Häxprocesser SHBF 2023

Häxprocesser

Sammanställt av Lena Gunnarsson

Föreställningen att vissa onda människor har magisk förmåga att orsaka olyckor, skador och sjukdomar har varit vida spridd och den lever dessutom kvar på en del håll än idag. Tron på häxor har funnits i människans histo­ ria och det finns många likheter mellan häxföreställningarna i det kristna Europa och i övriga kulturer. Häxprocesser fanns både i katolska och olika protestantiska områden. När processerna började bli färre på kontinenten vid mitten av 1600 -talet blossade de upp i delar av norra Europa. I modern forskning beräknas antalet avrättade till ca 40 000-50 000 från senmedeltiden till 1700 -talets slut, varav merparten, ca 30 000-35 000 beräknats ha fallit offer för de processer som drevs som intensivast under 1560-1660. Kvinnorna drabbades hårdast, enligt vedertagna beräkningar så var ca 70- 80 procent kvinnor.

Trolldomsprocesser i Sverige 1660-1676

Förhör

I Sverige användes vanligen inte ordet häxa vid denna tiden, utan man ta­ lade om trollkonor, trollpackor eller trollkarlar. Man förställde sig att det fanns personer av båda könen som ägnade sig åt de mörka konsterna och att det dessutom var möjligt att skilja på manliga och kvinnliga utövare. Det handlade om företeelser som från början hade varit förknippade med trol­len. I forntiden var inte troll de samma som uppträder i folksagorna utan de var någon form av demoner som kunde förvandla sig till både manlig som kvinnlig skepnad.

Förhören

Under det inledande förhö­ ret fick den utpekade höra anklagelserna och uppma­ nades då av rätten att er­ känna sanningen, vilket i det flesta fall inte ledde till några bekännelser. Många gånger ställdes den utpe­kade också ansikte mot ansikte med den som hade kommit med anklagelserna och som då upprepade sitt vittnesmål inför den utpe­kade och rätten. Oftast var det då en trolldomsankla­gad som redan erkänt och som nu vittnade om att den utpekade hade utövat trolldom och eller deltagit i ett möte med djävulen. I flera fall ledde det till hätsk ordväxling och ömsesidiga beskyllningar om lög­ner. Att möta sin anklagare öga mot öga kunde betraktas som en rättighet.

Vattenprov

Vattenprovet

I processerna i Bohuslän an­ vände sig rätten regelbundet av vattenprov. Det vanligaste var att den misstänktes fötter och händer bands korsvis över bröstet och att knuten förbands med ett längre rep som användes för att kasta ut och dra upp personen från vattnet. Om den miss­ tänkte flöt på vattnet ansågs detta bero på hjälp av djävulen, medan den som var oskyldig förväntades sjunka. Provet betraktades främst som en misstanke om brott och inte som stark bevisning. Ändå åberopades provet ofta i domarna, både av de lokala rätterna och av hovrätten.

Den brutala behandlingen av de anklagade

När ingen av dessa metoder gav resultat, användes ofta tortyr för att få fram erkännanden. Den danska lagstiftningen gällde fortfarande i Bohuslän, som tolkade lagen att ha stöd för tortyr. Dessutom gav såväl guvernören som hov­ rätten vid ett par tillfällen klartecken för tortyr i dessa mål. Det verkar i de flesta fall ha funnits en bödel, som både utförde vattenprov och på olika sätt torterade de anklagade. Ibland räckte det med hoten om bödelns plågor, att rätten fick de erkännanden de vill ha. Flera utpekade personer vägrade trots upprepad tortyr att erkänna något samröre med djävulen, vilket innebar att de slapp dödsstraff, om de inte redan hade dött av vattenprovet eller den upprepade tortyren.

Häxprocesserna i Sörbygden

På den tiden trodde man att Satan hade nära kontakt med trollpackorna och häxorna. Inte minst var prästerna i Krokstad utsatta för deras ofog. Det be­ rättas att prästen Anders Wingård skulle predika i Hede kyrka en påskmor­ gon, men på vägen dit mötte han två trollpackor, den ena Kristin i Löfri, Krokstad, kom ridande på prästens oxe, den andra, lngebor i Bodilsröd, Krokstad, på en varg. En orkanliknande storm blåste runt dem. Prästen lyckades nå kyrkan och började gudstjänsten, men efter en stund berättade han för församlingen att han hade mött två grannkvinnor, "den ena red på min plogoxe och den andra på en varg." I samma ögonblick kom ett våldsamt oväder in genom kyrkdörren: "att stoft och sand blåste hela kyrkan full och blåste runt prästen så han blev mållös och måste bäras ner från predikstolen och köras hem, där han dog efter tre dagar".

I Sörbygden var det 5 misstänkta, alla från Krokstad som ställdes inför rätta. Rättegången varade i Kviström 6-19 september 1671 och i Sörbygden 22 januari 1672.

Kristin från Löfri erkände att ha skrämt prästen Wingård, att ha lärt Ingebor i Bodilsröd trolldom, "och skålat för Satan i Djävulens namn, som då såg ut som en svartraggad hund".

Ingri i Sandåker bekänner att hon varit på Satans möte och ridit dit på en Gråben (varg). Hon hade lärt trolldom av Gunners Karin i Sandåker i Satans närvaro, som också gett Ingri fem riksdaler. Ingri lovade där att tjäna Satan, vilken skulle ha tappat blod av Ingri och med detta skrivit hen­ nes namn i sin bok.

Martha i Bråre har erkänt att hon varit på Satans möte, fått pengar av Satan, låtit sig skrivas in i Satans bok. Dessa tre fick göra vattenprovet - där de flöt - och de blev dessutom torterade.

Rätten dömer Kristin från Löfri, Ingri i Sandåker och Marta i Bråre, till döden "Och för sådan deras vederstyggelse Trolldoms Väsende, onde gär­ ningar och samman Läge med Sathan, att böra Hals Huggas och i Båhle op brännas". På avrättningsdagen den 22 januari 1672, i Sörbygden, blev fångarna förda var för sig till ett särskilt hus, där de fick träffa präster som tröstade och förmanade. Bara Kristin höll fast vid sin bekännelse, de andra två tog tillbaka sina erkännanden. De avrättas senare samma dag.

Ingebor i Bodilsröd och Maret Olufs i Hässlebräcka, fick leva, de erkände inte trots både vattenprov - där de flöt - och tortyr, och fastän att de "flitigt uppmanades till sanningen". Gunners Karin, Sandåker ställdes inför rätta vid ett senare tillfälle, men hon fick leva.

I stort sett upphörde processerna under 1700- talet, då hade ungefär 400 personer avrättats i Sverige. De flesta av dem var kvinnor.

Källor:

Göran Malmstedt - En förtrollad värld.

Eric Olausson - Hede, en bohuslänsk socken genom årmillionerna med re­ gionala utblickar.

Domstolsprotokoll- Häxprocessen mot Kerstin i Löfry 1671.