Redigerar Sägner från bygden 88-1

Det var en gång en från Håby, som hade köpt en gammal  släktgård i närheten av 

Trollhättan. Några bekanta följde med honom   upp, och en av dessa  hade pd 

kvällen varit ute och festat en smula, thott han var en del livad, når han gick hem. 

När han kom  in i trädgården, som omgav huset, så mötte han en dam. "Är frö- 

ken ute och går så sent?" sade hart. Hon talade da om, att hon gått så i fyra hund- 

raår och att hon inte fick ro, emedan det inte blivit leant, vem som mördat henne. 

Hon rev upp klänningen  för bröstet och visade honom ett blodrött, gapande sår, 

och så försvann hon. Men  mannen  blev 54 sjuk efter mötet att han måste ligga till 

sängs i ett par dagar. 

Sedan lick de reda på, att den kvinnan brukade visa sig varje gång som gården 

bytte ägare, men aldrig oftare. 

                                                                  Håby. A.O. 

                                                                          19 

Vid nordvästra stranden av Klevvattnet liner ett högt berg med namnet Uroskul- 

len. Vid dess fot som vetter di sjön till finnes en kammare, av allmogen benämnd 

Tjuvommen    (Tjuvugnen). Där skall enligt sägnen en tjuv uppehållit sig en längre 

tid. Han hade troligen rymt från något krig, ty han var väl försedd med vapen och 

ammunition.  Tjuven var illa sedd av allmogen, enär han stal från dem allt vad 

han  behövde och ingen vågade förhindra  honom. Femtio  riksdaler blev utfäst till 

belöning för den som  kunde döda  honom. En  julkväll i slutet av 1700-talet lade 

sig en bonde från Roane på lur i närheten av ugnen. Tjuven kom  för att hamta 

vatten i sjön. Pang! Tjuven föll, därvid yttrande orden: "Hade jag trott dig om 

detta at —". Ehuru  han ej var värre träffad än han kunde draga sig in i ugnen på 

alto fyra, ljöt han inom en kort stund döden. Tjuven hade släktingar i Rimseröd i 

Navetstad. De  föranstaltade om att en kista blev gjord, som dock utan ceremoni- 

er blev stående i ugnen. Än idag finnas rester i ugnen efter tjuven och hans kiwi. 

                                                                     Krokstad 

En  gammal gumma   här  i Etärfendal berättade om enflicka som drank: sig i bock- 

en här. Hon fick ej begravas på kyrkogården utan begrovs på ett ställe i närheten 

av  backen, men sedan ropade  hon alltid mot väderombyte, och  en del kunde se 

henne  vid bäcken, hon satt där och kammade  håret. 

                                                              Bärfendal. M.E. 

Det var en gång på ett ställe som det hende sig att en silversked kom bort. Då 

de ej  kunde hitta igen den, så började de tro, att den var stulen och beskyllde 

pigan på garden för att ha gjort detta. Och den, som var svårast till att göra 

detta, var dottern i huset. Men så dog  denna dottern  och en tid därefter, så 

flyttade den drtingen, som hade vart där och de fick en ny dräng på   gården. 

Första  kvällen som denne var clan så var han nere i ladugården och fick då se 

en  vit skepnad, som gick omkring  därnere. Delta fortsatte varenda kväll, så 

till slut vågade drängen knappast gå ner i ladugården. Han rådfrågade  några, 

som sade till honom, att nästa gång sorn han fiat se spöket, skulle han säga till 

det: "Alla  goda andar  prisa Herren, och   vad vill du mig?"   Det sade  han 

också, och då talade  anden om,  att hon var den döda dottern,  och att pigan 

var oskyldig till stölden, ty skeden hade fallit ner i en springa vid köksspisen, 

och nu ville hon att drängen  skulle omtala detta, och få ställt till rätta dessa 

sakerna. Detta gjorde också  drängen och sedan  såg han aldrig till några spö- 

ken nere i ladugården. A tt den förste drängen ej såg henne, berodde på att det 

ej är alla personer, som kan se spöken. 

                                                                 Hede.   A.O. 
[[Kategori:Munkedalsbygden]]
[[Kategori:Munkedalsbygden 88-1]]