Mystiska Bruksföremålet

Gert Carlsson poserar framför det konstiga föremål på Gamla Bruket. Foto: Bengt Blomberg

Det gamla  gjutna järnhjulet i Gamla Bruket har  skapat en hel del huvudbry. Vad har det haft för funktion?

Det var i början av året som jag genom Hembygdsföreningen uppmärksammades   på detta mysterium. Visst hade jag sett föremålet tidigare, men inte studerat det närmare.

    Nu gällde det att komma på ledtrådar genom att sprida bilder och beskrivning. Det måste väl finnas någon nu levande  som hört berättas från tidigare generationer vad det använts till. Själv hade jag ingen aning om det. En teori som nämndes var att det använts till täckdikning. (Det var uteslutet i min värld).

   Jag fick diverse råd om vart jag skulle vända mig. Exempelvis till Julita Gård, Nordiska Museet. Där fick jag till svar:

"Nordiska  museet har tyvärr ingen möjlighet att besvara frågor som inte är om museets egna samlingar. Jag föreslår att kontakta Kulturen i Lund. / Vänligen, Helen Persson Swain, Chef Avdelning Kulturhistoria.

   Kontakten  med Kulturen i Lund var lika lönlös - minst! I alla möjliga sammanhang  där jag träffade människor i mogen ålder lät jag bilderna och frågorna valsa runt. Såsom när Bildgruppen träffades i muset, eller Svarteborgs spelmanslag övade. I Bildgruppen fick jag tips om tidningen Kvällsstunden. Sagt och gjort: jag skickade in bild och beskrivning. Detta skedde redan i januari. Samtidigt tecknade jag prenumeration  på tidningen  som ges ut en gång i veckan.

Nummer efter nummer, månad efter månad passerades utan att bild med text publicerades. Jag stötte på hos redaktionen och fick "lugnande" besked.

   Visst finns mycket läsvärt i den tidningen men först i maj fick läsarna ta del av mysteriet. Under tiden väckte jag frågan hos flera privatpersoner häri bygden, personer som i sin tur skick-ade frågan vidare till andra, som förhoppningsvis kunde ge någon ledtråd. Frågetecknen kvarstod.

   Men   så - snart efter första numret av Kvällsstunden i maj tändes en gnista hopp hos  mig. Gert Carlsson på Öbböns Kullar hade sett bilden och tyckte den påminde om något han sett som ung. Han hade då   sommarjobbat med underhållsarbete på "Kulan", där massaveden togs u

kapades och skickades vidare.

   Vi träffades vid Gamla Bruket för att klura ut hur mojängen hade  fungerat. Sedan skulle jag skicka in Gerts förklaring till Kvällsstunden. Men när han fick se allt blev han säker på sin sak: "Nej, det kan inte vara det jag såg på Kulan". Så befann jag mig på ruta ett igen. Ingen annan av Kvällsstundens läsare har hört av sig med tips.

   Dags att komma   på  någon ytterligare att fråga. Kanske Göran Nyberg, Munkedalsbon med många järn i elden kunde ge någon ledtråd.

   Följande skickade jag till honom, som är chef och ansvarig utgivare av Tidningen Västsverige:

   "Munkedals Hembygdsförening engagerade mig i frågan vad  det gamla föremålet du kan se i bifogat har använts till. Själv kan jag inte komma på det. Någon hävdade att det varit en täckdikningsmaskin, men det ser jag som uteslutet. Vad  som varit upp  eller ner då det var i bruk går inte att avgöra.

   Jag har frågat ett stort antal människor. Skickat bild och beskrivning till bl.a. tidningen Kvällsstunden där det publicerades i våras. Inget napp.

   Skulle detta kunna var något att ha en notis om i din tidning? Alltså bild och beskrivning.

          Kanske du själv rent av kan ge en förklaring. Skulle vara toppen! Antar att du har sett det där vid Gamla Bruket och kanske diskuterat med din far, som i sin tur fått en förklaring av någon äldre på pappersbruket".

          Snabbt svar från Göran:

 "Min första tanke är ju att det är en del av ett system för kvarn såg eller järnbruksdrift. Är hjulet platt så det skulle kunna  ha en remdrift? Vi kan sätta in det i tidningen tycker jag. Göran".

Följdes av kommentar från mig: "... Jag tänker som du: Kvarn eller järnbruk. Hjulet kan mycket väl haft remdrift. Högst troligt. Det är liksom bromsband också, som  kan justeras. Om det stått lodrätt, legat vågrätt, vilken sida som varit upp och ner osv är fritt fram att tänka sig.

Redan  nästkommande  nummer av Tidningen Västsverige står det infört! Läsarna välkomnades att höra av sig till redaktionen med  sina synpunkter på frågan.

I skrivandes stund har jag inte sett till någon kommentar från läsarna. Som jag ser det lutar det åt att vi har kommit till vägs ände i denna fråga, och att sistnämnda teorin står sig så länge inget motbevis presenteras.

                                 Text och bild: Bengt Blomberg