Stene Skola 24-2

Några tillbakablickar från min skoltid i Stene skola i Foss socken.

Stene skola bestod av två byggnader. En småskola och en folkskola. Båda skolorna hyste en lärarbostad på övervåningen. Jag började i skolan 1954 och vår småskolelärare hette Margareta Olsson . Tage Sannum var lärare i folkskolan. Båda skolorna hade en sal för alla eleverna och katedern där läraren satt var upphöjd med en bra överblick av eleverna. Skolsalen värmdes upp av en kamin. Det var en B- skola där årskurs 1–3 gick tillsammans och årskurs 4–7 tillsammans. Undervisningen fick anpassas till de olika årskurserna under en och samma lektion, vilket ställde stora krav på lärarna. Klassrummet hade fasta bänkar med lock. Eleverna satt två och två ihop. Det var disciplin i klassrummet. Man skulle sitta rak i bänken och räcka upp handen och annars vara tyst och inte störa. Det var bra undervisning som gav bra grunder för livet. Det förekom inget skolk då föräldrarna var noga med att skicka barnen till skolan. Kom man för sent ringde läraren hem. Det förekom naturligtvis lite »bus« då och då. En gång tände en pojke på utedasset. Läraren halkade på utspilld nyponsoppa i korridoren. Det var alltid läxor som förhördes dagen därpå och skrivböcker som lämnades in för rättning. Uppsatser skulle skrivas med bläck och då hade man en bläckpenna med stift som doppades i bläckhorn. Det var lätt att det blev kladdigt. Gymnastiken skedde så mycket som möjligt utomhus och gick inte det fick man stå bredvid bänken och göra diverse böjningar. Skolhälsovården sköttes av syster Svea som kom ut till skolan.

I folkskolan fanns det en möjlighet att välja att läsa engelska. Det var en form av radioengelska som leddes av läraren. Eleverna hade matsäck med sig som oftast bestod av smörgås och mjölk eller varm choklad i termos. Det hände då och då att ryggsäcken tappades och termosen gick sönder. Olof Strand var överlärare och kom på sin moped ut till skolan för att inspektera undervisningen. Han tittade i elevernas böcker för att se om de var välskötta och inte hade några »öron«. Strand arbetade i Foss skola som senare blev Centralskolan. Upptagningsområdet var Munkedals Hamn, Skree, Gårvik och Torreby. Det fanns inga skolbussar så många barn hade långt att gå. Det kunde vara jobbigt när det var snö. Jag minns en gång när pappa gick före mig och gjorde spår som jag fick gå i. Mina föräldrar gick också i Stene skola. På den tiden var det varannandagsskola. På den »lediga« dagen gjorde man läxor hemma. Min morfar David Skoglund var ordförande i skolstyrelsen, vilket bl.a. innebar att han skulle lyssna på lektioner. Detta tyckte mamma var »pinsamt«. Jag gick bara första klass i Stene skola då skolan lades ner 1955. Eleverna fick åka skolbuss till Centralskolan. Lärarna Margareta Olsson och Tage Sannum flyttade till skolan i Håby.

Erland Erntell /nedtecknat av Kerstin