Vi köpte Järmunderöds gamla skola

Den gamla byskolan var till salu 2003 och vi hade sett stället tidigare när vi åkt förbi. Den såg ganska medfaren ut men vi tyckte om den gamla byggnaden. På den tiden var vi dessutom mycket sugna på renoveringsjobb så det var inget hinder. Alltså gick vi på visning och vi tyckte om det vi såg. På hösten 2003 slog vi till- tänk att äga en gammal skola!

Namnet Järmunderöd har vi sett med flera olika stavningar men vi använder det som står på vägskylten lite längre bort på vägen. På köpekontraktet stod det att det ingick två uthus- varav ett i uselt skick. Det stämde bra, det ena uthuset var i princip en kuliss som endast stod kvar på grund av att det var fyllt med bråte! Detta revs så småningom och vi byggde ett nytt uthus på den gamla grunden. Det gamla pojk- och flickdasset finns fortfarande kvar, och det används också som uthus idag. Det har gått åt en hel del färg vill jag lova. Både utvändigt och invändigt. Vi har valt att behålla en gammaldags stil i den mån det fungerar. Husets tre av fyra ytterväggar har kvar sin originalpanel, och det är kärnfriskt virke som vi målat med gammaldags linoljefärg. Kaminen som skulle funnits i skolsalen fanns inte kvar så vi har ersatt den med en annan gammal pjäs. Den värmer gott när det är kallt ute. Trots timrade väggar är det inte ett särskilt varmt hus, vilket ju är skönt på somrarna när värmen stiger mot trettio grader.

I våra papper står det att huset var byggt 1898 men med hembygdsföreningens hjälp har vi fått veta att det byggdes först 1908. Skolverksamheten pågick i 44 år, alltså mellan 1908 och 1952.

De första grannarna närmast oss, Gösta och Rut visade sig ha en del att berätta om den gamla skolans historia. Gösta hade varit elev där som barn. Han mindes till exempel just att det funnits en kamin i skolsalen. Han mindes också den stränga skolfröknen Alexandra Karlsson. ” Man va väl inget ljus direkt i skolan” sa Gösta och skrattade. Han visade också oss den gamla skolvägen som gick över skogen, över stock och sten och branta partier, där skolbarn som kom långt ifrån strävade hela vintrar i snö och kyla. Inget för veklingar!

I huset mitt emot bor Lennart, vars far George gick i denna skola och senare i livet dessutom var skolvaktmästare. Även Lennart skulle börjat här men då lades skolan precis ner. Det är roligt att det här finns folk som minns. Tyvärr har Gösta gått bort nu men vi minns Gösta och hustrun Rut med värme. Rut bor numera i Munkedals tätort.

När huset var skola så fanns det, i anslutning till själva skolsalen, en avklädningsveranda. Där hängdes ytterkläderna av inför skoldagen och där åts också den medhavda lunchen. Den bestod oftast av smörgås och mjölk, berättade Gösta. Verandan var borta när vi köpte huset men fundamentet fanns ju kvar. Där har vi nu byggt en ny veranda och, det både känns och ser ut, som om den alltid funnits där! Nästan alla våra måltider intas där de årstider man inte sitter ute. Vi är helt enkelt väldigt glada över vårt skolhus.

Ylva Axelsson och Örjan Nyström

Stolta ägare till skolhuset