Visa källa för Till Ordförande i Foss sockens sockenstämma 88-2

''Motion  om inrättande av slöjdskola, eventuellt också skogs d:o for socknarna Foss. Håby  och Svarteborg. Inlämnad  av direktören på Munkedals bruk, Löjtnant P Laurel!, 1874.'' 

'''Till Ordförande i Foss sockens sockenstämma''' 

Genom  det uppdrag Församlingen lämnat mig  att deltaga i revisionen af Församlingens  räkenskaper, har jag blifvit gjord   uppmärksam på det ovanligt höga belopp, hvartill kommunalutskylderna  inom    Församlingen uppgå, och dervid afven observerat  att dessa kommunalutskylder huvudsakligast äro behöfliga för att täcka utgifterna för fattigvården. Del är nämligen en sorglig sanning att nämnda utgifter äro inom   Foss socken större än på  de flesta andra ställen inom vårt land, och deraf kan med  temlig visshet draga den ännu sorgligare slutsatsen, att fattigdomen inom Kommunen   är ovanligt stor. Detta förhållande är så mycket mer nedslående,  då det observeras under förhållanden sådana som  de närvarande,  hvilka för den obemedlade  arbetaren äro de  gynnsammaste,  som någonsin inom vårt land  förekommit.

Gjord uppmärksam på dessa förhållanden måste hvarje församlingsmedlem kanna sig kraftigt manad, att söka utröna orsaken till det onda och tjenligaste  medlen för dess afhjelpande. 

Hvad  orsakerna angå, så synas de ej ligga i lokala förhållanden. Den jord som odlas, år i allmänhet mycket gifvande,   hvadan det arbete, som på densamma   nedlägges, bor  vara gifvande. Ortens låge är gynnsamt  så att dess produkter  kunna säljas fördelaktigt på samma  gång arbetaren här jemförelsevis billigt kan förse sig med sina förnödenheter. Orten synes derför vara bättre lottad, än många andra  inom landet. Orsaken till fattigdomen  måste ligga, som mig synes, på annat håll, jag vill försöka gifva den en förklaring. 

Den   obemedlade befolkningen, som  uteslutande  måste lefva på sin arbetsförtjenst, år för sitt uppehälle ovilkorligt beroende af följande vilkor: 

I. att den kan arbeta. 

2. att tillgång på arbete finnes och begangnas. 

3. att för ar betet erhålles en nöjaktig betalning. 

Hvarförutom ännu ett vilkor skulle kunna tilläggas, nemligen, att arbetaren har omtanke nog att under den tid, då helsa och krafter tillåta, göra besparingar, så att något finnes att tillgå, då sjukdom eller  ålderdom  förorsaka förtjenstens minskning eller upphörande. 

Hvad det första af de anförda vilkoren  beträffar, så kan det ej förnekas att befolkningen inom   denna ort  har mycket liten arbetsskicklighet.  Den manliga  befolkningen kan i  allmänhet endast sköta de göromål som tillhöra lantbruket och vid de årstider då sådant arbete ej finnes att tillgå, blifver han oftast sysslolös. Den qvinliga befolkningen är likaledes van endast vid de alldagliga sysslorna för hushållet och vid att deltaga i arbetena vid åkerbruket, hvadan   den tid, som för dessa ändamål ej behöfves,  går förlorad. 

Hvad det andra beträffar, så synes tillgången på arbetsförtjenst numera vara  riklig den tid på året då arbetet vid lantbruket kräfver stor arbetspersonal, men under  den  återstående delen af Året, är den åter högst denna  omständighet  berör naturligtvis till stor del af den förut påpekade bristen på arbetsskicklighet, som gör  att når arbetena vid lantbruket upphört,  intet annat arbete af den ledige arbetaren kan sökas, men det beror äfven  deraf att jordbrukaren i denna trakt, mindre än  i många andra trakter, kan  lemna sysselsättning för sina arbetare året om. 

Hvad det tredje vilkoret, rörande arbetsförtjänsten angår, så kan ej nekas, att förhållandena  för arbetaren i detta hänseende  på de sista två åren förbättrats. Till följe af den periodiskt återkommande bristen på arbete i orten tvingas en stor del af dess bästa arbetskrafter att söka sig sysselsättning på annat  håll. Derigenorn   uppkommer vid andtider inom lantbruket en brist på arbetare, som understundom till mehn för lantbruket för någon kort tid uppdriver arbetslönerna till och med öfver det måttliga. Men  oaktat här ofvannämnda   förbättring och tillfälliga prisstegring år dock arbetsförtjensten i allmänhet   ganska knapp och  blifver, om afseende fästes vid den stundtals återkommande    arbetsbristen, alldeles otillräcklig. 

Hvad slutligen angår det sista vilkoret eller arbetarens omtanke att göra besparingar, så hafva  ortens  arbetare hittills endast undantagsvis kunnat förtjena mer än dagens nödtorft,  hvadan  några sådana svårligen kunnat göras. 

   Af  vad förut blifvit anfördt synes, att den obemedlade arbetaren i vår ort arbetar under för  honom så ogynnsamma  förhållanden, att  man ej kan vänta ett för hans ekonomi    gynnsamt resultat. 

Jag vågar ej hoppas att dessa ogynnsamma    förhållanden kunna   hvarken hastigt eller helt och hållet förändras, men jag vill påpeka några åtgärder som  det synes mig att man  kan och bör vidtaga. I många trakter af vårt land halva på sista tiden slöjdskolor blifvit inrättade, i hvilka barn och  ungdom  erhållit undervisning i handarbeten  af alla slag. Det  synes vara utom allt tvifvel, att en sådan skola, i hvilken undervisning i lämpliga yrken  meddelas,  kunde  för det åsyftade ändamålet blifva af stort gagn.  Den manliga ungdomen  skulle kunna  erhålla undervisning i handarbeten af alla slag, som möjligen skulle gifva honom en oavbruten och tillfredsställande förtjenst för hela året eller åtminstone kunde lära honom att på lönande  och gifvande sätt använda  de långa vinterqvallarna och  de dagar då annat  arbete ej erbjöds. Den qvinliga  ungdomen kunde likaledes lära sig att nyttigt använda den tid,  som af de husliga göromålen ej  upptagas. 

I det föregående har jag  påpekat den omständigheten,  att lantbrukarne i denna  trakt, mindre an i många andra, kunna  lemna sina arbetare sysselsättfling året om. I de fiesta trakter af vårt land finnes nemligen  ännu  någon skogstillgång, hvarigenom  arbetarne, då de från  lantbruket äro lediga, ofta kunna   sysselsättas i skogarne. Som vår trakt är nästan skoglös, så saknas här denna   verksamhet. Men   inom  denna trakt finns  skogsmark som  för skogsodling år lika bördig, om icke bördigare än   skogsmarker på de flesta andra ställen. Närheten till hafvet gör att skogsprodukterna här får ett vida högre värde  än på andra trakter, som  ej genom läget äro lika gynnade.  Priset på skogsprodukter   har  dessutom på  senare tiden stigit till en höjd, som gör skogsodlingen  högst  lönande.  Genom att allmänt egna sig åt  skogsodlingen på  sådan  mark, som dertill med skäl kan upplåtas, skulle derför  Bohusläns lantbrukare   kunna lemna  en   välkommen arbetsfötjenst åt många  arbetare, som  i annat fall gå sysslolösa, och på  samma gång förvandla sina kala  och ofruktbara betesmarker till vackra  skogstrakter, som i inbringande  afkastning  kunde drifva en sådan skogsodling, fodras insigter, som lantbrukaren i allmänhet  varit i tillfälle att förvärva sig. Genom att med en slöjdskola, sådan   som förut blifvit ifrågasatt, förena en praktisk kurs i skogshushållning, skulle  man sannolikt kunna bibringa  dem, som  derför  intressera sig, de för förenämnda    ändamål nödige insigterne och derigenom  på ett kraftigt sätt befrämja  ett af lantbrukarnes viktigaste intressen, som han hittills synnerligast i Bohuslän alldeles försummat.   Sedan en sådan skogsodling  hunnit  utvekla sig, kunde här liksom på andra ställen, lantbrukare lemna sina arbetare jemnare arbete året om, han   kunde derigenom förekomma  att de för  lantbruket nödiga  arbetare öfvergavo    honom för att söka sig arbete på annat håll, och han   kunde utan onaturligt hög  betalning halva sina arbetare då  de  under andtiderna  behöfves.

Med hvad förut blifvit yttradt, har jag velat visa behofvet af en slöjdskola för  Foss socken och  närmaste  trakt. Då dermed  har åsyftats  bland  annat nedsättning i  kostnaderna för socknens fattigvård, så skulle man mot förslaget  kunna  anföra, att den kostnad,  som  den föreslagna slöjdskolan skulle medföra   för församlingen, skulle blifva större än den möjliga nestättningen i kostnaden för fattigvården. Denna   anmärkning   år så till vida riktig, att under  de första åren af slöjdskolans verksamhet kan den ej märkbart   inverka på välståndet  inom orten, hvadan  utgifterna öfver skolan kommer att blifva en direkt tillökning i församlingens utgifter. Men då de årliga utgifterna förr fattigvården öfverstiga 4000 Rdr under det att  kostnaden för skolan ej torde komma   att  drabba församlingen med  mer än  600 å 800 Rdr, så år jag öfvertygad,  att skolan efter några års  verksamhet skulle komma  att inverka  på välståndet  inom  församlingen så mycket att kostnaden för skolan skulle vara mer  än ersatt. Denna fråga är dock af  mindre vigt, ty det är ej genom en direkt nedsättning i kommunalutskylderna   som skola skulle blifva huvudsakligast  gangnande. Genom  de dryga utgifterna för fattigvården har församlingen endast  kunnat lindra den  tryckande   fattigdomen,   men mycken   fattigdom står ännu ohulpen.  Hvad   värre är den  hulpne har genom    emottagande  af nödhjelp  försvagats i tron på sin förmåga att hjelpa sig sjelf och möjligen fått smak för det bekvärna sättet att lefva på andras bekostnad, så det sorgliga kan inträffa, att den erhållna hjelpen nedsätter hans håg för arbete och hans omtanke  för framtiden, hvarigenomn  densamma   indirekt  blifver honom mer till skada ån till gagn. 

Vid de tillfällen då fattigdomen härrör från brist på arbetsförtjenst, så ligger i den  förslöande och demoraliserande  sysslolösheten en olycka som  är nästan  större än den iråkade nöden,   denna olycka förmildras ej i ringaste mån   af den erhållna  nödhjelpen. 

Det mål som med  den ifrågasatta skolan åsyftas, är att väcka håg för arbetet, att bibringa nödiga insigter om dess utöfvande, och  förekomma den demoraliserande  sysslolösheten och  öka tillförsigten till resultatet af arbetet. 

På detta &la kunde nöden   så många ställen alldeles förekommas ett resultat hvartill det ymmigaste fattigunderstöd ej kan komma,   och arbetaren  kunde lyftas till en bättre ställning i både ekonomiskt och moraliskt hänseende. För ett sådant mål är det skäl att arbeta, äfven om det skulle medföra  någon uppoffring. Men   det sannolika är att den föreslagna åtgärden i längden ej skall  komma att  medföra någon  sådan. 

   Med  stöd af de skäl jag hår anfördt anser jag det vara för Foss socken af högsta vigt att så snart som möjligt ombesörja   ordnandet af en slöjdskola här i trakten. Men då förhållandene inom Håby och  Svarteborgs församlingar äro liknande  dem inom  Foss, så torde samma  förslag der komma  att  vinna bifall, men då det ej kan vara behöfligt att ordna en sådan skola för hvarje församling, utan tillräckligt att hafva en gemensam för alla tre församlingarne, så synes det mig riktigast att de tre församlingarne förena sig om ordnandet af en   gemensam skola. 

   Då de olika församlingarne emellertid  ej  kunna fatta något beslut öfver detta ämne,  utan att ett fullständigt förslag för skolans ordnande är uppglordt, så vill jag härmed föreslå, att en kommitté af 9  personer, deraf 3 frånhvardera församlingen tillsättes, med   uppdrag att uppgöra ett förslag, till ordnandet af en skola för undervisning i slöjd och skogshushållning, gemensam   för de tre socknarna Foss,  Håby och Svarteborg,  hvarjemt jag tår anhålla  om kommunalstämmas   hållande med  Foss socken,  vid hvilken denna fråga för församlingen föredrages. 

    Om samma  förslags väckande   inom Håby  och  Svarteborgs socknar skall jag söka draga försorg. 

Munkedal   den 27 mars   1874 

P Laurel!                                                              Y.C. 

''[[Nordbergska slöjdskolan|Nordbergska stiftelsens]] slöjdskola i Munkedal,   uppfördes efter långvariga förhandlingar 1911  och användes   som militärförläggning 1914 och kallades då för "kasernen".  Som undervisningsanstalt fick eleverna  genomgå ett flertal nyttiga ebnmen, bl a smideslära, träslöjd av varjehanda slag samt andra handarbeten. I början var skolan liven ämnad  för kvinnliga elever. Den  14 januari 1957 var slöjdskolans saga all, en eldsvåda lade  byggnaden i aska. Vid tillfället innebrändes en betydande mängd  av möbler, tillhöriga 'Whethandlare Larsson  i Munkedal, som  där innehade  en stor del av sin sortering av olika slag av möbler.'' 
[[Kategori:Munkedalsbygden]]
[[Kategori:Munkedalsbygden 88-2]]