Johanssons Herrekipering

JOHANSSONS

- ett välskött familjeföretag

Vilken munkedalsbo känner inte till Johanssons? Man förknippar genast detta välkända namn med herrkläder, skrädderi och konfektion.

Vem var firmans grundare? Det var Carl Johansson (1891-1952) från Ervalla i Närke. Som mycket ung kom han i skräddarlära hos den mycket kunnige sockenskräddaren Skeppner och efter fullbordad utbildning drog han i väg som gesäll till olika platser. Han var i Söderhamn, Hudiksvall, Smedjebacken, Trollhättan och Oslo. Han kom till Lysekil där han fick anställning hos Bergqvist & Jonsson. Där träffade han också den kvinna som skulle komma att bli hans hustru. Hon hette Frida och var född i Varberg men uppväxt i västkustens yngsta stad.

Interiör från ”Skräddare Johansson” Vi ser på bilden fr. v. Hilding Sahlsten, Vidholm, Johan Zachrisson, skräddarmästare Carl Johansson, Rut Nordlund, Torsten Werner.'Foto: Selma Sahlberg omkring 1930

År 1919 kom Carl till Munkedal och startade en egen skrädderifirma i lokförare Dahlqvists fastighet. Efter fem år byggde han eget hus på Hagarne ringväg, Möe, och fastigheten fick det passande namnet Frideborg. Från början ägnade sig Carl och hans medhjälpare - han hade många anställda från och till - åt rent beställningsskrädderi. Man sydde kostymer, frackar, bonjourer, västar och byxor. Vandrande gesäller kom och arbetade ett tag, hade mat och logi hos Johanssons, gick sedan vidare till någon annan skräddarmästare. Vad de hette visste man inte så noga, det var i varje fall sällan man använde deras riktiga namn. Gesällerna var fast mer kända under sina mer eller mindre fantasifulla smeknamn. Av dem som stannade till hos Johansson i Munkedal kan vi nämna Förlorade sonen, Tyste Herman och Vandrande ryggfodret. Alla var kunniga yrkesmän men fram på 30-talet försvann en del arbetstillfällen. Undan för undan vidtog nämligen försäljning av fabrikssydda kläder. Skrädderiet förvandlades till modern herr-konfektion.

1948 var tiden inne att dra sig ned till stationssamhället. Man fick lokaler i den Blomqvistska fastigheten. Skrädderiet flyttades till Stale och det blev den yngste sonen Curth som fick stå för detta. År 1950 koncentrerades all verksamhet till stationssamhället.

Vi talade om familjeföretag? Ja, alla Johanssons barn var involverade i rörelsen. Oftast omtalades de i bygden med hjälp av skräddarepitetet. Man talade om Karl-Erik ”Skräddarn”, Lennart ”Skräddarn”, Thorsten ”Skräddarn”. Men det var bara Curth som var skräddare till yrket, de övriga var köpmän. Bröderna Johansson blev ett välkänt begrepp i trakten. Det fanns förstås två flickor också, Brita och Stina. De kallades också  ”Skräddarn” och arbetade i butiken.

I augusti 1986 pensionerade sig bröderna och sålde rörelsen till Reine Pettersson, som drev verksamheten i två år. Den nuvarande ägaren heter Martin Hultman och är ordförande i köpmannaföreningen.

Kommentarer till fotot

Hilding Sahlsten, son till Axel Sahlsten, Lycke nedre. Gift med Ingrid ”Byggmästarn” Karlsson. Arbetade en tid hos Johanssons men flyttade så småningom till Uddevalla och tog anställning hos Swartzman & Nordström. Även känd i musiksammanhang och spelade violin mycket bra.

Vidholm. Av för oss okänt ursprung. Vi vet heller inte vad han hette i förnamn. Dog i unga år och begravdes i Uddevalla.

Johan Zachrisson från Ekelunden. Han var hos Johanssons i två omgångar. Han drev ett tag eget skrädderi på Stale, var skräddare i Grums och kom slutligen till Swartzman & Nordström.

Rut Nordlund från Örnsköldsvik. Byxsömmerska. Hade mat och logi hos Skräddarn, övertog det rum som Vidholm tidigare bott i.

Torsten Werner. Av för oss okänt ursprung. På fritiden spelade han dragspel, bl a vid danserna på Syrdammens bana. Han flyttade till Göteborg.