Redigerar Munkedal i gångna tider 89-2

[[Fil:Strömmande vatten.jpg|miniatyr]]
Munkedal i gångna tider 

Allt har utvecklats under årens lopp i allt som rör bygden, det kulturella, sportsliga, nöjesvärlden och mycket annat av betydelse. 

Förr var det bara ett fåtal hus och gårdar, nu är bostadsbebyggelsen av hög standard och de få kvarvarande stugorna är ganska sällsynta. En epok i Munkedals  historik är tillkomsten av pappersbruket år 1871, som skapade arbete för många inom socknen  men även från kringliggande bygder strömmade folk till, som erhöll sysselsättning. Avstånd till arbetsplatsen tycktes inte utgöra något hinder, många hade flera kilometer att färdas eller rättare sagt att gå. Även i vår tid är det åtskilliga som har lång väg till sitt arbete, men då åker man  bil. I min ungdom minns jag så väl, en då pensionerad person från Håby, som bodde  tätt intill gränsen mot Svarteborg. Han hade en lång väg att tillryggalägga till fabriken i Munkedal, han kunde berätta var stigen gick där han varje dag i ur och skur vandrade till arbetet. Han följde en väg som gick ungefär där järnvägen löper, men den fanns inte då. Därefter fick han gå på småvägar över Lerberg och Torp och tog genvägen bron vid Brålands kvarn. Detta är bara ett exempel, folk från Valbo Ryr hade också en dryg väg att gå, men genvägar fanns även där och överallt svåråtkomliga på vintrarna.

Fotbollen tycks haft förankring i Munkedal sedan lång tid tillbaka. Hembygdsföreningen har bevarat bilder från åren efter sekelskiftet där planen lär ha legat på  samma plats som nu. Och väl minns vi äldre hur duktiga grabbarna var på fyrtiotalet, som kom upp i div II och laget fanns med på tipskupongen.  Men inte bara beröm åt dessa gossar utan även de nuvarande  som kämpar hårt. Och  beröm även till övriga idrottssammanslutningar i Munkedalsbygd. 

Drar  jag mig till minnes en annan form av sport, och som kanske en och annan också kommer ihåg. Man anordnade s k sparkstöttingstävling mellan Munkedal  och Åboland  och  vände där. Tävlingen tycks ha fortsatt några år och detta ägde rum 1923 mot slutet av vintern. Året därpå, 1924, var det tyvärr omöjligt att anordna liknande tävling, ty den vintern kom ingen snö. På den tiden sandades inte vägarna, annat än i nödfall. 

Nöjeslivet i Munkedal utvecklades sakta och säkert i seklets början. Mest var det kringresande spelmän som utmärkte sig som positivhalare och liknande.  Även någon sångare behagade roa publiken. En som kan  nämnas var Lars Dalabonde,   som ansågs vara en publikdragare av stora mått. Han kom till Munkedal 1910 och hade till vana att spela en turkisk krigsmarsch som inledning. När han spelat första versen, lät han med aysikt en sträng på sin gitarr gå av, varför han inte kunde fullfölja melodin. Tyvärr blev det så, att folket   genomskådade detta trick och bad honom börja  med vers nummer två, ty den hade  dom inte hört. 

Sommaren 1891 kom en  herre uppifrån landet som hade en gammal björn som  han förevisade. Det kostade fem öre att få se djuret, som utförde en del rörelser, mest med att stå på sina ben. År 1904 kom ett kringresande teatersällskap till Munkedal och roade befolkningen. Cirkusdirektör Adolfi kom till samhället och visade sina hundar i början av seklet. 

Så kom  en man  som hette Pingel och som sällskap hade han en vacker dotter. Det sades att flera unga pojkar som jobbade på fabriken blevo upp över öronen  kära i flickan, som beskrevs ha gröna ögon och blont hår. 

En nykterhetsloge  "Ädel  sträven" av  NOV blomstrade   upp kring åren 1910 och även IOGT _började sin  verksamhet. 

Dansbanor  förekom i omgivningarna där det kanske gick en smula hett till ibland.  Men roligt var det. Sedan folkparkens tillkomst 1931 har de fiesta nöjesarrangemangen förlagts dit. 

Detta var några axplock ur bygdens historia. Mycket mer finns att berätta, men därom en  annan gång. 

                                                         Alfred Carlsson 
[[Kategori:Munkedalsbygden]]
[[Kategori:Munkedalsbygden 89-2]]