Visa källa för Göte Torin berättar om gamla lastbilar

'''Göte Thorin berättar om några gamla lastbilar''' 

Göte Thorin berättade en gång för mig om hur hans pappa, Verner, under många år körde mjölk från Sörbygden, Munkedal och vidare till Dingle mejeri.

Göte visade mig ett kort på en lastbil. Vid lastbilen stod tre personer. Personerna var Gustav Carlsson, som bodde vid Hede kyrka. Han var med Verner, nästan, varje dag och hämtade mjölkflaskor från Sörbygden till Dingle mejeri. Gustav skötte lastning och avlastning av mjölkflaskorna från flaket och till/från mjölkborden längs med ”rutten”.
[[Fil:Lastbil 17-2.jpg|miniatyr|485x485px]]
Pojken i mitten är Göte, 6-7 år gammal och till höger står bilens ägare och chaufför, Götes pappa, Verner Thorin.

Verner som ägde lastbilen, en Volvo från 30-talet, körde också många andra laster, bl.a. timmer från Sörbygden till Sohlbergs såg vid Åtorp.

Lastbilen hade Verner köpt omkring 1938 av Holger Brattwall. Han ägde Brattöns gård. Lastbilen gick enbart på gengas. Gengasaggregatet kan skönjas på bilden bakom Verner.

På bilden kan man också se att lastbilen har en behållare på taket. Behållaren skulle innehålla rödsprit, som automatiskt skulle pumpas in i motorn för att bilen skulle ”orka uppför stora backar”, mm. Automatiken fungerade inte alltid så bra och därför fick Göte, ibland, sitta grensle över vänster framskärm och hålla sig i billyktan, samtidigt som han öste på rödsprit i motorn. Det gällde att inte hälla på för mycket eller för litet, för då kunde motorn stanna. Därför utarbetades en sorts signal emellan far och son. När Verner tutade öste Göte försiktigt på rödsprit. Vid nästa tutsignal, slutade Göte att hälla på rödsprit. På detta sätt klarade gengaslastbilen de flesta backar, även med tunga lass.

Efter kriget sålde Verner gengaslastbilen och köpte istället en bensindriven, före detta militär lastbil. För att efter ytterligare ett par år köpa en helt ny Volvo diesel, som var urstark. Hela 100 hästkrafter. Denna bil körde han i många år. De mesta transporterna var mjölkflaskor.

Mjölkflaskorna, som varierade i storlek, från ca 30 kg till ca 60 kg, lyftes ombord på lastbilen från mjölkbordet. De staplades, ofta i två våningar, utan att surras fast. Därför var det mycket viktigt att chauffören körde försiktigt på de, ibland, mycket dåliga och gropiga grusvägarna.

Verner som var född 1911 körde lastbil i trafik ända fram till 70-årsåldern. Han var hängiven sitt arbete. Det enda som kunde dra honom från arbetet var hans stora intresse för jakt. Han hade många roliga episoder att berätta om från sin mångåriga jaktkarriär.

Göte fick redan i 18-årsåldern, med alldeles nytt körkort, rycka in och köra, framför allt mjölktransporter, när pappa Verner var på jakt.

Vid ett tillfälle när det var riktigt kallt, stannade lastbilen vid Stensryr. Motorn var helt död. Göte fick låna en telefon i närmsta hus och kunde ringa Verner, som ännu inte hunnit ge sig ut på jakt. Han lovade komma och hjälpa Göte. När Göte gick ut från huset där han lånat telefonen såg han på termometern att det var 43 minusgrader.

Verner anlände. Med sig hade han trasor och dieselolja, som han tände på och placerade under motorn. Efter en bra stund kunde den genomfrusna, nu upptinade bilen startas och Göte kunde, vid tiotiden på dagen, fortsätta färden till mjölkborden och så småningom leverera djupfryst mjölk till Dingle mejeri. 


Berättat av Göte Thorin för [[Håkan Grundberg]] 2017-09-26


Bild finns under mappen Munkedalsbygden 2017-2
[[Kategori:Munkedalsbygden]]
[[Kategori:Munkedalsbygden 17-2]]