Skillnad mellan versioner av "Konsum i Munkedal – en liten affärshistoria"

Från MHF-Wiki
Hoppa till navigering Hoppa till sök
(→‎Konsum Butik 2, Stale: Bildtext Erik Johansson (var Axel Olsson))
 
Rad 58: Rad 58:
[[Fil:Den andra affärslokalen för Konsum Munkedal.jpg|miniatyr|Den andra affärslokalen för Konsum Munkedal.]]
[[Fil:Den andra affärslokalen för Konsum Munkedal.jpg|miniatyr|Den andra affärslokalen för Konsum Munkedal.]]
Butiksföreståndare och tillika affärschef på 1950-talet var Erik Johansson. Axel Olsson var kamrer till 1953 då han efterträddes av Anita Bjurström. När det var extra mycket att göra t.ex. att räkna kvitton som kunderna lämnade in så tog man i extra personal. Då var det så att affärschefen var mycket ute i affärerna men 1960 beslutade styrelsen att affärschefen skulle sköta kontoret, varvid Anita hamnade först som biträde och senare som föreståndare på Lyckebutiken. När Erik Johansson gick i pension ca 1973 togs ledningen av Konsumföreningen i Munkedal över av kontoret i Uddevalla. Samtidigt uppgick föreningen i  Konsum Bohuslän – Dal.
Butiksföreståndare och tillika affärschef på 1950-talet var Erik Johansson. Axel Olsson var kamrer till 1953 då han efterträddes av Anita Bjurström. När det var extra mycket att göra t.ex. att räkna kvitton som kunderna lämnade in så tog man i extra personal. Då var det så att affärschefen var mycket ute i affärerna men 1960 beslutade styrelsen att affärschefen skulle sköta kontoret, varvid Anita hamnade först som biträde och senare som föreståndare på Lyckebutiken. När Erik Johansson gick i pension ca 1973 togs ledningen av Konsumföreningen i Munkedal över av kontoret i Uddevalla. Samtidigt uppgick föreningen i  Konsum Bohuslän – Dal.
[[Fil:Kamrer Axel Olsson.jpg|miniatyr|Kamrer Axel Olsson.]]
[[Fil:Kamrer Axel Olsson.jpg|miniatyr|Konsumchef Erik Johansson]]
Bland kända butiksföreståndare kan vi nämna:
Bland kända butiksföreståndare kan vi nämna:



Nuvarande version från 6 april 2023 kl. 09.52

Konsums historia började i Munkedal tidigt på 1900-talet och kopplingar finns till samma personer som var aktiva i fackföreningsrörelsen.

Vi skall titta närmare på hur det började och utvecklades. Det fanns under en period på mitten av 1900-talet så många som 8 konsumbutiker som tillhörde Munkedals konsumtionsförening.

Nu finns det endast en butik kvar. Vi kommer att följa Konsums historia i Munkedal även i ett kommande nummer av Munkedalsbygden, varav detta är den första artikeln.

Industrialismen och behovet av konsumtionsföreningar[redigera | redigera wikitext]

I och med att industrialismen fick fart i slutet av 1700-talet och början av 1800-talet så ändrades samhällets struktur radikalt och mycket snabbare än den gjort tidigare. En allt större del av samhällsmedlemmarna blev rena löntagare, som hade att för de kontanta pengar de fick för sitt arbete i industrierna köpa alla de förnödenheter de behövde. Man kom då så småningom underfund med att man genom gemensamt uppträdande i fackföreningar kunde få högra lön och bättre levnadsstandard. Rätt snart insåg man också, att det hade stor betydelse hur mycket man fick för pengarna, nu då naturahushållningen så gott som var satt ur spel. Det hjälpte ej att man fick mera pengar, om varorna man skulle köpa steg i pris i samma takt eller fortare än lönerna steg. Då handeln så hastigt växte i omfång, var det ej heller konstigt, om de som skötte den ibland tog till sig en något för stor del av kakan.

Ofta sköttes varuförmedlingen av fabriken eller av arbetsgivaren, och då blev man lätt bunden av kredit, och säljaren kunde helt diktera villkoren. I den grogrund som 1800-talet blev för folkrörelserna, var det då ej så överraskande, att man försökte sig på att bilda inköpsföreningar och i och med att Rochdale-vävarna på 1840-talet kom på att de rätta principerna för konsumtionsföreningarnas verksamhet, så växte dessa fram med fart, först i England, men även i andra länder och så även i Sverige.

Här i Sverige kom föreningarna till på olika sätt, jämsides med fackföreningarna, eller i form av de s.k. ringarna, eller som det skedde på flera ställen, som avläggare till arbetarföreningarna.

Bildandet av Munkedals konsumtionsförening[redigera | redigera wikitext]

Ordföranden Emil Johansson väckte frågan om bildande av en ”Kooperativ Handelsförening”, efter en stunds diskussion beslöt mötet att tillsätta en kommitté med uppgift att försöka få till stånd en kooperativ handel. Till kommitté utsågs: Gustav Siversson, Johannes Kolliander, Johan Bergqvist, Anders Hedin och Oskar Andersson. Mötet avslutades med sången, ”Tiggarnes Fosterland” (utdrag ur protokoll från ett fackföreningsmöte??)

Munkedals Konsumtionsförening bildades av fackföreningsmän. Redan förut hade andra försök gjorts. Så t.ex. ivrade munkedalsbon A.Gullskruv, år 1911 för bildandet av en inköpsförening. Flera möten hölls av intresserade och underhandlingar fördes med handlande på orten om rabatter på de köp föreningen skulle göra. Det hela var nämligen tänkt så, att föreningen skulle uppträda som gemensam köpare hos någon av ortens handlare och därvid betinga sig rabatter. Rabatterna visade sig emellertid bli mycket små, och någon förening kom ej till stånd.

Det initiativ som gav resultat kom emellertid från ortens fackföreningsmän. På nyårsdagen 1912 hade Johannes Kolliander, G. A. Lundin och Edvard Muhr varit på ett sammanträde, och på vägen hem började man prata om misslyckandet med bildande av inköpsförening.

Alla tre var mycket intresserade, och då bjöd Muhr med sig de båda andra hem, och vid kaffetåren hemma hos Muhr blev man överens om att göra en verklig ansträngning för att bilda en inköpsförening. ”Då skall vi ha Nils med” sade Kolliander, ”för då blir det resultat”. Den Nils han menade var Nils Andersson.

Nils Andersson och Kolliander gjorde sedan det mesta av förarbetet och organiserandet, och föreningen bildades den 10 mars 1912 och fick till styrelse E. Muhr, Nils Andersson, Johannes Kolliander, G. A. Lundin och A. Gullskruv. 31 medlemmar inskrevs vid detta första protokollförda möte. Det beslöts att föreningen skulle heta Munkedals Konsumtionsförening.

Man beslöt trycka 250 ex. cirkulär med inbjudan till medlemskap i föreningen. Man rekvirerade 200 ex. av Konsumentbladets förstamaj-nummer, vilka delvis såldes och delvis delades ut. Man höll föreningsmöten tre gånger detta år och sedan varje halvår och dessutom många styrelsemöten.

Den första butiken[redigera | redigera wikitext]

Den första affären på nuvarande Tryckerivägen med delar av lagret utanför väggen.

Men det gick trögt att få in rörelsekapital, och man hade svårt att få tag i lämplig tomt och affärsbyggnad. Man hade planer på ett boningshus, Emmedal (Folkets Hus i dag) på Önnebacka, man underhandlade med C. G. Johansson på Hede och med Axel Granström på Stale, men ingen av dessa planer gick i lås, och året gick ut, utan att man kom längre.

Föreståndaren Hjalmar Andersson med Erik Strömberg, Axel Olsson och Märta Forsberg f. Lundin vid disken.

1913 underhandlade man med en handlande Aronsson om att övertaga hans lager, men det blev inget av med detta. Men på årsmötet i april beslöt man att arrendera tomt av Axel Granström och att köpa ett gammalt hus från Kvarndal för 400 kronor. Uppförandet av huset utlämnades på ackord för 175 kronor, och medlemmarna gjorde sedan frivilliga dagsverken för 285 kronor. Vid 1913-års slut var byggnaden uppförd men ej inredd. Detta hus byggdes där sedermera Schewenius Tryckeri hade sina lokaler på Tryckerivägen.

För att starta handel ansåg KF att man borde ha ett kapital på 2.000 kronor. Man hade inte hälften av detta, och hela 1914 gick. Men 1915 fick styrelsen en kraftig uppmaning från medlemmarna att försöka få affären i gång. Man underhandlade då med en Malkom Fredin från Hunnebostrand om att han skulle bli föreståndare, och han skulle låna föreningen 1.000 kronor och på så sätt skulle kapitalet bli tillräckligt.

Men det var kristid, medlemmarna hade ont om slantarna, och det var tidvis arbetslöshet, så man fick ej ihop den andra tusenlappen. Men i början av 1916 hade styrelsen lyckats skrapa ihop erforderligt kapital, och på inrådan av chefen för KF:s Göteborgskontor, Alfred Kåberg, anställdes Hjalmar Andersson från Varberg som föreståndare.

Så öppnade man butiken 6 april 1916. Det var mitt under första världskriget och ont om varor. Protokollen berättar om att man först inom föreningen försökte få så rättvis fördelning av varorna som möjligt, så att ingen skulle bli utan, och att man sedan även hade duster med kristidsnämnden om rättvis ransonering. Redan det första året hade man också besvär med att hålla krediten i schack. Omsättningen under de 9 månaderna 1916 blev 40.000 kronor, överskottet 1.087 kronor och återbäringen 1%.

Så var den första konsumaffären i Munkedal igång.

Vi skall nu ta och gå vidare för att se vilka de olika affärerna har varit. Numreringen Butik 1,2,3 osv. följer de begrepp som Konsum själva har haft.

Konsum Butik 1, Stationen[redigera | redigera wikitext]

Den första affären för Konsum Munkedal.

År 1919 öppnades butik vid stationen i förhyrd lokal i den fastighet där AB Axel Sohlbergs nu har sin verksamhet. Se bilden nedan, samt på omslaget. Den förste föreståndaren var Karl Björk från Önnebacka och biträde vara hans kusin Knut Björkman.

En tillbyggnad av fastigheten gjordes 1937 och år 1954 gjordes butiken om till snabbköp.

Efter fyrtio år i den fastigheten var det dags för flyttning igen. Nu byggdes en fastighet på Erling Sahlstens tomt. Den var inflyttningsklar i oktober 1973 och är den fastighet där Konsumbutiken finnas i dag.

Det finns en anbudsförfrågan daterad 1952 från Munkedals Fattigvårdsstyrelse ”å leveranser av förnödenheter till Munkedals Kommuns ålderdomshem Kamstorp och Lerberg.” Förfrågan undertecknades av Evert Lundgren, Kommunalkamrerare. Vi vet inte om de fick affären, det framgår inte men detta visar att även på den tiden gjordes större offentliga upphandlingar.

Välfyllda butikshyllor.

”Betungande pappersexercis” tyckte man när Socialstyrelsen begärde in uppgifter om ”löneförhållandena under Maj månad 1956 för kontors, butiks, samt lager och utkörarepersonal vid föreningen”.

Johansson svarade med: ”Om vi får ersättning med kr 50.- för nedlagt arbete kan vi sända begärda uppgifter. Handelns låga marginaler och ökade kostnader gör att den ständigt ökade pappersexercisen måste hejdas eller betalas med vad den kostar”.

Ungefär samma typ av svar återkommer på många av de begäranden av olika typer av statistik som genom åren har kommit från olika myndigheter.

Den andra affärslokalen för Konsum Munkedal.

Butiksföreståndare och tillika affärschef på 1950-talet var Erik Johansson. Axel Olsson var kamrer till 1953 då han efterträddes av Anita Bjurström. När det var extra mycket att göra t.ex. att räkna kvitton som kunderna lämnade in så tog man i extra personal. Då var det så att affärschefen var mycket ute i affärerna men 1960 beslutade styrelsen att affärschefen skulle sköta kontoret, varvid Anita hamnade först som biträde och senare som föreståndare på Lyckebutiken. När Erik Johansson gick i pension ca 1973 togs ledningen av Konsumföreningen i Munkedal över av kontoret i Uddevalla. Samtidigt uppgick föreningen i Konsum Bohuslän – Dal.

Konsumchef Erik Johansson

Bland kända butiksföreståndare kan vi nämna:

Frank Gustavsson 1945-47

Stig Larsson

Sven Andersson – 1955

Sören Amandusson 1955 – 59

Lennart Karlsson 1960- till dess Konsum Bohuslän – Dal tog över.

Konsum Butik 2, Stale[redigera | redigera wikitext]

Konsumföreningens första butik öppnades på Stale 6:e april 1916, som nämnts ovan. År 1936 köptes en ny tomt på Stale och en ny butik byggdes vilken togs i bruk juli 1937. Kostnaden var 117 000 kr. Den gjordes sedan om till snabbköp 1951. Den tidigare fastigheten på Tryckerivägen drabbades av en brand 23 februari, 1946.

Avtal mellan Sveriges Oljekonsumenters Riksförbund träffades under 1950-talet (?) gällande en 5 000 liters cistern med mätare för försäljning av minst 50 000 liter bensin och minst 1 000 kilogram motorsmörjolja per år.

Bland kända butiksföreståndare kan nämnas Arne Karlsson, Erik Karlsson (1946-49), Holger Claesson (?), Hilding Hagberg, (1950- och 60-talen), Leif Östh (1973-93), Anne-Marie Barregren och Marianne Turesson.

Butiken på Stale såldes 2004 och drivs numera som Tempo.

Vi kommer att publicera historien om de andra affärerna i nästa nummer av Munkedalsbygden. Vi efterlyser foton från affärerna på Hamnen, Fisketorp, Hattefjälll och Hedekas.

Text: Christer Karlsson

Bilder lånade av Birgitta Hansson