Sägner från bygden 88-1

Det var en gång en från Håby, som hade köpt en gammal  släktgård i närheten av

Trollhättan. Några bekanta följde med honom   upp, och en av dessa  hade pd

kvällen varit ute och festat en smula, thott han var en del livad, når han gick hem.

När han kom  in i trädgården, som omgav huset, så mötte han en dam. "Är frö-

ken ute och går så sent?" sade hart. Hon talade da om, att hon gått så i fyra hund-

raår och att hon inte fick ro, emedan det inte blivit leant, vem som mördat henne.

Hon rev upp klänningen  för bröstet och visade honom ett blodrött, gapande sår,

och så försvann hon. Men  mannen  blev 54 sjuk efter mötet att han måste ligga till

sängs i ett par dagar.

Sedan lick de reda på, att den kvinnan brukade visa sig varje gång som gården

bytte ägare, men aldrig oftare.

                                                                  Håby. A.O.

                                                                          19

Vid nordvästra stranden av Klevvattnet liner ett högt berg med namnet Uroskul-

len. Vid dess fot som vetter di sjön till finnes en kammare, av allmogen benämnd

Tjuvommen    (Tjuvugnen). Där skall enligt sägnen en tjuv uppehållit sig en längre

tid. Han hade troligen rymt från något krig, ty han var väl försedd med vapen och

ammunition.  Tjuven var illa sedd av allmogen, enär han stal från dem allt vad

han  behövde och ingen vågade förhindra  honom. Femtio  riksdaler blev utfäst till

belöning för den som  kunde döda  honom. En  julkväll i slutet av 1700-talet lade

sig en bonde från Roane på lur i närheten av ugnen. Tjuven kom  för att hamta

vatten i sjön. Pang! Tjuven föll, därvid yttrande orden: "Hade jag trott dig om

detta at —". Ehuru  han ej var värre träffad än han kunde draga sig in i ugnen på

alto fyra, ljöt han inom en kort stund döden. Tjuven hade släktingar i Rimseröd i

Navetstad. De  föranstaltade om att en kista blev gjord, som dock utan ceremoni-

er blev stående i ugnen. Än idag finnas rester i ugnen efter tjuven och hans kiwi.

                                                                     Krokstad

En  gammal gumma   här  i Etärfendal berättade om enflicka som drank: sig i bock-

en här. Hon fick ej begravas på kyrkogården utan begrovs på ett ställe i närheten

av  backen, men sedan ropade  hon alltid mot väderombyte, och  en del kunde se

henne  vid bäcken, hon satt där och kammade  håret.

                                                              Bärfendal. M.E.

Det var en gång på ett ställe som det hende sig att en silversked kom bort. Då

de ej  kunde hitta igen den, så började de tro, att den var stulen och beskyllde

pigan på garden för att ha gjort detta. Och den, som var svårast till att göra

detta, var dottern i huset. Men så dog  denna dottern  och en tid därefter, så

flyttade den drtingen, som hade vart där och de fick en ny dräng på   gården.

Första  kvällen som denne var clan så var han nere i ladugården och fick då se

en  vit skepnad, som gick omkring  därnere. Delta fortsatte varenda kväll, så

till slut vågade drängen knappast gå ner i ladugården. Han rådfrågade  några,

som sade till honom, att nästa gång sorn han fiat se spöket, skulle han säga till

det: "Alla  goda andar  prisa Herren, och   vad vill du mig?"   Det sade  han

också, och då talade  anden om,  att hon var den döda dottern,  och att pigan

var oskyldig till stölden, ty skeden hade fallit ner i en springa vid köksspisen,

och nu ville hon att drängen  skulle omtala detta, och få ställt till rätta dessa

sakerna. Detta gjorde också  drängen och sedan  såg han aldrig till några spö-

ken nere i ladugården. A tt den förste drängen ej såg henne, berodde på att det

ej är alla personer, som kan se spöken.

                                                                 Hede.   A.O.

På  gården iibolands ägor finnes ett berg som kallas för Tjuv-Martas berg. Dör

bodde  det förr i världen en hard som de kallade för Tjuv-Marta. Hon var av jät-

tesläkt och ovanligt stor och grov.

Hon   stal allt möjlig: och samlade ihop stora rikedomar inne islet berg. Hon ha-

de  en hurdehatt, som hon hade fått av den onde, och då hott tog den på sig, så

blev hon osynlig.

Det var en  natt som en tjur blev stulen på ett ställe. De antog med detsamma att

det var Marta som hade stulit den och nu tänkte de att del skulk gå att få bevis på

henne  genom spåren  till berget. Det hade nämligen fallit snö samma natt. Men det

gick inga tjurspår till berget, utan det farms blott spar efter två karlar, som hade

gått från berget och till gården. Tjuv-Marra hade först stulit två par stövlar och

dessa tog hon nu bakvänt på tjuren, så att det sag ut som om två karlar gait från

berget.

En gång tog hon en  karl som bodde på Nyröd   i Foss socken och denne tog hon in i berget till sig, och så förblindade hon ögonen pd honom så att han ej skulle gå

ifrån henne. Hon hade  tre barn med honom,  men dessa dödade hon på så vis, att

hon tog ut hjärtat på dem och sedan kastade hon   dem i örevattnet.

Då mannen   hade varit hos henne i tre år, så samlade sig några av hans grannar

och gick till berget om påskdagen på morgonen efter del tuppen hade galit, ty förr

kunde de vara alldeles säkra på att det ej gick att komma in i berget. Nu lyckades

det dock för dem att komma  in, och då stod Tjuv-Marta vid  spisen och kokade

kött i en stor kittel. Mannen Mg uppe i en säng och rökade. Med detsamma  som

de kom in sit gick en av karlarna fram och slog henne på munnen så att hon blöd-

de, och  chi miste hon så mycket av sin makt, att de kunde fängsla henne. Hon

miste även sin makt över mannen 9:1 att då var han ej längre förblindad, utan do

stod han upp och gick därifrån och hemåt, ty nu mindes hem att han hade hustru

och barn.

Der de äntligen hade fått fängslat henne sa sade hon: "Hade jag bara haft min

hurt/Mad  pi mig, så skulle ni allt ha sluppit att fängsla mig, men nu ligger den

dör", sade hon och pekade på  golvet, men innan karlarna hade hunnit titta däråt

hade den försvunnit. Den onde hade  nämligen  tagit den tillbaka så att ej någon

annan  skulle få tag på den.

innan de förde henne  bon från berget uttalade hon en förbannelse över Nyröds-

borna  och sade, att aldrig någon som bodde på Nyröd  skulk komma   att få det

bra så länge som världen star.

Tjuv-Marta  levde i sju och ett halvt år efter det de hade fängslat henne. Sista ti-

den hon levde blev hon så ilsken, att det knappt gick au få någon fångvaktare till

henne. Hon gjorde också  ett par rymningsförsök, men lyckades aldrig komma ut-

om fängelset.

                                                                   Hede.  A.0