Skillnad mellan versioner av "Calle Foss 1900-1976 89-1"

Från MHF-Wiki
Hoppa till navigering Hoppa till sök
(Skapade sidan med 'miniatyr|Calle Foss. Foto Oscar Färdig I ungdomen anställd vid  SKF. Under  några år  innehavare av  Munkedals Vattenfabrik. Därefter en tid trädgårdsskötare hos direktör Bildt. Sedan vaktmästare i Föreläsningssalen från 1942 och — med ett kortare avbrott -- fram till sin död. Badmästare vid Munkedals  Bruks Bad-  och Tvättstuga 1953-1967.  Detta  om hans civila gärning. Men det är framför  allt i sin...')
 
(länkar)
Rad 1: Rad 1:
[[Fil:Kalle Foss UMFA54429 4522.jpg|miniatyr|Calle Foss. Foto Oscar Färdig]]
[[Fil:Kalle Foss UMFA54429 4522.jpg|miniatyr|Calle Foss. Foto Oscar Färdig]]
I ungdomen anställd vid  SKF. Under  några år  innehavare av  Munkedals Vattenfabrik. Därefter en tid trädgårdsskötare hos direktör Bildt. Sedan vaktmästare i Föreläsningssalen från 1942 och — med ett kortare avbrott -- fram till sin död. Badmästare vid Munkedals  Bruks Bad-  och Tvättstuga 1953-1967.  Detta  om hans civila gärning.  
I ungdomen anställd vid  SKF. Under  några år  innehavare av  [[Munkedals Vattenfabrik]]. Därefter en tid trädgårdsskötare hos [[Olof Bildt|direktör Bildt]]. Sedan vaktmästare i [[Föreläsningssalen]] från 1942 och — med ett kortare avbrott -- fram till sin död. Badmästare vid Munkedals  Bruks Bad-  och Tvättstuga 1953-1967.  Detta  om hans civila gärning.  


Men det är framför  allt i sin egenskap 'av populär entertainer Calle Foss har blivit ihågkommen. Otaliga är de fester och jubilker där han framträtt med sina slagfärdiga visor och sketcher. Redan i unga år satte han upp lokala revyer — mestadels i Folkets Hus — där han lanserade sådana begåvade aktriser som t ex Hilda Zackrisson och Debora Meyer. Under 35 års tid var han conferencier vid barnprogrammen   på midsommarafton i Folkets park. Det blev en tradition att Calle skulle presentera de unga aktörerna, att kamrer Kjellgren skulle sitta vid pianot, att Calle skulle göra trollkonster och skoja på scen. Vid varje tillfälle hotade han med att det var sista gången han uppträdde i parken. Ingen trodde honom. Men när det slutligen blev allvar var det också slut med det roliga med midsommarfesten. För att citera Calle själv: "Nu  det roliga är slut, det är säkert absolut." Man försökte visserligen fortsätta traditionen några år men det blev aldrig vad det varit. Efter en kort tid dog det hela ut.  
Men det är framför  allt i sin egenskap 'av populär entertainer Calle Foss har blivit ihågkommen. Otaliga är de fester och jubileer där han framträtt med sina slagfärdiga visor och sketcher. Redan i unga år satte han upp lokala revyer — mestadels i Folkets Hus — där han lanserade sådana begåvade aktriser som t ex Hilda Zackrisson och Debora Meyer. Under 35 års tid var han conferencier vid barnprogrammen   på midsommarafton i Folkets park. Det blev en tradition att Calle skulle presentera de unga aktörerna, att kamrer Kjellgren skulle sitta vid pianot, att Calle skulle göra trollkonster och skoja på scen. Vid varje tillfälle hotade han med att det var sista gången han uppträdde i parken. Ingen trodde honom. Men när det slutligen blev allvar var det också slut med det roliga med midsommarfesten. För att citera Calle själv: "Nu  det roliga är slut, det är säkert absolut." Man försökte visserligen fortsätta traditionen några år men det blev aldrig vad det varit. Efter en kort tid dog det hela ut.  


Hembygdsföreningen har också  dragit nytta av Calles talangere Han har uppträtt vid flera sammankomster, bl a i Föreläsningssalen och på Åtorp. Dessutom   medverkade han  mycket förtjänstfullt som skådespelare i filmen om Tjuv-Marta och i pjäsen om Pontus Wikner, som uppfördes vid de första Wiknerspelen på Kaserna i början av 70-talet. På hemväg från föreställningen språkade han med  sin fru i taxin. (Det var förresten Buss-Johan som var chaufför.)  
Hembygdsföreningen har också  dragit nytta av Calles talanger. Han har uppträtt vid flera sammankomster, bl a i Föreläsningssalen och på Åtorp. Dessutom   medverkade han  mycket förtjänstfullt som skådespelare i filmen om Tjuv-Marta och i pjäsen om Pontus Wikner, som uppfördes vid de första Wiknerspelen på [[Kaserna]] i början av 70-talet. På hemväg från föreställningen språkade han med  sin fru i taxin. (Det var förresten Buss-Johan som var chaufför.)  


- Ida, sa han, jag har aldrig varit så rik som ida.  
- Ida, sa han, jag har aldrig varit så rik som ida.  
Rad 12: Rad 12:
- Jo,  ida har jag varit Nordberg.  
- Jo,  ida har jag varit Nordberg.  


Det var nämligen den rollen han besatt. Rollen som den omätligt förmögne possesionaten Herman Julius Nordberg   (1790-1880) på Lilla Foss, under en tid även ägare till "Mjöl- och sågkvarnverket Munkedal", for senare tiders barn mest känd  som Wikners mecenat och i övrigt den man som gav namn åt Nordbergska  stiftelsens slöjdskola.  
Det var nämligen den rollen han besatt. Rollen som den omätligt förmögne possesionaten Herman Julius Nordberg   (1790-1880) på Lilla Foss, under en tid även ägare till "Mjöl- och sågkvarnverket Munkedal", for senare tiders barn mest känd  som Wikners mecenat och i övrigt den man som gav namn åt Nordbergska stiftelsens slöjdskola.  


Typiskt Calle. Han var de lustiga infallens mästare, en snabb improvisatör som  kunde ta fasta på en plötsligt uppdykande omständighet och göra  en poängrik  vändning av det hela. Den förmågan använde han sig av även i bunden form. Calle Foss hade väldigt lätt för det där med meter och rim. Under sin verksamma tid skrev han  ungefär 3.000 vistexter. Som exempel på Calles verskonst återger vi här en av hans  mest kända kupletter, "Den civila ungkarlens klagan". Den är från krigsåren och sjöngs på den kända Fridolf Rhudin-melodin Om man inte har  för stora pretentioner.  
Typiskt Calle. Han var de lustiga infallens mästare, en snabb improvisatör som  kunde ta fasta på en plötsligt uppdykande omständighet och göra  en poängrik  vändning av det hela. Den förmågan använde han sig av även i bunden form. Calle Foss hade väldigt lätt för det där med meter och rim. Under sin verksamma tid skrev han  ungefär 3.000 vistexter. Som exempel på Calles verskonst återger vi här en av hans  mest kända kupletter, "Den civila ungkarlens klagan". Den är från krigsåren och sjöngs på den kända Fridolf Rhudin-melodin Om man inte har  för stora pretentioner.  
[[Kategori:Munkedalsbygden]]
[[Kategori:Munkedalsbygden]]
[[Kategori:Munkedalsbygden 89-1]]
[[Kategori:Munkedalsbygden 89-1]]

Versionen från 21 november 2023 kl. 16.17

Calle Foss. Foto Oscar Färdig

I ungdomen anställd vid  SKF. Under  några år  innehavare av  Munkedals Vattenfabrik. Därefter en tid trädgårdsskötare hos direktör Bildt. Sedan vaktmästare i Föreläsningssalen från 1942 och — med ett kortare avbrott -- fram till sin död. Badmästare vid Munkedals  Bruks Bad-  och Tvättstuga 1953-1967.  Detta  om hans civila gärning.

Men det är framför  allt i sin egenskap 'av populär entertainer Calle Foss har blivit ihågkommen. Otaliga är de fester och jubileer där han framträtt med sina slagfärdiga visor och sketcher. Redan i unga år satte han upp lokala revyer — mestadels i Folkets Hus — där han lanserade sådana begåvade aktriser som t ex Hilda Zackrisson och Debora Meyer. Under 35 års tid var han conferencier vid barnprogrammen   på midsommarafton i Folkets park. Det blev en tradition att Calle skulle presentera de unga aktörerna, att kamrer Kjellgren skulle sitta vid pianot, att Calle skulle göra trollkonster och skoja på scen. Vid varje tillfälle hotade han med att det var sista gången han uppträdde i parken. Ingen trodde honom. Men när det slutligen blev allvar var det också slut med det roliga med midsommarfesten. För att citera Calle själv: "Nu  det roliga är slut, det är säkert absolut." Man försökte visserligen fortsätta traditionen några år men det blev aldrig vad det varit. Efter en kort tid dog det hela ut.

Hembygdsföreningen har också  dragit nytta av Calles talanger. Han har uppträtt vid flera sammankomster, bl a i Föreläsningssalen och på Åtorp. Dessutom   medverkade han  mycket förtjänstfullt som skådespelare i filmen om Tjuv-Marta och i pjäsen om Pontus Wikner, som uppfördes vid de första Wiknerspelen på Kaserna i början av 70-talet. På hemväg från föreställningen språkade han med  sin fru i taxin. (Det var förresten Buss-Johan som var chaufför.)

- Ida, sa han, jag har aldrig varit så rik som ida.

- Vad  menar  du med det, Calle?

- Jo,  ida har jag varit Nordberg.

Det var nämligen den rollen han besatt. Rollen som den omätligt förmögne possesionaten Herman Julius Nordberg   (1790-1880) på Lilla Foss, under en tid även ägare till "Mjöl- och sågkvarnverket Munkedal", for senare tiders barn mest känd  som Wikners mecenat och i övrigt den man som gav namn åt Nordbergska stiftelsens slöjdskola.

Typiskt Calle. Han var de lustiga infallens mästare, en snabb improvisatör som  kunde ta fasta på en plötsligt uppdykande omständighet och göra  en poängrik  vändning av det hela. Den förmågan använde han sig av även i bunden form. Calle Foss hade väldigt lätt för det där med meter och rim. Under sin verksamma tid skrev han  ungefär 3.000 vistexter. Som exempel på Calles verskonst återger vi här en av hans  mest kända kupletter, "Den civila ungkarlens klagan". Den är från krigsåren och sjöngs på den kända Fridolf Rhudin-melodin Om man inte har  för stora pretentioner.