Visa källa för En västgötaresa 81-3

En västgötaresa. 

En alltigenom trevlig färd med buss, anordnade hembygdsföreningen den 22 augusti, främst för sina medverkande vid [[Kaserna]] men  även för andra intresserade. Som ett  första uppehåll blev Gudhems  min som en gång varit ett nunnekloster och som uppfördes  omkring år 1160.  Den revs under medio av 1500-talet. Nästa mål blev Åsle tå, belägen i en  lummig dalgång och  som bjöd på en hel del av intresse, när det gäller gamla stugor från svunnen tid. Stugorna finns bevarade i ursprungligt skick sedan 1800-talet och voro som regel så låga, att man måste "krypa" in.  En trevlig plantering hade utförts kring de små låga backstugorna. Området  gav belägg för hur det sett ut i det hårda fattigsverige. Den äldsta byggnaden var från 1700-talet. 

Från Åsle tå for vi vidare till Skörtorps rundkyrka från 1100-talet, den är den enda  bevarade rundkyrkan i Västergötland. Men det firms flera liknande kyrkor i vårt land, exempelvis i Östergötland, Småland   och  Uppland. Vidare finns  det rundkyrkor  på Bornholm, Jylland och  Själland i Danmark. 

Vi hade nu avverkat flera timmar av vår resa och det närmaste var nu, att intaga middag  på Hotell  Gästis i Floby, där vi intog en mycket god och   välsmakande måltid. 

Efter detta fortsatte vi vår tur till Alphems Arboretum, en större träd och buskträdgård och med en mängd av stensamlingar. Som guide fungerade Sture Creutz och vi lämnar här en presentation av Arboretum. 

=== En presentation  av Alphems arboretum ===
Alphems  arboretum  i Floby är  en av landets största trädsamlingar som anlagts av en enskild man.   Anläggningen innehåller omkring  220 olika lövträd och buskar samt  over 100-talet barrträd. 

Alphems  skapare var  lantbrevbärare Frans Gegerfeldt. Vid sekelskiftet planterade han ett  par  amerikanska granar vid sin stuga och detta blev inledningen till hans livsverk. Gegerfeldt blev mer  och mer  gripen av lidelsefullt intresse för naturen och utökade   under SO års tid sina trädplanteringar till att omfatta ett par tunnland  med  sällsynta och vackra träd eller buskar från olika delar av världen. 

Gegerfeldt fick utstå stora försakelser för sitt kära arboretum. När han gått sin två mil  långa brevbärarlinje följde arbetet med trädgårdsanläggningen. Där Alphem ligger var tidigare en ljungmark och denna  omdanade han  genom att anlägga kullar och gräva ut dalgångar för att få passande växtplatser till sina träd och för att ge  markytan  variation och liv. Han anlade också stenpartier i Alphem, och det berättas att han kunde köra miltals med  sin skottkärra för att hämta en passande sten. Varje detalj i trädgården är väl genomtänkt. 

Växterna i anläggningen skaffade Gegerfeldt till stor del från svenska och utländska plantskolor. Han  hade en säregen förmåga att ge växterna rätt jordart och rätt miljö för att få dem  att trivas efter omplanteringen. Eftersom Gegerfeldt huvudsakligen lade estetiska synpunkter på sitt arboretum blev Alphem en väl  komponerad enhet  med vackra perspektiv och färgkombinationer. För stenpartierna valde han växterna så, att blomningen sträckte sig från den tidiga våren till den sena hösten. 

På   sommaren  1953 avled F.  J. Gegerfeldt, 88 år gammal. Några är senare blev Alphem till salu och  för att förhindra att anläggningen blev en privatträdgård, stängd för allmänheten,   inköptes den  på auktionen  av Vilske  hembygds- och fornminnesförening. Hembygdsföreningen   vårdar nu   Alphem och  har  kunnat glädja sig åt att insatsen blivit uppskattad och att tillströmningen av besökare är livlig. Föreningen söker sköta Alphem  i Gegerfeldts  anda. En försiktig utgallring av äldre träd sker med hjälp av expertis och vissa kompletteringar  göres också. Det är  hembygdsföreningens  förhoppning  att   Alphem skall kunna bevaras åt  framtiden, till glädje både  för  botanisk intresserade besökare och för  dem som  söker  avkoppling i vacker och fridfull miljö. 


[[:Kategori:Munkedalsbygden 81-3|Ur Munkedalsbygden 1981-3]]
[[Kategori:Munkedalsbygden]]
[[Kategori:Munkedalsbygden 81-3]]