Skillnad mellan versioner av "Ledare 06-2"

Från MHF-Wiki
Hoppa till navigering Hoppa till sök
(Skapade sidan med 'Världen är liten »Världen är bra liten« brukar man säga när man stöter på en bekant från fjärran ort i ett oväntat sammanhang. Detsamma tänkte vi i hembygdsföreningen när ett brev från Seattle damp ned i brevlådan. Det var Mrs Virginia Dublin som frågade om vi kunde ta emot och guida en grupp svenskättlingar som tänkte besöka en del för dem intressanta platser i Munkedal. Mrs Dublin hade varit i kontakt med pastorsexpeditionen i Foss och Marita Li...')
 
 
Rad 1: Rad 1:
Världen är liten
Världen är liten


»Världen är bra liten« brukar man säga när man stöter på en bekant från fjärran ort i ett oväntat sammanhang. Detsamma tänkte vi i hembygdsföreningen när ett brev från Seattle damp ned i brevlådan. Det var Mrs Virginia Dublin som frågade om vi kunde ta emot och guida en grupp svenskättlingar som tänkte besöka en del för dem intressanta platser i Munkedal. Mrs Dublin hade varit i kontakt med pastorsexpeditionen i Foss och Marita Lindblom hade tipsat henne om oss.
»Världen är bra liten« brukar man säga när man stöter på en bekant från fjärran ort i ett oväntat sammanhang. Detsamma tänkte vi i [[Munkedals Hembygdsförening|hembygdsföreningen]] när ett brev från Seattle damp ned i brevlådan. Det var Mrs Virginia Dublin som frågade om vi kunde ta emot och guida en grupp svenskättlingar som tänkte besöka en del för dem intressanta platser i Munkedal. Mrs Dublin hade varit i kontakt med pastorsexpeditionen i Foss och Marita Lindblom hade tipsat henne om oss.


Lördagen 9 september sammanträffade vi därför med familjerna Ashmore och Brantner. Vi tog dem med till den gamla tomten på Björid där en av deras förfäder, Nils Engelbrektsson, hade bott. Det var ganska besvärligt att komma in på den i stort sett igengrodda och därtill inhägnade platsen men amerikanarna följde oss med friskt humör. Kamerorna kom fram och det togs ett stort antal bilder från alla möjliga håll. Detta var utflyktens huvudmål och de långväga gästerna dröjde länge kvar. Det ”kändes i hjärtat” att vara på en av den stora släktens ursprungsplatser i det gamla landet. Sedan fick de komma med till hembygdsgården Kaserna. Det visade sig att Andrew Ashmore hade haft en moster, Valborg, som berättat för honom om stället. Hon hade kommit till Tyskland efter krigsslutet och tjänstgjort som bibliotekarie för ockupationstrupperna.  
Lördagen 9 september sammanträffade vi därför med familjerna Ashmore och Brantner. Vi tog dem med till den gamla tomten på Björid där en av deras förfäder, Nils Engelbrektsson, hade bott. Det var ganska besvärligt att komma in på den i stort sett igengrodda och därtill inhägnade platsen men amerikanarna följde oss med friskt humör. Kamerorna kom fram och det togs ett stort antal bilder från alla möjliga håll. Detta var utflyktens huvudmål och de långväga gästerna dröjde länge kvar. Det ”kändes i hjärtat” att vara på en av den stora släktens ursprungsplatser i det gamla landet. Sedan fick de komma med till hembygdsgården Kaserna. Det visade sig att Andrew Ashmore hade haft en moster, Valborg, som berättat för honom om stället. Hon hade kommit till Tyskland efter krigsslutet och tjänstgjort som bibliotekarie för ockupationstrupperna.  
Rad 13: Rad 13:
Lotta ville veta något om Karls skolgång och vi berättade om den enda skola som var aktuell på den tiden; Foss kyrkskola, färdigställd 1865. Lärare där hette Johannes Österberg, en mycket sträng herre som ofta tog in ett barn för aga i enskilt rum.  
Lotta ville veta något om Karls skolgång och vi berättade om den enda skola som var aktuell på den tiden; Foss kyrkskola, färdigställd 1865. Lärare där hette Johannes Österberg, en mycket sträng herre som ofta tog in ett barn för aga i enskilt rum.  


Yngve Carelsson
[[Yngve Carlsson]]
[[Kategori:Munkedalsbygden]]
[[Kategori:Munkedalsbygden]]
[[Kategori:Munkedalsbygden 06-2]]
[[Kategori:Munkedalsbygden 06-2]]

Nuvarande version från 20 mars 2023 kl. 18.14

Världen är liten

»Världen är bra liten« brukar man säga när man stöter på en bekant från fjärran ort i ett oväntat sammanhang. Detsamma tänkte vi i hembygdsföreningen när ett brev från Seattle damp ned i brevlådan. Det var Mrs Virginia Dublin som frågade om vi kunde ta emot och guida en grupp svenskättlingar som tänkte besöka en del för dem intressanta platser i Munkedal. Mrs Dublin hade varit i kontakt med pastorsexpeditionen i Foss och Marita Lindblom hade tipsat henne om oss.

Lördagen 9 september sammanträffade vi därför med familjerna Ashmore och Brantner. Vi tog dem med till den gamla tomten på Björid där en av deras förfäder, Nils Engelbrektsson, hade bott. Det var ganska besvärligt att komma in på den i stort sett igengrodda och därtill inhägnade platsen men amerikanarna följde oss med friskt humör. Kamerorna kom fram och det togs ett stort antal bilder från alla möjliga håll. Detta var utflyktens huvudmål och de långväga gästerna dröjde länge kvar. Det ”kändes i hjärtat” att vara på en av den stora släktens ursprungsplatser i det gamla landet. Sedan fick de komma med till hembygdsgården Kaserna. Det visade sig att Andrew Ashmore hade haft en moster, Valborg, som berättat för honom om stället. Hon hade kommit till Tyskland efter krigsslutet och tjänstgjort som bibliotekarie för ockupationstrupperna.

Om hon också varit i Sverige framgick inte men hon hade i alla fall berättat för Andrew om Wikners barndomshem och om minnesstenen på kullen. Nu fick han se alltsammans med egna ögon.

Förutom det vanliga hembygdsarbetet har vi också i år haft en del specialuppdrag och hjälpt Länsstyrelsens miljöenhet med att dokumentera alla sågverk som funnits/finns i Foss och Håby. Vi har hjälpt Bohusläns Hembygdsförbund med dokumentation av barnkolonier. Föreningen är också starkt involverad i arbetet med att skriva en bok om de indelta soldaterna i Stångenäs kompani.

Ibland får vi bisträcka studerande ungdom med upplysningar om gången tid, t.ex. hjälpte vi i höst Lotta Ekman som studerar vid lärarhögskolan i Stockholm. Hennes mormors far var Karl Olsson, född på Hästhagen under Skree 1856. Karls far hade med varvet där att göra.

Lotta ville veta något om Karls skolgång och vi berättade om den enda skola som var aktuell på den tiden; Foss kyrkskola, färdigställd 1865. Lärare där hette Johannes Österberg, en mycket sträng herre som ofta tog in ett barn för aga i enskilt rum.

Yngve Carlsson