Mareld 88-2

MARELD

                I höstens tunga,  tysta natt

                kring kala skär,  i mörka gatt

                som  blåeld hafvet blänker.

                Från båtens bog,  från årans blad

                av flamblå eld, en  gnistkaskad

                på  nattmörk  dyning stänker.

                Nu   dyning går  med dämpadt brus,

                nu tindra hafvets blåa ljus

                som  stjärneglim  i natten.

                Nu håller hafvets konung   bal

                uti sin mareldsljusa sal

                djupt under  vida vatten.

                Där  brinner blåa bloss i glans

                där synes hafsfrun skön i dans

                bland nymfers lätta skara.

                Af festens glans, ett skimmer går

                och  skenet uti vattnet står

                som  blåa strimmor klara.

                                            Göran   Svenning