Ordspråk i Foss 09-2

Nedanstående ordspråk är upptecknat av Yngve Grundberg, 1/3 1963 och har samlats under lång tid. Han började redan 1915 och intressera sig för munkedalsdialekten och började redan då att skriva ner ord och uttryck. Här presenteras ett utdrag av materialet

1.     Allteng har en äne, kórven dän har två, kága har engen, ho går åd ändå.

2.     Han rosar’nte mártnan.

3.     D’ä sä sant sóm d’ä langt.

4.     D’ä sá sant sóm amen i körka.

5.     Dä faller å sä schól sóm gamle hus

6.     Dä hus bler allri falit sóm bögges etter alles rå..

7.     D’ä allt trávvelt far’en.

8.     D’ä lätt å schäre remmar ur en a’ns hu.

9.     Ho går ópp sóm e sol å ner sóm e pannekaga.

10.  Lagom pálsa ä bäst.

11.  Far möet å far lide schämmer allt.

12.  D’ä vell en goe rygg te å bäre goe dar.

13.  Dän hunn sóm ä drewen te skows bider ente mange.

14.  Akta owene far knappane, sa gubben, dängde te käringa mä boxene.

15.  Dä jeck sóm dä va smort, sa gubben, när märre schente.

16.  Dä ska böjjas i ti, dä krogete ska bli.

17.  Dä blir langt te han får harva, dä jä har plöjt.

18.  Sån’t ä livet, sa Millingen, när kjolen e randi’.

19.  Jä tökker jä ser mi hustru, sa Rassmus.

20.  Sá ska bene gå på Lagra.

21.  Bätter e gråe bod än e bar sia.

22.  Dä blir all slibstenar far’n.

23.  Jä känner minne lus på gangen.

24.  Dä har all vórt i póse inna dä kom i säkk.

25.  D’ä langt did, sa kärenga, pega på må’n.

26.  Dä´nte allti lökke te feske.

27.  Västa glänna kommer alle bäkkar te å ränne.

28.  Dä jär sä på ä´n, sa rebeslagarn.

29.  Liden kann okkså ble stor.

30.  Å ente, sa dän döe.

31.  Dä´nte grett, sa han sôm hade begg i hår´t.

32.  Hôll käften på dä, dä ska´nte ledde på, sa slaktarn, stack kniven i grisen.

33.  Dä blir allti nogge rå, sa käringa, stegte limpa.

34.  Når storsella går te far petättene illa, sa drängen, åd stegt sill å petätter.

35.  Dä låder bra, sa drängen, trampa i klavert.

36.  No fenns dä´nte mer å ta, sa tjyven, tok däre.

37.  Dä´nte gôtt å veda hôrre har´n har sin gang.

38.  Dä kommer mange goe råer bagetter.

39.  Dä mjôlar ente pôsen.

40.  Dä tar sä nokk mä hôl.

41.  Dä blir all ku i dän båsen.

42.  Dä´ä bätter å ha e liden vällsegna bedde än ett stort farbannat stökke.

43.  Dä´ä på krömplingen en ska läre sä å slå ijäl fôlk.

44.  Dä kvettar hâ kue mjölkar ôm ho schôl spänner udét.

45.  En skan´te skåe hunn etter håre

46.  En kann möet öa å ente ha te bätter föa

47.  Hôppar en over hunn, sä hôppar en over rompen.

48.  Når barne får si vilje fram, sä gråder de´nte.

49.  Dä blir all rög etter brannane.

50.  Dä vonne ä allt gammel, män han ä´nte bätter far dä.

51.  Har en häst sä får en väll grimma.

52.  Bry dä´nte ôm bärjet, dä står all ändå.

53.  Dä ä bätter til’e var än etter snar.

54.  Dän förste timmen i galjen ä värst.

55.  Dä ä hart imod hart, sa käringa, satte ä’n imod nolavinn.

56.  Dä vell ente möet te förrn dä stekker de store.

57.  Höstnatte å småbarn ä ente å lide på.

58.  Nysunna ä’nte bätter än gammel nola.

59.  Körkas granne ä sist framme.

60.  Alle barn i bôrjan, sa käringa, satte sä i vävstol´n når ho va åtteti år.

61.  Dä kan en lägge begg på sä drar dä.

62.  D´ä lide män gôtt, sa han sôm patta katta.

63.  Um en trommar far en bonne häller schider far en bonne, dä bler däsamm.

64.  I nöfall får en begagne träben.

65.  Har en ente sá fett, sá har en’nt ente häller sá hett.

66.  D’ä allti möet i en a’ns gryda.

67.  Dä kan ente alle härrane vära, dä får nárre särkane bära.

68.  Dän sôm järna vell kvä, får allti nå’t te visa.

69.  Dä ränner möe va’n mess mjölnarn sôver.

70.  Renlihed ä en dögd, sa gubben, vänna skjorta på nyårsafta.

Sammanställt av Håkan Grundberg