Sjuksköterskans förpliktelser 1936

Sjuksköterskans förpliktelser 1936

Sjuksköterskan skall iakttaga varsamhet vid öppnandet och stängandet av dörrar. Hon skall gå med hurtiga, tysta, lätta bestämda steg  och aldrig använda knarrande skor. Hon skall tala med låg tydlig stämma, icke viska utom i särskilda fall. Har hon en ledig stund bör hon sitta ner hos patienten, dock ej på patientens säng.

I sjukrummet skall sjuksköterskan vara aktsam, och ej stöta mot något. Hon skall sätta ifrån sig allt varsamt och tyst, detta är lätt om hon tar med ena handen under föremålet och känner efter avståndet, medan hon sätter ned andra handen först.

Sjuksköterskan bör enligt stadgarna se till att det inte ligger mer än en patient i varje säng.

I förhållande till läkaren har sköterskan underordnad beroendeställning.

Hon skall vara hövlig, hänsynsfull, tillmötesgående, strängt disciplinerad, detta sistnämnda även om läkaren visar mycken vänlighet och förtroende.

Sköterskan bör, då hon tilltalas eller talar med läkaren, resa sig upp och ej förbli sittande eller intaga annan självsvåldig ställning.

Även om sköterskan har mångårig erfarenhet får hon aldrig mot läkaren öva någon kritik eller komma med invändningar, ty hon är ej vuxen att följa hans arbete och känna skälen för hans handlingssätt.

Sköterskan bör värna om det förtroende patienten hyser för läkaren och får aldrig inför patienten förvåna sig över läkarens göranden.

Vilken skada vore det ej om patientens förtroende till läkaren bleve undergrävt.

Sjuksköterskan skall alltid i sitt arbete:

Alltid finnas – aldrig vilja synas

Alltid vara ur vägen – aldrig i vägen