Visa källa för Från Sanne till Sanden 74-3

'''Från Sanne till Sanden''' 

Hembygden innebär oftast stora kontraster ifråga om landskapets struktur. Sanden, en uråldrig plats vid [[Saltkällefjorden]]<nowiki/>s innersta vik, och Sanne, en av socknarna långt uppåt skogsbygd och med nära känning av grannskapet Dal. Låt oss göra en färd utmed denna mångskiftande bygd och med följsamhet i nära kontakt med en av sprickdalarna i Bohusläns område. I söder, nära till havet, i norr, med skogsbygd inpå allfarsvägen. 

Vid Saltkällefjorden låg förr två små byar på varsin sida av vattnet, fiskeläget Saltkiln, ibland stavat som Saltkieteln, och Sanden, även detta som ett fiskeläge men bebott av strandsittare som idkade hantverk. Redan i domböcker från medio av 1600-talet omnämnes bägge dessa namn i dåtidens bebyggelsecentra. Sanne däremot, var tidigt nämnd som en skogsbygd med omfattande odling kring inpåliggande terräng av barriga skogar. Socknen är även tidigt omtalad som en trakt där jordmånen oftast är sand- eller sandblandad och socknens gamla namn torde varit Sandarud. Dess kyrka är från 1847. 

Kontrasten är som sagt stor, när det gäller båda dessa ställen och numera inom samma kommun. Låt oss bestiga en fjällkant i Sanne och nära en nedanför belägen sjö med samma namn. Låt oss känna närvaron av skog, bygd och vatten. Ett stycke bohusnatur med vildmarksstämning. Höjderna är skogklädda, dalbottnarna öppna och odlingsbara för lantgårdar, stora som små. Betingelserna för växtlivet är goda för såväl skog som jord. Färden mot söder innebär inte i början några större förändringar. Lersjön med sitt omfattande vattenmagasin och vid vars utlopp en gammal valvbro vittnar om färdvägar sen urgamla tider. 

Men vid Hedekas expanderande samhälle tonar de första konturerna av Kynnefjäll fram österom tätbebyggelsen. Vid Hаjum är en utmärkt ås som med lätthet går att bestiga. Här finns utsikt över slätt, berg och gårdar, både i väster och öster. Nedanför finns den sanka dalbottnen kring Orekilsälven och som i närheten får sällskap med Hajumsån. I dalgången invid branten av Kynnefjäll ligger en sammanhängande jordbruksbygd, samlad på båda sidor älven, trögflytande men här och där hurtigare i sitt lopp och hjälpsam när det gäller att driva en såg eller en kvarn som t. ex. vid Lilla Röd. Här finns många vyer att beskåda, från denna upphöjda plats vid Hajums grustag, detta istidsminne som i form av randås tvärar ett ståtligt landskap. Hajumsbron är ännu bevarad. När den nya vägen och bron över Hajumsån byggdes var den i fara. Aven den gamla kvarnplatsen finns kvar. 

Året 1594 reste biskop Jens Nilsson genom dessa bygder och han kunde då berätta: "Haiem bro, der staer it quernehuss". 

Forts. nästa nr

[[Kategori:Munkedalsbygden]]
[[Kategori:Munkedalsbygden 74-3]]