Skillnad mellan versioner av "En färd mot okänt mål 81-4"

Från MHF-Wiki
Hoppa till navigering Hoppa till sök
(Ny sida)
 
 
Rad 1: Rad 1:
    En färd  mot  okänt  mål.  
En färd  mot  okänt  mål.  


     1981  års hemliga resa, styrdes till en början genom det höstfagra Dal och ett  
1981  års hemliga resa, styrdes till en början genom det höstfagra Dal och ett flertal av resenärerna ansåg, att turen månde gå över Ed till Strömstad eller västkusten, vilket  man nu vill. Utfärden ställdes i början mot Uddevalla för att därifrån följa 172:an upp genom  Dalsland. Ett första uppehåll ägde rum vid den nya bron vid Ellenö,  där det alltid är intressant att studera omgivningen mellan sjösystemen  på båda sidor   om bron. Av den gamla järnvägsbron från Lelångens tid, var det  bara brofästena kvar. I fortsättningen av färden blev en del lite tvehågsna om  det skulle bli Strömstad eller någon annan  plats. Det nämndes något om Årjäng. Men si, det blev det inte heller. I vägskiljet mot Bengtsfors tog bussen kurs mot  Skåpafors  och  Laxarby för att efterhand stanna till vid Edsleskog. Men dessförinnan  hade en trevlig kaffepaus ordnats mellan  Laxarby  och Edsleskog. Vid denna  sistnämnda plats betraktades en  minnessten över prosten i Sunne, Anders Fryxell,   som föddes i Edsleskogs prästgård 1795   och som  senare blev präst i Värmland.   Han verkade  i Sunne församling och är känd som  författare till värmlandsvisan  "Ack  Värmeland  du sköna".  Tid  medgavs   även att bese den gamla prästgården i Edsleskog, som i stort sett står oförändrad sedan sekler tillbaka. I huvudbyggnaden    pågick arbeten   med  skinn och   pälsprodukter och där  även resenärerna passade på att förvärva sig något av de rejäla plaggen.


flertal av resenärerna ansåg, att turen månde gå över Ed till Strömstad eller väst-
Så fortsatte färden  mot okänt mål  och när vi sedan kom till Mo vek bussen till vänster mot  värmlandsgränsen  och  vid denna tid, hade de  flesta skrinlagt möjligheten att få se Strömstad eller Årjäng.  Svanskog var målet för den mystiska  turen och här mottogs vi av hr Mattias Jonsson  som hälsade oss välkomna till det idylliska samhället. Hr Jonsson visste det mesta om både Svanskog och Värmland och kände till allt om det lilla brukssamhället. Vi hann bese hembygdsgården och därintill den  lilla skomakarverkstaden där allt fanns kvar i oförändrat skick,  sedan skomakarmäster själv lämnat  den. En  annan  attraktion i Svanskog var den  gamla lanthandeln   där man fortfarande  kunde inhandla flera åtråvärda ting i gammal butiksmiljö.   Under denna  resa, hann vi även med att  besöka en kaktusodling  och som  det sades, var den största i Europa? Många rariteter fanns att beskåda under cicerons ledning och en del undrade om  några exemplar var till salu. Det upplystes om, att de största och ståtligasti. av släkten Cactaceae inte var till försäljning för något pris, men att det inhandlades mindre växter av de taggiga prydnaderna   och som  kanske  med tiden rent av kan bli en "Nattens drottning".


kusten, vilket  man nu vill. Utfärden ställdes i början mot Uddevalla för att där-
Utflykten fortsattes till Svanskogs spånldädda kyrka  som  låg vackert och naturskönt vid sjön  Mellansvanen. Därpå var det  bara några steg till Svaneholms herrgård där  maten  väntade och där också hr Jonsson fortsatte att tala om Svanskogs historia. Han avtackades inför uppbrottet av [[Munkedals Hembygdsförening|Munkedals hembygdsförenings]] ordförande  Jean  Ohlsson, som även i övrigt tackade alla som medföljt på färden.  


ifrån följa 172:an upp genom  Dalsland. Ett första uppehåll ägde rum vid den nya
Bussförare var Inge Ingman samt guider. Hemfärden lades över Ånimskog, där kyrkan besågs samt gravstenen över konstnären Otto Hesselbom, som från dessa trakter, inhämtat motivet  till tavlan "Vårt land". Några uppehåll företogs senare men  vid Färgelanda lades återstoden av turen över Hedekas till Munkedal. Vädret var  utomordentligt gott.  
 
bron vid Ellenö,  där det alltid är intressant att studera omgivningen mellan sjö-
 
systemen  på båda sidor   om bron. Av den gamla järnvägsbron från Lelångens tid,
 
var det  bara brofästena kvar. I fortsättningen av färden blev en del lite tvehågsna
 
om  det skulle bli Strömstad eller någon annan  plats. Det nämndes något om År-
 
jäng. Men si, det blev det inte heller. I vägskiljet mot Bengtsfors tog bussen kurs
 
mot  Skåpafors  och  Laxarby för att efterhand stanna till vid Edsleskog. Men dess-
 
förinnan  hade en trevlig kaffepaus ordnats mellan  Laxarby  och Edsleskog. Vid
 
denna  sistnämnda plats betraktades en  minnessten över prosten i Sunne, Anders
 
Fryxell,   som föddes i Edsleskogs prästgård 1795   och som  senare blev präst i
 
Värmland.   Han verkade  i Sunne församling och är känd som  författare till värm-
 
landsvisan  "Ack  Värmeland  du sköna".  Tid  medgavs   även att bese den gamla
 
prästgården i Edsleskog, som i stort sett står oförändrad sedan sekler tillbaka. I
 
huvudbyggnaden    pågick arbeten   med  skinn och   pälsprodukter och där  även
 
resenärerna passade på att förvärva sig något av de rejäla plaggen.
 
    Så fortsatte färden  mot okänt mål  och när vi sedan kom till Mo vek bussen
 
till vänster mot  värmlandsgränsen  och  vid denna tid, hade de  flesta skrinlagt
 
möjligheten att få se Strömstad eller Årjäng.  Svanskog var målet för den mystis-
 
ka  turen och här mottogs vi av hr Mattias Jonsson  som hälsade oss välkomna till
 
det idylliska samhället. Hr Jonsson visste det mesta om både Svanskog och Värm-
 
land och kände till allt om det lilla brukssamhället. Vi hann bese hembygdsgår-
 
den och därintill den  lilla skomakarverkstaden där allt fanns kvar i oförändrat
 
skick,  sedan skomakarmäster själv lämnat  den. En  annan  attraktion i Svanskog
 
var den  gamla lanthandeln   där man fortfarande  kunde inhandla flera åtråvärda
 
ting i gammal butiksmiljö.   Under denna  resa, hann vi även med att  besöka en
 
kaktusodling  och som  det sades, var den största i Europa? Många rariteter fanns
 
att beskåda under cicerons ledning och en del undrade om  några exemplar var till
 
salu. Det upplystes om, att de största och ståtligasti. av släkten Cactaceae inte var
 
till försäljning för något pris, men att det inhandlades mindre växter av de taggiga
 
prydnaderna   och som  kanske  med tiden rent av kan bli en "Nattens drottning".
 
     Utflykten fortsattes till Svanskogs spånldädda kyrka  som  låg vackert och naturskönt vid sjön  Mellansvanen. Därpå var det  bara några steg till Svaneholms-
 
herrgård där  maten  väntade och där också hr Jonsson fortsatte att tala om Svanskogs historia. Han avtackades inför uppbrottet av Munkedals  hembygdsförenings
 
ordförande  Jean  Ohlsson, som även i övrigt tackade alla som medföljt på färden.
 
Bussförare var Inge Ingman samt  guider. Hemfärden lades över Ånimskog, där kyrkan besågs samt gravstenen över konstnären Otto Hesselbom, som från dessa  
 
trakter, inhämtat motivet  till tavlan "Vårt land". Några uppehåll företogs senare men  vid Färgelanda lades återstoden av turen över Hedekas till Munkedal. Vädret  
 
var  utomordentligt gott.  
[[Kategori:Munkedalsbygden]]
[[Kategori:Munkedalsbygden]]
[[Kategori:Munkedalsbygden 81-4]]
[[Kategori:Munkedalsbygden 81-4]]

Nuvarande version från 12 januari 2024 kl. 19.21

En färd  mot  okänt  mål.

1981  års hemliga resa, styrdes till en början genom det höstfagra Dal och ett flertal av resenärerna ansåg, att turen månde gå över Ed till Strömstad eller västkusten, vilket  man nu vill. Utfärden ställdes i början mot Uddevalla för att därifrån följa 172:an upp genom  Dalsland. Ett första uppehåll ägde rum vid den nya bron vid Ellenö,  där det alltid är intressant att studera omgivningen mellan sjösystemen  på båda sidor   om bron. Av den gamla järnvägsbron från Lelångens tid, var det  bara brofästena kvar. I fortsättningen av färden blev en del lite tvehågsna om  det skulle bli Strömstad eller någon annan  plats. Det nämndes något om Årjäng. Men si, det blev det inte heller. I vägskiljet mot Bengtsfors tog bussen kurs mot  Skåpafors  och  Laxarby för att efterhand stanna till vid Edsleskog. Men dessförinnan  hade en trevlig kaffepaus ordnats mellan  Laxarby  och Edsleskog. Vid denna  sistnämnda plats betraktades en  minnessten över prosten i Sunne, Anders Fryxell,   som föddes i Edsleskogs prästgård 1795   och som  senare blev präst i Värmland.   Han verkade  i Sunne församling och är känd som  författare till värmlandsvisan  "Ack  Värmeland  du sköna".  Tid  medgavs   även att bese den gamla prästgården i Edsleskog, som i stort sett står oförändrad sedan sekler tillbaka. I huvudbyggnaden    pågick arbeten   med  skinn och   pälsprodukter och där  även resenärerna passade på att förvärva sig något av de rejäla plaggen.

Så fortsatte färden  mot okänt mål  och när vi sedan kom till Mo vek bussen till vänster mot  värmlandsgränsen  och  vid denna tid, hade de  flesta skrinlagt möjligheten att få se Strömstad eller Årjäng.  Svanskog var målet för den mystiska  turen och här mottogs vi av hr Mattias Jonsson  som hälsade oss välkomna till det idylliska samhället. Hr Jonsson visste det mesta om både Svanskog och Värmland och kände till allt om det lilla brukssamhället. Vi hann bese hembygdsgården och därintill den  lilla skomakarverkstaden där allt fanns kvar i oförändrat skick,  sedan skomakarmäster själv lämnat  den. En  annan  attraktion i Svanskog var den  gamla lanthandeln   där man fortfarande  kunde inhandla flera åtråvärda ting i gammal butiksmiljö.   Under denna  resa, hann vi även med att  besöka en kaktusodling  och som  det sades, var den största i Europa? Många rariteter fanns att beskåda under cicerons ledning och en del undrade om  några exemplar var till salu. Det upplystes om, att de största och ståtligasti. av släkten Cactaceae inte var till försäljning för något pris, men att det inhandlades mindre växter av de taggiga prydnaderna   och som  kanske  med tiden rent av kan bli en "Nattens drottning".

Utflykten fortsattes till Svanskogs spånldädda kyrka  som  låg vackert och naturskönt vid sjön  Mellansvanen. Därpå var det  bara några steg till Svaneholms herrgård där  maten  väntade och där också hr Jonsson fortsatte att tala om Svanskogs historia. Han avtackades inför uppbrottet av Munkedals hembygdsförenings ordförande  Jean  Ohlsson, som även i övrigt tackade alla som medföljt på färden.

Bussförare var Inge Ingman samt guider. Hemfärden lades över Ånimskog, där kyrkan besågs samt gravstenen över konstnären Otto Hesselbom, som från dessa trakter, inhämtat motivet  till tavlan "Vårt land". Några uppehåll företogs senare men  vid Färgelanda lades återstoden av turen över Hedekas till Munkedal. Vädret var  utomordentligt gott.