Historier från bygda 22-1

Besök på folkparken

Innan jag i förra avsnittet skulle gå över Tångebron lovade jag att besöka parken som jag har många minnen från.

Jag gick uppför backen och satte mig på en bänk och då kom minnena över mig. Mitt första egentliga minne är från 1955 då Kungen var där. Jag minns att det var mycket folk och att det regnade förskräckligt. Det var spännande för en sexårig grabb att få se en livs levande kung. Besöket hade föregåtts av många förberedelser, inte minst från bruket då de var värd. Kungen kom till Munkedals hamn med motortorpedbåt och skulle därifrån åka med järnvägens rälsbuss till bruket. Inför kungabesöket var bruket tvungna att klä om sätena på bussen. Det blev grön galon istället för den tidigare bruna sammetsklädseln. Vi hade också på Hedeholm, där jag bodde, ett fundament till en flaggstång. Gottard Karlsson (Pyntalo) kom en dag med den sk ”Hystern” och lyfte bort klumpen. Bruket ville tydligen inte skylta med en tom flaggstång när kungen skulle åka förbi.

Jag kom också att minnas alla midsommaraftnar som vi firade i parken. Det var stora folkfester med Munkedals musiksällskap och barnteater med Kalle Foss och Bertil Kjellgren från stora scenen. Sedan följde dans kring midsommarstången och dans på två dansbanor senare på dagen. Vi som hade anknytning till bruket fick gå in gratis. Vi fick hämta gratisbiljetter i brukets portvaktstugor.

Men jag gjorde karriär i parken också. En kväll 1965 var Kenneth Svensson och jag där som besökande. Då blev vi tillfrågade om vi ville arbete i parken. Då Rolf Olsson och Inge Einarsson frågade oss tackade vi genast ja. Det kunde innebära att vi kunde gå in gratis och dessutom träffa kända artister. Kenneth kom att sköta skjutbanan och jag fick ta hand om lotteriståndet. Parken hade alltid öppet på söndagar.

Dansen började klockan åtta med avbrott för scenprogram klockan halv elva. Sedan fortsatte dansen till klockan ett. När vi inte hade öppet i spelhallen brukade jag hjälpa till med andra sysslor. En populär uppgift var att hjälpa dansorkestrarna att packa upp sina instrument. Det kunde vara Magnus Kvintett, Telstars, Sten & Stanley, Spotnicks och Hillbilly Five för att nämna några. Hillbilly Five blev mina vänner, och då särskilt deras sångare Christer Eriksson som jag har kontakt med än idag. Jag var ofta med dem ute på spelningar i Bohuslän. En sen kväll då Kenneth och jag hade hjälpt Sten & Stanley att packa ihop, bjöd de på skjuts hem till dörren. De åkte vid tillfället omkring två vita Volvo Duetter utan någon reklam på sidorna. De ville åka inkognito som Sten Nilsson sade.

En annan lustig historia inträffade när Cornelis Wreesvijk skulle uppträda på teatern. Jag hade ärenden dit för att betala deras gage. Bandet hade kommit men inte Cornelis. Bandmedlemmarna repade utan Cornelis och var ganska irriterade. Plötsligt dök Cornelis upp i sin vita Ford Mustang. Jag mötte Cornelis vid bilen för att förvarna honom om att pojkarna var på stridshumör. Jag såg på långt håll att Cornelis var något ”beskänkt” då han kravlade sig ur bilen på höger sida. När jag gick runt bilen fick jag se orsaken. Han hade sladdat in i en slirplanka och fått hjälp att såga loss bilen. Han hade alltså kört omkring med en brädstump som stack ut från dörrspringan. Då han inte var nykter ville bandmedlemmarna plocka av honom bilnycklarna, men det höll på att bli slagsmål. Då fick jag träda in och medla så de kunde genomföra uppträdandet. Jag har till och med fixat konjak till en känd artist som annars vägrade spela. Så kunde det gå till bakom kulisserna på sextiotalet.

En annan minnesbild som kom upp i skallen inträffade 1967. Sveriges Radio hade hyrt parken för att spela in det populära programmet: Våra favoriter. Det leddes av bl a Gnesta-Kalle, Jaconelli och lokala förmågor. En lokal förmåga var Kalle Josefsson som berättade historier från Värmland. Medarrangörer var pensionärsföreningarna och Lions Club. En av lionsmedlemmarna, en känd munkedalsbo som jag inte vill nämna vid namn, kom åkande i en Volvo P1800. På hans baklucka stod textat 118 HK. Efter en stund kom en Oldsmobil och ställde sig bredvid volvon. Föraren hoppade ut och fick se texten på Volvon, varvid han fick tag på en lapp och satte på sin bil. På den stod det 250 HK. Föraren var Per Grunden och passageraren Ulla Sallert. Det här kan bli roligt tänkte jag som stod en bit ifrån. Efter en stund kom volvoföraren tillbaka. När han fick se det lilla skämtet blev han så arg så han körde därifrån med en rivstart. Han skulle bara veta vem som hade skämtat med honom. Jag hade dock roligt åt situationen.

Det var några av de minnen som dök upp när jag satt där på bänken.

Björn Jacobson