och Bengt Ryrmalm på den plats där Tjyv-Marta bodde.]]
Sommaren 2021 rådde det återhållsamhet med större folksamlingar. Många av de aktiviteter som Hembygdsföreningen anordnade gick ut på att träffas utomhus och vandra till något intressant ställe. En av dessa vandringar ledde till Tjuv-Martas berg vid Järmunderöd. Över 50 besökare mötte upp och fick lyssna på berättelsen om denna Tjuv-Marta. Många har därefter frågat om var man kunde läsa om denna kvinna och därmed återger vi texten från Arnold Olsson.

På gården Åbolands ägor finns ett berg som kallas för Tjuv-Martas berg. Där bodde det förr i världen en häxa som de kallade för Tjuv-Marta. Hon var av jättesläkt och ovanligt stor och grov. Hon stal allt möjligt och samlade ihop stora rikedomar inne i sitt berg. Hon hade en ”hurdehatt”, som hon hade fått av den onde, och då hon tog den på sig, så blev hon osynlig. Det var en natt som en tjur blev stulen på ett ställe. De antog med detsamma att det var Tjuv-Marta som hade stulit den och nu tänkte de att de skulle gå att få bevis på hennes skuld genom spåren till berget. Det hade nämligen fallit snö samma natt. Men det gick inga tjurspår till berget, utan det fanns blott spår efter två karlar, som hade gått från berget och till gården. Tjuv-Marta hade först stulit två par stövlar och dessa tog hon bakvänt på tjuren så att det såg ut som om två karlar gått från berget.

En gång tog hon en karl, som bodde på Nyröd i Foss socken och denna tog hon in i berget till sig, och så förblindade hon ögonen på honom så att han ej skulle kunna gå ifrån henne. Hon hade tre barn med honom, men dessa dödade hon på så vis att hon tog ut hjärtat på dem och sedan kastade hon dem i Örevattnet. Då mannen varit hos henne i tre år, så samlade några av hans grannar och de gick upp till berget om påskdagen, morgonen efter det tuppen galit, ty förr kunde de vara alldeles säkra på att det ej gick att komma in i berget. Nu lyckades det dock för dem att komma in, och då stod Tjuv-Marta vid spisen och kokade kött i en stor kittel. Mannen låg uppe i en säng och rökade. Med detsamma som de kom så gick en av karlarna fram och slog henne på munnen så att hon blödde, och då miste hon så mycket av sin makt, att de kunde fängsla henne. Hon miste även sin makt över mannen så att då var han ej längre förblindad, utan stod han upp och gick därifrån och hemåt, ty nu mindes han att han hade hustru och barn.

Då de äntligen hade fått fängsla henne, så sade hon: ”Hade jag bara haft min ”hurdehatt” på mig, så skulle ni allt ha sluppit att fängsla mig, men nu ligger den där”, sade hon och pekade på golvet, men innan karlarna hade hunnit titta däråt hade den försvunnit. Den onde hade nämligen tagit den tillbaka att ej någon annan skulle få tag på den. Innan de förde bort henne från berget uttalade hon en förbannelse över Nyrödsborna och sade, att aldrig någon som bodde på Nyröd skulle komma att få det bra så länge som världen står.

Tjuv-Marta levde i sju och ett halvt år efter det de hade fängslat henne. Sista tiden hon levde blev hon så ilsken att det knappt gick att få någon fångvaktare till henne. Hon
[[Kategori:Munkedalsbygden]]
[[Kategori:Munkedalsbygden 22-1]]