Visa källa för XI. Om Luften och Nordljusningar

[[X. Om Odalsjord, Odalsmän|Tillbaka till Thet 10:e Capitlet]]

[[:Fil:Bohusläns Beskrivning s 72-99.pdf|Scannade sidor]]

'''Thet   11:e Capitlet.'''

'''Om Luften ock Nordliusningar.''' 

== Sida 72 ==
   Thetta Landet   ligger under Polens högd eller Gradu latitudinis 59 
 tu l 60, hwarest Zona frigida wil liksom taga sin begynnelse  ock 
 temperata nästan ändas, hwarföre Luften här i Landet är mera kall, 
 än warm,  undantagandes i hetaste Sommaren, ty tå plär offta stor 
 heta förorsakas i the diupa Dalar af Solenes strålar, som falla på 
 the höge  Bärgen, som slå hetan ifrån sig, at Säden ock Gräset på 
 kort tid wäxer ock mognar: Men wid siökanten, hwarest jämte Siö- 
 gusten  winden blåser häftigt esomoftast, är Luften så kylaktig och 
 ränsad, at om Sommaren fins knapt nå'gon ort kallare och friskare 
 än här i Landet. Men ther emot är winteren både mörck, hård ock 
 sträng som 1739 ock 1740, så at både Menniskior, Boskap ock Fis- 
 kar til stort Tal måste lifwet tilsätia, tagandes sin Början i Oct. d. 
 16 ock  warar mäst til Tiburtii dag eller d. 14 Apr. Dock under så- 
 dana långa, kalla ock mörcka Nätter, när Månen  icke skiner, utan 
 thet är Nedan ock klart wäder, pläga Nordliusningar, genom GUDs 
 underliga Styrelse wara them resandom ock Siöfarandom, såsom 
 en Pharos ock stor hielp at se wid. Thetta Sken ock Nordlius stiger 
 mäst up i Norr ock går ibland öfwer hela wår Horizont längst Sö- 
 der åt, såsom år 1707 syntes thet i Skåne ock på Zeeland, thet har 
 en blekaktig ljus färg, men wisar wid upstigandet, åtskilliga Färgor 
 liksom  uti Regnbogen, särdeles tå en tjock rödaktig dimba slår ned 
 wid Horizonten,  bestående af swafwelaktige effluvier eller dunster, 
 som intet äro så mycket resolverade,  hwarigenom thet stiger högt i 
 wädret ock rörer sig  rätt hastigt up ock ned i mångfaldige Strim- 
 mor, liksom Orgel-Pipor kunde stå hos hwar andra, hwilcket sker i 
 en otrolig geswindighet, icke annorlunda än 2ne Krigs-Härar träffa- 
 de mot hwar andra på thet häfftigaste, dock intet oftare än i stilla 
 kalt klart wäder, ofta hela Natten, hwaref ter thet sedan stiger has- 
 tigt ned ock blir aldeles borta, särdeles när thet börjar på at dagas.
   Altid  ser man thet stiga up mitt emot Solenes Nedergång. e. g. tå 
==Sida 73==
 Solen går ned i  Södwäst,  som om Winteren, stiger Nord-Skenet up 
 i Nordost: dock måste man göra skildnad emellan sielfwa Nord-liu- 
 set ock Wäder-Skenet eller Nordliusningarna; Ty thet är thet stora 
 Ljus, som står altid stilla ned wid Horizonten, sträckande sig efter 
 ögnemärcket 1 aln högt ock tiockt som ett stort waxlius, wisande 
 sig allenast för them, som bo i Zona frigida under Polen. 
   Om thetta  Nordlius har jag discourerat med Resande ock haft 
 stor Brefwäxling icke allenast med then Lärda ock uti Physicis el- 
 ler Naturliga saker mycket förfarna Matheseos Lectoren i Giöthe- 
 borg Herr Mag. Wassenius; utan ock med then widtberömda ock 
 Högwördige Biskopen Herr Hilarius Hagerup i Dronthem: Men 
 then förra håller thet aldeles för en Chimera eller Ens rationis: 
 Then senare berättar sig ingen kundskap ha här om, ty så skrifwer 
 han på Latin til mig: <ref>(bb) Lux illa, quam scire desideras, aquilonaris, mihi plane ignota est, & sine dubio redit ad fabulas. P. S. Hxc scripseram, accessit vir quidam navigandi peritus, qui pro certissimo tradit, lucem aquilonarem nihil aliud esse, quam ip- sum illud lumen, cujus phases vibrantes & fulgurantes interdum super nost- rum horizontem conspiciuntur; Sed NB. sub arctico Polo concentratum magis &  quietum existit & existit continuo per totam hyemem. id quod Tibi dictum velim. Valeto Nidrosix d. 14 Sept. 1739.
 
 (bb) Det där norrskenet, som de önskar få veta något om, är mig alldeles okänt, och det tillhör utan tvivel fablerna. P. S. Då jag hade skrivit detta, korn det till mig en man, vilken hade seglat mycket i sin dag, och han berättade som något alldeles säkert, att norrskenet inte är något annat än just det ljus, vars fladdrande och blixtrande strålknippen stundom syns över 'vår horisont. Men märk  väl, vid nordpolen visar sig ljuset mera koncentrerat och lungt, och det framträder oavbrutet under hela vintern, något som jag ville ha sagt dig. Må väl! Nidaros (Trondheim) d. 14 sept. 1739.
 
 </ref>(bb)
   Men the andre  Nordliusningar eller Wäder sken, äro  helt fina strå-
 lar ock gå ibland öfwer hela Himmelen.
   Hwarifrån thetta hus, såsom en Moder til Nordliusningarnas Als-
 ter, har sin uprinnelse, synes mycket underligt, ock jag nog sökt at 
 utgrunda, samt  få the  Lärdas Dissertationer här om  i synnerhet ce- 
 leb. Mathematici Horrebovii  Cogitationes  de Lumine Boreali, men 
 här tils förgäfwes; ty intet,kan thet wara någon reflexion af Solens 
 eller Månens  Ljus, emedan  ingenthera tå wisar sig på Himmelen, 
 utan äro under wår Horizont hos  Antipodes: Men kan icke eller 
 weta, om under Nord-Polen skulle finnas så store Eldsputande

== Sida 74 ==
 Bärg, såsom Hecla på Island, at Lågan ther af kunde lysa mot Isbär-
 gen ock therifrån gifwa en reflexion i Luften ock Skyen: Men  som 
 man förspordt, at sådane Eldsbärg, såsom Hecla, /Etna ock Vesuvi- 
 us hafwa stannat hela 30 år ock intet wist thet ringaste Teckn af 
 Eld ock Ljus, är fåfängt at lägga orsaken til them. 
 Om thet är sant, hwad Mercator in Atlante skrifwer, at i Grön- 
 land gro gräs ock örter, i kraft af then underjordiska wärman, som 
 qwecker them så, at the af infallande Winterkiöld ock Snö icke 
 bortdö, ock at samma underjordiska Eld således upwärmer Jorden, 
 at Hafwet tätt omkring Grönland icke tilfryser; tå är wäl troligt, at 
 samma  underjordiska Eld  må  någorstädes hafwa sin öpning at ut- 
 brista ock få Lufft, ty eljest kunde then ej mer brinna, än Eld i en
 med Spiäll tiltäpt Kackel-ugn; dock lät wara, at under Nord-Polen 
 skulle finnas brinnande Bärg, så kunde man äntå twifla, om  Nord- 
 ljuset ock thess sken ther af kunde förorsakas, hälst man i gamla 
 dagar aldrig wiste så mycket at tala här om, som nu, icke eller syn- 
 tes så tidt ock ofta, hwilket, efter mitt  omdöme, synes komma 
 theraf, at nu äro flere Isstycke eller så kallade Isbärg, the ther efter 
 Past. Barhovii wälbemälte Biskop Hagerups K. Swågers Berättelse, 
 tå han för en tid sen war hos mig wid återresan til Norrige från Kö- 
 penhamn, nu för tiden äro 40 til 50 Mil långa ock se ut som  höga 
 stora Bärg, liknandes långt ifrån nu stora Slott, nu stora Skepp, alt 
 som  Isbärgen äro stora til, dock ibland them alla är et thet högsta, 
 liksom ett Spetz-Bärg med Torn på, hwilket står mitt under Polen <ref>(cc) Conf. Past. Hans Egedes Grönlands Beskrifning An. 1741. p.28. &c.</ref>
 (cc); hwaraf jag föll på the Tanckar, at sielfwa Nordliuset nu intet 
 annat wore än Sptezen af thetta högsta Isbärget, som af Nord-Stiär- 
 nan ock the andre Himmelens Ljus, kastar, efter Tö-wäder ock Siö- 
 gusten (som gör Isbärgen klara ock frija från Snö, then ibland hind- 
 rar Nordliusningar) genom reflexion et så starckt sken, såsom et 
 stort stadigt brinnande Ljus ned wid Horizonten från sig up åt Him- 
 melen ock tillika med alstrar i början thessa Nordliusningar af åt- 
 skilliga figurer ock couleurer, hwita, gröna ock blå, hwilcka, efter 
 mitt tycke, bestå af intet annat än resolverade particulis glacialibus, 
 hwilcka per rarefactionem äro up under Atmosphaera eller Luften 
 så fine ock små, som Atomi eller Solegran, kunnandes altså intet 
 stå stilla, utan liksom hafwet i stillaste wäder swallar, ock man 
 ser wid roendet på hafwet om natte-tid, huru ther lyser i watnet 
 efter hwart Are-tag, så är ock Luften full, skiönt wädret är aldrig 

== Sida 75 ==
 så klart, med allahanda gläntzande Particler af åtskillige fårgor, the 
 ther i Luften samlade ge ett sådant sken ifrån sig, at man kan ther 
 wid se at läsa. Ibland synes GUD betiena sig af thessa Nordliusing- 
 ar, til Teckn emot instundande Krig, Hunger, Sjukdom ock dyr 
 tid, tå owanlige figurer af åtskillige slag wisas på Himmelen, såsom 
 1718  19-36-37, tå ned wid Horizonten syntes, under Lysningarna, 
 Himmelen  wara liksom full med Blod, hwilket dock utan twifwel 
 hade sina naturliga orsaker, härrörande af en stor myckenhet Swaf- 
 wel-dunster, som tå utur sina giömmer utbrusto, hwar med GUD 
 wile warna ock upwäcka the syndsäkra menniskior at i tid upstå 
 ifrån syndenes Sömn, innan werlden kommer med Eld ock Swaf- 
 wel at upbrännas. 
  -Alt thetta med mera, som kan  hafwa sin grund i Naturen ock af 
 förfarenheten, kan then Gunstige Läsaren skiärskåda ock ther af 
 taga så mycket  honom behagar, ock af thessa skiäl sig så länge be- 
 tiena, tils någon lärd Mathematicus wid Academien wine ex pro- 
 fesso thenna diupsinniga Materien afhandla ock thess rätta grund 
 uppenbara.
[[Kategori:Digitaliserade skrifter]]
[[Kategori:Bohusläns Beskrivning Oedman 1746]]