Skillnad mellan versioner av "Helga Korskälla"
Lennart (diskussion | bidrag) (Ny sida) |
Lennart (diskussion | bidrag) m (Länk) |
||
(En mellanliggande version av samma användare visas inte) | |||
Rad 1: | Rad 1: | ||
Korskällan | Korskällan | ||
[[Fil:Kung Eystein.jpg|miniatyr|Kung Eystein]] | |||
År 1124 hemkom Harald Gilles tredje son Eystein, varefter Norge delades mellan de tre bröderna. Eystein höll sig i Ranrike. | |||
Rad 15: | Rad 16: | ||
Konungen bad, att man skulle låta honom komma undan. Det hövdes Simon, som länge varit hans vän, ehuru det nu var annorlunda. | Konungen bad, att man skulle låta honom komma undan. Det hövdes Simon, som länge varit hans vän, ehuru det nu var annorlunda. | ||
[[Fil:Helga Korskälla.jpg|miniatyr|511x511px|Korskällan]] | |||
Simon sade, att så icke kunde ske. Konungen bad då att först få höra mässan, och det beviljades. Sedan lade han sig ner på marken, bredde ut armarna och bad att de skulle hugga i kors mellan axlarne, då skulle man röna om han icke tålde järn, såsom konung Inges följesmän hade sagt. | Simon sade, att så icke kunde ske. Konungen bad då att först få höra mässan, och det beviljades. Sedan lade han sig ner på marken, bredde ut armarna och bad att de skulle hugga i kors mellan axlarne, då skulle man röna om han icke tålde järn, såsom konung Inges följesmän hade sagt. | ||
Rad 28: | Rad 29: | ||
Båda dessa offerkällor känner man ännu, och båda ha intill våra dagar varit ansedda som heliga. Den ena som kallats ömsom Sankt Eysteins och ömsom Helga Korskälla, är belägen vid Galgberget. Den andra kallas Skårkälla. Nära invid denna källa låg uti åkern en fyra alnar lång sten, icke olik ett likkistelock, och sägnen förmälte, att det var på denna sten Eysteins döda kropp blivit lagd medan tillrustningen skedde för begravningen. | |||
Båda dessa offerkällor känner man ännu, och båda ha intill våra dagar varit ansedda som heliga. Den ena som kallats ömsom Sankt Eysteins och ömsom Helga Korskälla, är belägen vid [[Galgeberget|Galgberget]]. Den andra kallas Skårkälla. Nära invid denna källa låg uti åkern en fyra alnar lång sten, icke olik ett likkistelock, och sägnen förmälte, att det var på denna sten Eysteins döda kropp blivit lagd medan tillrustningen skedde för begravningen. | |||
Nuvarande version från 13 oktober 2022 kl. 17.09
Korskällan
År 1124 hemkom Harald Gilles tredje son Eystein, varefter Norge delades mellan de tre bröderna. Eystein höll sig i Ranrike.
Han blev oense med innevånarna och hisingsborna, men han slog dem vid Lekeberg 1153. Så blev Eystein ovän med sin broder Inge, och Eystein for till Viken, brände ner Gregorius Dagssons by och högg ner boskapen. När bröderna härjat mot varandra en tid övergavs Eystein av sina vänner och hade endast få män med sig.
Då överraskades han den 21 augusti 1157 av sin forne man Sigurd Skalp, som övergått till Inge.
Simon hälsade: ”Hell, herre!”.
Konungen sade: ”Icke vet jag om icke du nu tyckes vara min herre”.
”Det är nu som det kan”, sade Simon.
Konungen bad, att man skulle låta honom komma undan. Det hövdes Simon, som länge varit hans vän, ehuru det nu var annorlunda.
Simon sade, att så icke kunde ske. Konungen bad då att först få höra mässan, och det beviljades. Sedan lade han sig ner på marken, bredde ut armarna och bad att de skulle hugga i kors mellan axlarne, då skulle man röna om han icke tålde järn, såsom konung Inges följesmän hade sagt.
Simon bad den som skulle hugga, göra det: ”Konungen hade länge nog krupit bland ljungen”.
Han vart nu huggen och tycktes därvid bete sig manligen.
Hans lik flyttades till Foss, men blev under natten liggande under backen söder om kyrkan.
”Konung Eystein blev jordad i kyrkan, och hans gravställe är mitt på kyrkgolvet, och en matta är bredd däröver och man kallar honom helig. Där han blev huggen och hans blod kom på jorden, uppsprang en källa, men en annan under backen, där hans lik stod under natten. Av bådas vatten tycker sig mången fått bättring. Det är vikvärjars berättelse, att det skedde många järtecken vid kung Eysteins grav, till dess hans ovänner kastade spadet av hundkött på graven”. (Inges saga av Snorre Sturlasson).
Båda dessa offerkällor känner man ännu, och båda ha intill våra dagar varit ansedda som heliga. Den ena som kallats ömsom Sankt Eysteins och ömsom Helga Korskälla, är belägen vid Galgberget. Den andra kallas Skårkälla. Nära invid denna källa låg uti åkern en fyra alnar lång sten, icke olik ett likkistelock, och sägnen förmälte, att det var på denna sten Eysteins döda kropp blivit lagd medan tillrustningen skedde för begravningen.
Med senaste tiders pietetslöshet har troligtvis vid kyrkans restaurering gravarne under kyrkan utan vidare slopats och de dödas ben skyfflats ut i någon grop å kyrkogården. I början av 1700-talet funnos under gången i Foss kyrka murade gravar, som vid öppnandet ”spridde en stark vällukt”. Man fann däri försilvrade matalikors och stycken av förgyllda ekkistor m.m.
Helga Korskällan är belägen på mark, som idag är privatägd, alldeles i anslutning till Munkedals vårdcentral. Dit vallfärdar man än idag för att få lindring för sina krämpor.
Källa: Bohuslän i ord och bild
Utgiven av Bohusläningen 1924.
Sammanställt av Håkan Grundberg