Pilten från Gillarne 25-1: Skillnad mellan sidversioner
Lennart (diskussion | bidrag) Ny sida |
Lennart (diskussion | bidrag) m Länk |
||
| Rad 15: | Rad 15: | ||
Jag blev bjuden på kaffe och han undrade väl varför jag var intresserad av dessa människor. Jag berättade om min farfar och att jag tillbringat mycket tid i sommarstugan som barn om somrarna. Att jag brukade bada i Sannesjön, och handlade godis hos Bydings. Hos Bydings ja, sa kamrern, där har jag aldrig handlat, jag handlade alltid i Högsäter. | Jag blev bjuden på kaffe och han undrade väl varför jag var intresserad av dessa människor. Jag berättade om min farfar och att jag tillbringat mycket tid i sommarstugan som barn om somrarna. Att jag brukade bada i Sannesjön, och handlade godis hos Bydings. Hos Bydings ja, sa kamrern, där har jag aldrig handlat, jag handlade alltid i Högsäter. | ||
Ingela Ingman | [[Ingela Ingman]] | ||
[[Kategori:Munkedalsbygden]] | [[Kategori:Munkedalsbygden]] | ||
[[Kategori:Munkedalsbygden 25-1]] | [[Kategori:Munkedalsbygden 25-1]] | ||
Nuvarande version från 22 april 2026 kl. 17.53
Pilten från Gillane
Jag satt en dag i brist på annat och lyssnade på en blogg som jag förstod, härstammar från Hedekas. Den heter Pilten på Gillane. En spännande berättelse som vem som helst kan gå in och lyssna på.
Ungefär så här börjar historien. 1974 när jag var 9 år, byggde min farfar ett sommarhus bredvid ett vattenfall i Sanne socken i Bohuslän. Farfar fick hjälp av sina fem bröder så det gick snabbt. Huset var inte så märkvärdigt och inte så särskilt stort. Jag fick följa med några dagar på sommarlovet, då fick jag hjälpa till, och ofta springa ärende åt bröderna, som trivdes gott tillsammans. Tomten farfar hade köpt var viktig, det var här deras far hade växt upp och jobbat som mjölnare vid kvarnen som låg vid fallet. Dom skämtade och skojade och var roliga att lyssna på, bara dialekten var kul att höra på.
En dag berättade dom om en familj som hade bott på Gillane. Det var ett sjukligt par med en son som var född på 50 talet. Han kallades av alla för Pilten på Gillane. Han åkte på en gammal flakmoped, och Pilten skötte om sina föräldrar, handlade i Bydings Lanthandel i Sanne, hämtade deras sjukpension osv. Pilten var alltid väldigt smutsig både på ansikte kropp och kläder, luktade svett, olja och terpentin. Tovigt hår och keps. Samma dag fick jag följa med farfar till Bydings för att köpa kaffebröd. Utanför affären satt tre gubbar och drack pilsner. När vi gick ut ur affären hade gubbarna satt sig på sina moppar, en av dem frågade farfar om det var han som köpt tomt av Gunnar på Brobacken. Farfar bejakade detta, och berättade att hans far hade varit uppvuxen där, och passade på att fråga om dom visste något om Pilten på Gillane, om han levde eller ej. Mopedgubben svarade: »Jadå han lever jag såg honom förra veckan smutsigare än någonsin. Han bor med sina föräldrar, har skött om dem sen han var 15 år. « Då säger en av de andra mopedgubbarna att han såg Pilten i Rännelanda för tre veckor sedan, rentvättad och renklädd, pratade med honom, han sa att han skulle på dejt i Högsäter. Hur försörjer han sig frågade farfar. Dom svarade att han sanerar och rengör oljefat för någon firma i Uddevalla.
Efter några dagar var jag hemma igen och tänkte inte mer på Pilten. Åren gick, minns att jag frågade farfar någon gång om han sett Pilten och hans dejt i Högsäter, farfar sa att han trodde mopedgubben sett fel. Jag tänkte det är säkert en skröna alltsammans. 1982 lades Bydings affär ner, och allt fler affärer i Hedekas följde efter. Åren gick. Men 1995 gjordes ett makabert fynd.
I en artikel i Bohusläningen den 23 september detta år, rapporterades att ett par bärplockare hade gått lite vilse och kommit fram till ett öde hus. Dom hade gått in i huset och i en kammare hade dom hittat tre döda personer i var sin säng. Paret chockades och ringde polisen. Det tillsattes en brottsutredning. När jag läste detta tänkte jag, det måste väl vara familjen i Gillane. Jag sparade artikeln, men det blev inte mer än så. Och åren gick. 2015 satt jag och bläddrade i en Hembygdsbok från Hedekas, och urklippet från Bohusläningen ramlade ut. Jag läste och grubblade, jag kunde inte släppa historien.
Jag beslöt att ta kontakt med Krokstrands pastorat, och åkte till församlingshemmet där jag stämt möte med en kyrkokamrer som kom med en laptop i handen. Fallet är känt här i trakten sa han, brottsutredning gjordes men man fann inget annat än att dom hade frusit ihjäl. Han läste på laptopen att modern fött två pojkar 1951, en av dem döptes 1952, men ingenting om son nr två. Var fanns han? Eftersom fallet är nedlagt har ingen sökning gjorts.
Jag blev bjuden på kaffe och han undrade väl varför jag var intresserad av dessa människor. Jag berättade om min farfar och att jag tillbringat mycket tid i sommarstugan som barn om somrarna. Att jag brukade bada i Sannesjön, och handlade godis hos Bydings. Hos Bydings ja, sa kamrern, där har jag aldrig handlat, jag handlade alltid i Högsäter.