Fröken Ragnhild Danielsson på mässen 24-2: Skillnad mellan sidversioner
Lennart (diskussion | bidrag) Ny sida |
Lennart (diskussion | bidrag) mellanslag borttagna |
||
| Rad 1: | Rad 1: | ||
[[Fil:Ragnhild Danielsson 24-2.jpg|miniatyr]] | [[Fil:Ragnhild Danielsson 24-2.jpg|miniatyr|vänster]] | ||
I tidigare nummer av Munkedalsbygden har vi skrivit om tjänstemannamässen på Munkedals AB, numera Arctic Paper. Detta var ett ställe där flera av de ogifta tjänstemännen kunde bo och även äta. Det fanns ju ingen allmän restaurant i närheten. Mässen, som den allmänt kallades i Munkedal, hade en föreståndare som hette Ragnhild Danielsson (1896–ca1960). Hon var en mycket uppskattad | I tidigare nummer av Munkedalsbygden har vi skrivit om tjänstemannamässen på [[Munkedals AB]], numera Arctic Paper. Detta var ett ställe där flera av de ogifta tjänstemännen kunde bo och även äta. Det fanns ju ingen allmän restaurant i närheten. Mässen, som den allmänt kallades i Munkedal, hade en föreståndare som hette Ragnhild Danielsson (1896–ca1960). Hon var en mycket uppskattad kvinnan som tog väl hand om de som bodde och åt där. Det berättas många lite märkliga historier om henne. Hon var känd för att sköta serveringen vid olika större fester och då kom hon ju till ställen hon aldrig hade varit på förut. Så till exempel skulle hon hjälpa till på Kobergs slott och alla förvånades över att hon alltid hittade rätt i alla skåpen. Det skulle ju tas fram porslin, bestick, glas m.m. Hon hittade direkt rätt utan att fråga. | ||
Fröken Danielsson, som många kallade henne, gick dock så småningom ur tiden och »gästerna« på mässen fick servas av ny personal, vilket säkert också gick bra. Vid ett tillfälle skedde följande. På mässens huvudvåning låg matsalen, ett avlångt stort rum i andra våningen. Vid rummets kortända fanns en hall och en stor trappa ner till första våningen där köket fanns. Mitt under denna måltid blev det plötsligt tyst vid bordet och alla tittade bort mot dörröppningen ut till hallen. Sedan fortsatte man att äta som om inget hade hänt. Ingen kommenterade. Återigen tystnade alla och tittade bort mot dörröppningen men återvände till ätande utan kommentar. Efter en liten stund frågade någon varför de andra hade tittat mot dörren. Ingen vill tillstå att de hade gjort det men samtalsämnet fortsatte att diskuteras och till slut berättade en av dem att hon hade hört fröken Danielsson komma att gå upp för trappen. Hon hade ett mycket karaktäristiskt »tjostande« när hon ansträngde sig. När en av de samlade hade tagit bladet från sin mun erkände många av de andra att de ju hade tydligt hört Fröken Danielsson. Man kan säga att hennes ande levde kvar. | |||
Hon var speciell på ett positivt sätt och har gått till vår lokala historia. Några år senare 1962 brann mässen upp. | |||
Text: [[Sverker Balksten]] | Text: [[Sverker Balksten]] | ||
[[Kategori:Munkedalsbygden]] | [[Kategori:Munkedalsbygden]] | ||
[[Kategori:Munkedalsbygden 24-2]] | [[Kategori:Munkedalsbygden 24-2]] | ||
Nuvarande version från 15 september 2025 kl. 10.29
I tidigare nummer av Munkedalsbygden har vi skrivit om tjänstemannamässen på Munkedals AB, numera Arctic Paper. Detta var ett ställe där flera av de ogifta tjänstemännen kunde bo och även äta. Det fanns ju ingen allmän restaurant i närheten. Mässen, som den allmänt kallades i Munkedal, hade en föreståndare som hette Ragnhild Danielsson (1896–ca1960). Hon var en mycket uppskattad kvinnan som tog väl hand om de som bodde och åt där. Det berättas många lite märkliga historier om henne. Hon var känd för att sköta serveringen vid olika större fester och då kom hon ju till ställen hon aldrig hade varit på förut. Så till exempel skulle hon hjälpa till på Kobergs slott och alla förvånades över att hon alltid hittade rätt i alla skåpen. Det skulle ju tas fram porslin, bestick, glas m.m. Hon hittade direkt rätt utan att fråga.
Fröken Danielsson, som många kallade henne, gick dock så småningom ur tiden och »gästerna« på mässen fick servas av ny personal, vilket säkert också gick bra. Vid ett tillfälle skedde följande. På mässens huvudvåning låg matsalen, ett avlångt stort rum i andra våningen. Vid rummets kortända fanns en hall och en stor trappa ner till första våningen där köket fanns. Mitt under denna måltid blev det plötsligt tyst vid bordet och alla tittade bort mot dörröppningen ut till hallen. Sedan fortsatte man att äta som om inget hade hänt. Ingen kommenterade. Återigen tystnade alla och tittade bort mot dörröppningen men återvände till ätande utan kommentar. Efter en liten stund frågade någon varför de andra hade tittat mot dörren. Ingen vill tillstå att de hade gjort det men samtalsämnet fortsatte att diskuteras och till slut berättade en av dem att hon hade hört fröken Danielsson komma att gå upp för trappen. Hon hade ett mycket karaktäristiskt »tjostande« när hon ansträngde sig. När en av de samlade hade tagit bladet från sin mun erkände många av de andra att de ju hade tydligt hört Fröken Danielsson. Man kan säga att hennes ande levde kvar.
Hon var speciell på ett positivt sätt och har gått till vår lokala historia. Några år senare 1962 brann mässen upp.
Text: Sverker Balksten