Torreby

Torreby är beläget på Tungenäset.

Känt för bland annat:

Torreby Slott och Resturang

Golfbana

Länk till Torreby på Wikipedia

Se platsen på kartan

Ur Svenska gods och gårdar, utgiven 1943:  

Torreby, Postadr.: Munkedal. Tel. 6.

  Areal: Total 629,5 har, därav 140 åker, 30 betesmark. Taxeringsvärde 374.500.

Jordart: Lermylla o. sand. Skogsbestånd: Huvudsakligen granskog, Djurbesättning: 8 hästar, 7 unghästar, 2 tjurar, 50 - 60 kor. 40 ungdjur, 10--15 modersuggor.

  Den  slottsliknande  byggnad, som numera utgör egendomens huvudbyggnad, är uppförd i tegel 1887 under godsägare N. G. Sörensens tid. Ritningarna äro utförda av A. E. Melander. Dessutom  kvarstår  den gamla säteribyggnaden från 1600-talet, vilken är om- och tillbyggd omkr. 1740. Denna byggnad rymmer 14 rum, medan i slottet finnas 24. En flygelbyggnad flankerar den. Godsets ekonomibyggnader äro uppförda 1890-1900 och modernt inredda  med  hissanordningar o. dyl. Till egendomen hör  även en  huvudbyggnad utgården Väsby samt 12 arbetarbostäder jämte sågar och kvarnar samt en  fabriksbyggnad för tillverkning av gengasbränsle.

  En större fruktträdgård rymmer ej mindre än 2.500 bärande träd.

  Gårdens äldre öden äro ganska väl kända till stor del tack vare handlingar, som förvaras å dess eget arkiv. Någon större jordegendom torde ännu på 1500-talet ej ha funnits här. Men redan före utgången av den danska tiden har en storgård bildats här och äges av ätten Bagge, vilken sannolikt erhållit den genom Lisbeth Bagges giftermål med Henrik Maaneskiold, vilken i sin tur bytt till sig jorden härstädes mot Hogen i Lyse socken.

  1639 hölls arvskifte efter Mads Bagge, ägare till Holma och Torreby, och därefter tillföll den senare gården sonen Peder Bagge d. y. Han nödgades  förpanta större delen av sin egendom till den rike Thomas Dyre å Sundsby och dennes  hustru, den bekanta Margareta Huitfeldt.

  Efter ingången av den svenska tiden kom Torreby att införlivas med de vidsträckta domäner, som innehades av fältmarskalken Rutger von Ascheberg, vilken för sina förtjänster erhållit förläning av en del gårdar inom det nyvunna landskapet. Han förvärvade Torreby 1661, och han lät här uppföra den gamla säteribyggnad, som alltjämt kvarstår. Hela Aschebergs egendom uppgick med tiden till 1 friherreskap, 4 säterier och 254 5/8 hemman, vilka gav en ränta av  tillsammans 6- à 7.000 daler silvermynt. Med  säterierna följde allehanda skattefriheter, dock ej frihet från rusttjänst, vilket van stadgat för de gamla  svenska  landskapen alltsedan 1562. Ascheberg dog på våren 1693 men levde länge kvar i folkets minne, och mången inbillade sig vid midnattstiden ha sett honom komma  farande efter ett  spann av  svarta hästar  för att besöka  den gård till vilken han redan under livstiden hyst en särskild förkärlek. På grund  av sina stora  förtjänster hade han i stor utsträckning blivit förskonad från reduktionens vittomfattande godsindragningar. Däremot drabbade reduktionen  hans barn. Från Torreby säten togs då  1 mantal Skulevik, 1 Brevik, 1/4  Lyane, 1/2 Amunderöd. Innehavare var vid den tiden genom arvskifte av år 1696 översten Georg Liljehök, gift  med Aschebergs dotter Margareta Sabina. Denne överlevdes en tid av sin maka, vilken dog 1738 96 år gammal.

Därefter ärvdes gården åter på kvinnolinjen och gick till dottern överstinnan Meek. Överstinnan Meek blev änka 1727 och dog själv 1758. Egendomen förvärvades så småningom av ätten Virgin. En assessor Virgin överflyttade gårdens säterirättigheter till Saltkällans egendom. Senare ägdes gården i tur och ordning av en kapten Tegnér, överste Knut Bonde, baron  Karl Bonde, överste Schultzen, översten baron Carl Akerhielm, en löjtnant Tham, dennes änka f. Lamberg, Richard Jonsson och L. Berg. Därefter tillträdde den  ovannämnde N, G. Sörensen, tidigare grosshandlare, vilken nedlade stora kostnader på att av gården  göra ett mönsterjordbruk. Efter denne tillträdde 1917 hans son ryttmästare  Einar Sörensen. Även dennes broder major Olof Sörensen deltog i gårdens skötsel, 1941 tillträdde den förres söner, nuvarande ägarna.

  Äg.:  Ryttmästare Nils  och redaktör  Wilhelm  Sörensen.  Arr.: Erik Stenström.