Vad mor berättat 91-1

Skolklass år 1911. Lärarinna: Berta Moldén.Rad 1 fr v: Greta Wallin, Elsa Hallsten, Anna Sundberg, Linnéa Strid, Anni Lindberg, Birgit Ahlfors?, Signe Johansson, Birgit Moldén, Elsa Wingård, Sigrid Olsson, Hildur Albinsson ,? (vet ej). Rad 2 fr v: Kjell Björstedt, Kjell Johansson, (vet ej), (vet ej), (vet ej), Hilding Friberg, Gustaf Lindström, Henry Stålfors, (vet ej), Ivan Dablqvist, Erik Muhr,  Berta Moldén  (lärarinna)  Rad 3 fr v: Wentzel Spångberg, John Zackrisson, Hilding Forsell, (vet ej), (vet ej), Albert Forsblad, Knut Eriksson.

                             Vad mor berättat

Det  är  en vårdag år  1900. I korridoren i B.C. Rodhes   Småskoleseminarium i Göteborg  står en grupp unga seminarister och studerar ivrigt ett anslag, som berättar om möjligheten till anställning, när höstterminen börjar. Bland  dem  är min mor, Berta Gunnarson. Öland! Varför inte? Bättre förekomma att förekommas!   En smula    gripen av stundens allvar knackar  hon på   expeditionsdörren  och blir vänligt mottagen av  Rektor Lindeqvist.  Hon förklarar sig villig att söka till Öland men   avbrytes av   den annars så  stränge rektorn: "Inte skall vi skicka    Gunnarson till Öland! Jag har  något bättre här." Så plockar  han  fram brevet från Munkedal med förfrågan om lämplig lärarinna till småskolan i den nystartade  Bruksskolan (eller, som   den också kallas, Fabriksskolan).   Rektorn lovar att rekommendera    sin elev,  och lätt om hjärtat går hon att göra sitt bästa under   den tid, som återstår vid seminariet

  Så gick sommaren, och  i augusti kunde mor gå ombord på ångaren Munkedal,  som tagits i bruk några  år tidigare, och vars  huvudsakliga uppgift var att frakta papper  till Göteborg f.v.b. Det var en   spännande resa, men inte   kunde mor ana, när Mollösund  passerades, att hon där skulle finna sitt öde om några år. Ankommen till  Munkedals  hamn  förmodar   jag, att resan gick vidare med det s.k. lilla tåget, eller kanske mötte kusken August med häst och vaga  Nu skulle snart arbetet i skolan börja.

  Bruksskolan, som kommit till på direktör Carlanders initiativ var av B1 typ, dvs tre läraravdelningar med  två klasser samtidigt i varje avdelning Alla avdelningarna  hade till att börja med kvinnliga lärare.

Intressant kan vara att berätta om de dåvarande lönerna. De båda folkskollärarinnorna  hade  i kontant lön 800 kronor om året + bostad. Småskollärarinnans lön var 400 kronor. Någon bostad for  henne var ej planerad. Skulle hon hänga i luften? Mor fick småningom bostad i  sidobyggnaden vid Herrgården, det s.k. Fågelboet, och fick som ersättning for bristande bostad 10 kronor i månaden.  Då den  lagstadgade lönen for folkskollärarinna var 665 kronor/året och for småskollärarinna 300 kronor/året ansågs de av Munkedals AB beviljade lönerna generösa. Samtliga lärare saknade dock pensionsrätt.

Kommer   mina  jämnåriga  läsare i håg sin första läsebok? Minns ni den gula pärmen  med  bilden av en liten flicka, som läste i en jättestor bok? Det var BC Rodhes läsebok, utgiven av  grundaren av det förut nämnda Rodhes  Seminarium. Nog fanns det mycket  i den boken, som kunde   diskuteras. Att t ex lära in bokstaven "I" med hjälp av bilden av  en igel eller "U" med bilden av  en klocka (ur) kunde nog sätta myror i huvudet på en liten nybörjare. Men sådan var Rodhes läsebok. Märkligt  nog kunde  de  fiesta faktiskt läsa hjälpligt vid höstterminens slut Man får nog ge hemmen en del av äran härför. Samlingsplatsen kring mor och syskon i kökslampans sken, långt före radio och TV har säkert haft sin stora betydelse. Rodhes läsebok användes   på många  ställen ända fram till 1920-talet, då den ersattes av Sörgården med fortsättningen "I Önnerno"

1907 ingick mor   äktenskap  och flyttade till Mollösund. Efter endast två års äktenskap dog  min far och mor stod ensam  med  en  1-åring Efter ett kortare vikariat i Göteborg fick hon veta, att tjänsten som småskollärare i Munkedal åter blivit ledig Munkedals AB hade då  överlåtit skolan till kommunen, skolformen  blev A-form, och lärarna fick pensionsrätt

Det var med  stor förhoppning mor  sökte och erhöll sin gamla plats  Nu fick hon (eller jag får väl säga vi) bostad i skolan Den andra bostaden disponerades av fröken Elin Gerdes, som (liksom mor)  kom att tjänstgöra i Bruksskolan ända till pensioneringen

  Som  "Frökens" barn har jag givetvis svårt att avge ett omdöme om mor  som lärarinna. Jag tror mig dock veta, att hon försökte vara rättvis och ej favorisera mig, vilket kanske legat nära rill hands. Ännu minns jag, att jag blev utvisad ur klassrummet, for att jag pratat. Då skämdes Birgit Moldén.

Ja, detta var några glimtar huvudsakligen från den tid, då seklet var ungt Mor blev 92 år, vital in i det sista. Intresset for skolan släppte hon aldrig

                                                            Birgit Lönnqvist