Skillnad mellan versioner av "Sägner från bygden 88-1"
Lennart (diskussion | bidrag) (Skapade sidan med 'Det var en gång en från Håby, som hade köpt en gammal släktgård i närheten av Trollhättan. Några bekanta följde med honom upp, och en av dessa hade pd kvällen varit ute och festat en smula, thott han var en del livad, når han gick hem. När han kom in i trädgården, som omgav huset, så mötte han en dam. "Är frö- ken ute och går så sent?" sade hart. Hon talade da om, att hon gått så i fyra hund- raår och att hon inte fick ro, emed...') |
Lennart (diskussion | bidrag) |
||
Rad 96: | Rad 96: | ||
Hede. A.O. | Hede. A.O. | ||
På gården iibolands ägor finnes ett berg som kallas för Tjuv-Martas berg. Dör | |||
bodde det förr i världen en hard som de kallade för Tjuv-Marta. Hon var av jät- | |||
tesläkt och ovanligt stor och grov. | |||
Hon stal allt möjlig: och samlade ihop stora rikedomar inne islet berg. Hon ha- | |||
de en hurdehatt, som hon hade fått av den onde, och då hott tog den på sig, så | |||
blev hon osynlig. | |||
Det var en natt som en tjur blev stulen på ett ställe. De antog med detsamma att | |||
det var Marta som hade stulit den och nu tänkte de att del skulk gå att få bevis på | |||
henne genom spåren till berget. Det hade nämligen fallit snö samma natt. Men det | |||
gick inga tjurspår till berget, utan det farms blott spar efter två karlar, som hade | |||
gått från berget och till gården. Tjuv-Marra hade först stulit två par stövlar och | |||
dessa tog hon nu bakvänt på tjuren, så att det sag ut som om två karlar gait från | |||
berget. | |||
En gång tog hon en karl som bodde på Nyröd i Foss socken och denne tog hon in i berget till sig, och så förblindade hon ögonen pd honom så att han ej skulle gå | |||
ifrån henne. Hon hade tre barn med honom, men dessa dödade hon på så vis, att | |||
hon tog ut hjärtat på dem och sedan kastade hon dem i örevattnet. | |||
Då mannen hade varit hos henne i tre år, så samlade sig några av hans grannar | |||
och gick till berget om påskdagen på morgonen efter del tuppen hade galit, ty förr | |||
kunde de vara alldeles säkra på att det ej gick att komma in i berget. Nu lyckades | |||
det dock för dem att komma in, och då stod Tjuv-Marta vid spisen och kokade | |||
kött i en stor kittel. Mannen Mg uppe i en säng och rökade. Med detsamma som | |||
de kom in sit gick en av karlarna fram och slog henne på munnen så att hon blöd- | |||
de, och chi miste hon så mycket av sin makt, att de kunde fängsla henne. Hon | |||
miste även sin makt över mannen 9:1 att då var han ej längre förblindad, utan do | |||
stod han upp och gick därifrån och hemåt, ty nu mindes hem att han hade hustru | |||
och barn. | |||
Der de äntligen hade fått fängslat henne sa sade hon: "Hade jag bara haft min | |||
hurt/Mad pi mig, så skulle ni allt ha sluppit att fängsla mig, men nu ligger den | |||
dör", sade hon och pekade på golvet, men innan karlarna hade hunnit titta däråt | |||
hade den försvunnit. Den onde hade nämligen tagit den tillbaka så att ej någon | |||
annan skulle få tag på den. | |||
innan de förde henne bon från berget uttalade hon en förbannelse över Nyröds- | |||
borna och sade, att aldrig någon som bodde på Nyröd skulk komma att få det | |||
bra så länge som världen star. | |||
Tjuv-Marta levde i sju och ett halvt år efter det de hade fängslat henne. Sista ti- | |||
den hon levde blev hon så ilsken, att det knappt gick au få någon fångvaktare till | |||
henne. Hon gjorde också ett par rymningsförsök, men lyckades aldrig komma ut- | |||
om fängelset. | |||
Hede. A.0 | |||
[[Kategori:Munkedalsbygden]] | [[Kategori:Munkedalsbygden]] | ||
[[Kategori:Munkedalsbygden 88-1]] | [[Kategori:Munkedalsbygden 88-1]] |
Versionen från 1 december 2023 kl. 16.08
Det var en gång en från Håby, som hade köpt en gammal släktgård i närheten av
Trollhättan. Några bekanta följde med honom upp, och en av dessa hade pd
kvällen varit ute och festat en smula, thott han var en del livad, når han gick hem.
När han kom in i trädgården, som omgav huset, så mötte han en dam. "Är frö-
ken ute och går så sent?" sade hart. Hon talade da om, att hon gått så i fyra hund-
raår och att hon inte fick ro, emedan det inte blivit leant, vem som mördat henne.
Hon rev upp klänningen för bröstet och visade honom ett blodrött, gapande sår,
och så försvann hon. Men mannen blev 54 sjuk efter mötet att han måste ligga till
sängs i ett par dagar.
Sedan lick de reda på, att den kvinnan brukade visa sig varje gång som gården
bytte ägare, men aldrig oftare.
Håby. A.O.
19
Vid nordvästra stranden av Klevvattnet liner ett högt berg med namnet Uroskul-
len. Vid dess fot som vetter di sjön till finnes en kammare, av allmogen benämnd
Tjuvommen (Tjuvugnen). Där skall enligt sägnen en tjuv uppehållit sig en längre
tid. Han hade troligen rymt från något krig, ty han var väl försedd med vapen och
ammunition. Tjuven var illa sedd av allmogen, enär han stal från dem allt vad
han behövde och ingen vågade förhindra honom. Femtio riksdaler blev utfäst till
belöning för den som kunde döda honom. En julkväll i slutet av 1700-talet lade
sig en bonde från Roane på lur i närheten av ugnen. Tjuven kom för att hamta
vatten i sjön. Pang! Tjuven föll, därvid yttrande orden: "Hade jag trott dig om
detta at —". Ehuru han ej var värre träffad än han kunde draga sig in i ugnen på
alto fyra, ljöt han inom en kort stund döden. Tjuven hade släktingar i Rimseröd i
Navetstad. De föranstaltade om att en kista blev gjord, som dock utan ceremoni-
er blev stående i ugnen. Än idag finnas rester i ugnen efter tjuven och hans kiwi.
Krokstad
En gammal gumma här i Etärfendal berättade om enflicka som drank: sig i bock-
en här. Hon fick ej begravas på kyrkogården utan begrovs på ett ställe i närheten
av backen, men sedan ropade hon alltid mot väderombyte, och en del kunde se
henne vid bäcken, hon satt där och kammade håret.
Bärfendal. M.E.
Det var en gång på ett ställe som det hende sig att en silversked kom bort. Då
de ej kunde hitta igen den, så började de tro, att den var stulen och beskyllde
pigan på garden för att ha gjort detta. Och den, som var svårast till att göra
detta, var dottern i huset. Men så dog denna dottern och en tid därefter, så
flyttade den drtingen, som hade vart där och de fick en ny dräng på gården.
Första kvällen som denne var clan så var han nere i ladugården och fick då se
en vit skepnad, som gick omkring därnere. Delta fortsatte varenda kväll, så
till slut vågade drängen knappast gå ner i ladugården. Han rådfrågade några,
som sade till honom, att nästa gång sorn han fiat se spöket, skulle han säga till
det: "Alla goda andar prisa Herren, och vad vill du mig?" Det sade han
också, och då talade anden om, att hon var den döda dottern, och att pigan
var oskyldig till stölden, ty skeden hade fallit ner i en springa vid köksspisen,
och nu ville hon att drängen skulle omtala detta, och få ställt till rätta dessa
sakerna. Detta gjorde också drängen och sedan såg han aldrig till några spö-
ken nere i ladugården. A tt den förste drängen ej såg henne, berodde på att det
ej är alla personer, som kan se spöken.
Hede. A.O.
På gården iibolands ägor finnes ett berg som kallas för Tjuv-Martas berg. Dör
bodde det förr i världen en hard som de kallade för Tjuv-Marta. Hon var av jät-
tesläkt och ovanligt stor och grov.
Hon stal allt möjlig: och samlade ihop stora rikedomar inne islet berg. Hon ha-
de en hurdehatt, som hon hade fått av den onde, och då hott tog den på sig, så
blev hon osynlig.
Det var en natt som en tjur blev stulen på ett ställe. De antog med detsamma att
det var Marta som hade stulit den och nu tänkte de att del skulk gå att få bevis på
henne genom spåren till berget. Det hade nämligen fallit snö samma natt. Men det
gick inga tjurspår till berget, utan det farms blott spar efter två karlar, som hade
gått från berget och till gården. Tjuv-Marra hade först stulit två par stövlar och
dessa tog hon nu bakvänt på tjuren, så att det sag ut som om två karlar gait från
berget.
En gång tog hon en karl som bodde på Nyröd i Foss socken och denne tog hon in i berget till sig, och så förblindade hon ögonen pd honom så att han ej skulle gå
ifrån henne. Hon hade tre barn med honom, men dessa dödade hon på så vis, att
hon tog ut hjärtat på dem och sedan kastade hon dem i örevattnet.
Då mannen hade varit hos henne i tre år, så samlade sig några av hans grannar
och gick till berget om påskdagen på morgonen efter del tuppen hade galit, ty förr
kunde de vara alldeles säkra på att det ej gick att komma in i berget. Nu lyckades
det dock för dem att komma in, och då stod Tjuv-Marta vid spisen och kokade
kött i en stor kittel. Mannen Mg uppe i en säng och rökade. Med detsamma som
de kom in sit gick en av karlarna fram och slog henne på munnen så att hon blöd-
de, och chi miste hon så mycket av sin makt, att de kunde fängsla henne. Hon
miste även sin makt över mannen 9:1 att då var han ej längre förblindad, utan do
stod han upp och gick därifrån och hemåt, ty nu mindes hem att han hade hustru
och barn.
Der de äntligen hade fått fängslat henne sa sade hon: "Hade jag bara haft min
hurt/Mad pi mig, så skulle ni allt ha sluppit att fängsla mig, men nu ligger den
dör", sade hon och pekade på golvet, men innan karlarna hade hunnit titta däråt
hade den försvunnit. Den onde hade nämligen tagit den tillbaka så att ej någon
annan skulle få tag på den.
innan de förde henne bon från berget uttalade hon en förbannelse över Nyröds-
borna och sade, att aldrig någon som bodde på Nyröd skulk komma att få det
bra så länge som världen star.
Tjuv-Marta levde i sju och ett halvt år efter det de hade fängslat henne. Sista ti-
den hon levde blev hon så ilsken, att det knappt gick au få någon fångvaktare till
henne. Hon gjorde också ett par rymningsförsök, men lyckades aldrig komma ut-
om fängelset.
Hede. A.0