Redigerar Barndomsminne från kapellet

= Ett minne =
[[Fil:Torvald Olsson.jpg|miniatyr|Ingrids trygga far Torvald Olsson  på trappan till Kapellet]]
En söndag när jag var omkring åtta år så sade min pappa att nu tar du på dig och följer med mig till kyrkan. Det var till Munkedals kapell vi skulle. Nu är det ju så att det inte är alltid som barn vill samma som föräldrarna. Jag ville inte med, men jag klädde mig och tog min cykel. Jag körde i förväg, men svängde in på den vägen som på den tiden gick till Önnebacka skola. Precis vid höger, sida stod en gammal vattenpump och där var några buskar också, så där ställde jag mig. Efter en stund cyklade pappa förbi på väg till Kapellet, och jag syntes inte för honom. Det gick en liten stund, men jag hade en så konstig känsla inom mig. Jag hade inte gjort som pappa ville, och kände mig olydig och ledsen. Tiden var väl knapp men jag slängde mig på cykeln och körde så fort jag kunde. När klockorna ringde var jag framme och ställde cykeln vid muren. Farbror Edvardsson, som var kyrkvaktare, öppnade dörren och jag smög in och satte mig bredvid min pappa. Då tog pappa min hand och tryckte den, och den känslan som jag då kände var helt obeskrivlig. Psalmsången blev som något som lyfte uppåt. Att få sjunga tillsammans var härligt. Munkedals kapell har alltid varit något speciellt för vår familj, och som vuxen har jag vid några tillfällen fått sjunga solo vid vigslar, vid jordfästningar och även i körsammanhang.




''Text: Ingrid Tryggvesson''.
[[Kategori:Munkedalsbygden]]
[[Kategori:Munkedalsbygden 11-1]]