Midsommarfirande med regn och kyla 80-3

Midsommarfirande med regn och kyla. En riktig midsommar, med sol och ljumma vindar, uteblev i år vid wiknerspelen på Kaserna. Under den 10-årslånga tiden som Kaserna haft sina spel och hantverkssysselsättningar, hade man som inledning, en parad med utgångspunkt vid bron och uppmarsch till området Kaserna. Så blev det inte i midsommar, de fanbärande flickorna gjorde en vacker uppställning framför scenen, där även hälsningsanförandet hölls av hembygdsföreningens ordförande, Jean Ohlsson, som hälsade samtliga välkomna. Besökarantalet uppgick till 1200 personer. Därpå spelade Orusts spelmansgille bygdelåtar och spelmännen är populära även i Munkedal, vilket bevisas av att detta var tredje gängen gillet besökte hembygdsföreningen. Folkdanslaget gav som vanligt en vacker uppvisning och är en uppskattad inslag i midsommarfirandet. Ledare var som vanligt fru Sonja Marberg och som avslutning blev det dans kring lövad stång, för barn och vuxna. Såväl gräs som markytan var vätt och uppmjukat av allt regnet, men folkdansarna klarade sina turer med glans.

Yrkesfolket hade sin timme" fram på eftermiddagen och man kunde följa kransågarna i sitt "rasslande", slagtröskarna med sitt taktfasta dunk", smeden med att hälla "järnet varmt" och träslöjdarna i sina stånd där trästycket fort nog fick utseende till det föremål de var ämnade till. Vidare fanns "dröprännetillverkare" som kunde konsten att forma takrännor av trä. Det nya utrymmet i vävstugan kunde tas i bruk och ett par flitiga damer utövade konsten att väva en duk i vackert mönster medan andra kvinnor visade hur det gick till att spinna och karda, allt enligt gammalt mönster. En som utförde bandvävnad fanns i ett av stånden och i en miniatyrvävstol kom det fram en smal vävnad, som kunde användas till bl.a. slipsar. Det gamla, hedervärda yrket att bråka lin, fanns även med i årets wiknerspel och hantverkarna hade kommit långväga frön, sades det!

Ett gammalt yrke, är tydligen tjärbrännaren, ty invid sitt rökiga område och enkla brandhärd, silade det ut en smal och välluktande doft av svensk tjära från "törefuror", som i kluvna vedstycken förvandlades till denna helt intressante form av äldre yrken. Wiknerstugan användes i år till "postlokal" man kunde inköpa vykort med motiv från Kaserna och man fick även sina kort stämplade med datumstämpel. I wiknerstugan var inrymt även en annan form av trådarbeten, nämligen knyppling, som måste förklaras vara svårt nog att utföra, men tydligen inte av den som behärskar konsten. I bakstugan hade damerna bråda timmar, för att hinna med tillverkningen av" lefsa" och kunderna kom inte bara in för att handla de goda bakverken, man passade även på, att njuta av den goda värmen inomhus, ty ute var det som bekant, ingen behaglig sommarvärme. Lars-Erik Frendberg bidrog med sång till ackompanjemang av Lill-Magnus och de uppträdande skördade livligt med applåder från en tacksam publik. Gesäters teateramatörer spelade en folkpjäs i fyra akter efter Rosa Carléns roman "Bröllopet i Bränna". Synd bara, att vädret var så kylslaget som det var, så att många av publiken inte härdade ut, att övervara hela föreställningen. För scensättning och manus, svarade Erik Hellberg och "folket på bänkarna" gav tydligt sin fulla uppskattning genom kraftiga applåder.

Den vid Wiknerspelen årligen förekommande friluftsgudstjänsten fick inställas och besökarna fick i stället färdas till Munkedals kapell. Så mycket sämre väder än årets midsommar, kan det väl knappast bli, och vi får hoppas att ett kommande år, bjuder på ett mer solmättat Kaserna, en utopi och ett önsketänkande inför kommande års Wiknerspel !