Platser kring Viksjön

När jag tänker tillbaka på vad mamma Svea har berättat slår det mig att Viksjön har en central plats i släkten Ingmans historia.

Horsemaden I Valbo-Ryrs socken

Min mormor och morfar Johanna (Anna) och Fritiof bosatte sig på statarbostället Horsemad 1915. Familjen bestod av mormor, morfar och 6 barn – Agnes (som var mormors dotter), Sara, Fredrik, Svea (mor), Nora och Klas. Det 7:e och yngsta barnet Paul föddes på Horsemad 1916.

Statarbostället lydde under Vågsäter. Det innebar att morfar fick arbeta 4 dagsverken per vecka för hyran av bostället. De andra 2 vardagarna fick han lön som var 1:50 per dag. Till bostället hörde mark så att de kunde ha några kor, får, gris och höns.

De odlade också säd, potatis och grönsaker. Bär och svamp plockades i skogen, både för eget bruk och till försäljning. Morfar kunde ju inte hinna med så mycket utanför dagsverkena, så det blev mormor som trots sitt dåliga hjärta, fick sköta Horsemad. Barnen fick också hjälpa till så fort de blev stora nog. Det var ett slitsamt liv för dom alla.

På Värhult gick barnen i skola. När det blev dags att läsa för prästen blev det att ta sig till Valbo-Ryr. Mamma Svea konfirmerades när hon var 14 år, men sen fick hon gå som åhörare i 2 år. Detta kräver en förklaring. Man var mycket musikaliska i familjen. Fredrik började tidigt spela fiol och mamma och Nora sjöng. Prästen hade fått höra att mamma varit och sjungit på kalas. Därav dessa 2 extra år som bestraffning. Mamma var inte så ledsen för detta, för då slapp hon vara med och plocka bär som annars var ett söndagsgöra.

För att få det lite bättre flyttade familjen 1924 till Elnebacka, en arrendegård under Munkedals bruk. Den var rätt stor 18 har. åker och 210 har. skog. Det fanns 3 hästar, 10 kor, ungdjur, får, grisar och höns. Här fanns att göra för hela familjen. Morfar och pojkarna skötte utesysslorna som plöjning, harvning, sådd, skörd och skogsbruk medan flickorna fick sköta ladugården och djuren.

Mjölka – efter kalvningen var det 3 ggr om dagen - ge kalvarna mat, kärna smör och ysta ost. För att dryga ut hushållskassan fortsatte flickorna att plocka bär som sedan såldes på torget i Uddevalla. När bären skulle rensas samlades hela familjen runt köksbordet och hjälptes åt med det. Då satt ofta mormor och läste högt. Mamma berättade att det var romaner av bl.a. Emelie Flygare-Carlen. På vintrarna upprepades detta under det att handarbete pågick istället.

Mormor var trots sitt dåliga hjärta en duktig blomster- och grönsaksodlare. Hon odlade bl.a. dahlior som hon band till begravningskransar samt till buketter till bröllop. Hon och morfar tog också hand om en flicka – Elsie (en dotter till en väninna som blivit änka) från det hon var 7 år. Elsie växte alltså upp på Elnebacka som ett syskon i familjen. Hon betyder mycket för oss alla och för mig är hon en extra moster.

Det var på Elnebacka som syskonens musikalitet blommade ut. Dom bildade en grupp, Fredrik fiol, Klas dragspel, Nora fiol och piano (orgel) och mamma Svea sång. De spelade på dansbanor runt omkring på somrarna och på vintrarna blev det ”baler” i det största rummet på Elnebacka. Balen var en fest som de hade på de gårdar där det fanns något stort rum att dansa i. Eftersom Elnebacka hade ett sådant var ”balen” oftast där.

Mormor Johanna dog 1937 av sin hjärtsjukdom. 1938 arrenderade morbror Klas och morfar Fritiof Storskogen, även den en gård ägd av Munkedals bruk. Morfar hade sitt fasta boende hos Klas men några månader då och då besökte han sina andra barn. Som jag minns var han hos oss på Stuveryr flera ggr om året.

Fredrik som hade gått på lantbruksskolan i Alnarp, jobbat några år och bildat familj, flyttade tillbaka till sina hemtrakter i början av 40-talet. Han arrenderade Värhult som var en ganska stor gård. Efter några år byggdes den gamla skolan till så att det blev två lägenheter och det byggdes också ny ladugård Så flyttade Paul dit med sin familj. Han kom då från Trånga(en). De brukade gården tillsammans under några år men gick så småningom skilda vägar. Paul tog över Värhult och Fredrik flyttade till Trånga.

1965 lämnade så Paul och hans familj Värhult och flyttade till Färsängen. Det var den sista av Munkedals bruks arrendegårdar som innehades av en Ingman. Nu hade brukandet av gårdarna gått Viksjön runt, så här slutar min berättelse.

Detta är vad jag kommer ihåg av vad mamma har berättat och vad jag själv har upplevt. God hjälp har jag haft av min syster Inez och av kusiner.

När jag varit tveksam har jag kollat med dem.

Text: Eira Johansson

Bild: Hembygdsföreningens arkiv