Munkedalsbygden under bronsåldern 25-2

Text: Kristin Balksten. Utdrag ur Bronsåldersskistan Lärarhandledning 2025.

En introduktion

Skattkista nr 2 handlar om Munkedalsbygden under bronsåldern. Tänk er en havsnivå som var 25–15 m över nuvarande havsnivå. Det innebar att Gullmarsfjorden var sammanlänkad med hav via Dingle och Bärfendal med Åbyfjorden. Tungenäset och Skottfjället var ännu öar i skärgården. Kvistrumsälven var en havsvik ända in till nuvarande Folkets park. Sjösystemen i Sörbygden och Valbo Ryr hade högre vattennivåer än idag. Spåren efter bronsålderns människor visar att människorna färdades med båt och levde nära havet och andra vattenvägar.

Bronsåldern kan delas i två perioder:

Äldre bronsålder 1700–1100 f.Kr

Yngre bronsålder 1100–500 f.Kr

Klimatet var något varmare än idag och man kunde t.ex. odla vindruvor på våra breddgrader. Folket blev alltmer bofasta och gårdarna utvecklades med tamdjur som oxar, får, getter, tamsvin, hundar och de nya djuren hästar. Sädesslagen såsom vete, korn och havre odlades på den sandiga jordbruksmarken och djuren betade i dalarna. Från lösfynden, de arkeologiska utgrävningarna och hällristningarna kan vi spåra hur man haft utbyte med andra delar av Europa. Både Bärfendal och Tungenäset (med Lökebergsristningen) har oerhört häftiga, om än blygsamt kända hällristningar. Här finns båtar, människor, träd och djur. Även religiösa symboler har man tolkat ut ur bilderna. Runt omkring i hela Munkedalsbygden syns skålgropar på bergsknallar och lösa stenblock. På bergen kring farlederna finns bronsålderns många gravrösen. Pärlor av Östersjöns bärnsten och verktyg av brons visar på ett väl utbyggt handelsnätverk och även slavar tror man var en viktig handelsvara vid denna tid.

Från den här tidsperioden finns det många lösfynd, rikliga hällristningar och mäktiga rösen att berätta om från just Munkedalsbygden. Varför är det så?

Om man tittar på landskapet förstår vi att havet, älvarna och sjöarna var vägen in i Bohuslän och vidare in i landet och när man studerar strandförskjutningslinjerna blir det tydligare att Munkedal var mer av en kustkommun på bronsåldern än vad vi tänker oss idag. De många skyddade vikarna och dalarna gav goda odlingsmöjligheter som innebar ett tidigt utvecklat jordbrukslandskap.

Bronset kommer

Under slutet av stenåldern spreds bruket av brons i stora delar av Europa från området norr om Svarta havet och Kaspiska havet. Längs vattendragen fraktades det dyrbara bronset som importerades från kontinenten. I Sverige har ett fåtal bronsföremål från den yngsta stenåldern hittats och mycket tyder på att bruket av brons var etablerat vid bronsålderns början. Brons är en legering mellan koppar och andra metaller, oftast tenn. Fyndigheterna för koppar respektive tenn ligger på olika ställen i Europa och blev, liksom brons i sig, en viktig handelsvara. Av brons tillverkades redskap: yxor och skäror, vapen såsom svärd och spjutspetsar samt smycken i form av dräktspännen och halsringar m.m. Men det var sannolikt bara några få som hade tillgång till bronset och merparten av föremålen vi finner från den här perioden är alltjämt i bergart, flinta och keramik.

Det finns ett fåtal bronsfynd från Munkedalstrakten medan stenyxor och flintredskap är desto fler. Man har hittat en stor och ovanlig bronsspjutspets i Bärfendal, en svärdsknapp i Krokstad och en bronsyxa i Hede. Men vi behöver inte gå längre än till grannkommunerna för att hitta de flesta vanliga bronsföremål som vi förknippar med bronsåldern t.ex. holkyxa från Tanum och Uddevalla, rakkniv och bronsnål från Skee samt bronssvärd från Orust. Under 2021 hittades ett stort fynd av bronsföremål utanför Alingsås och dessa kan man se på Vitlycke museum i Tanum.

Boplatser

Bronsåldersmänniskorna var i huvudsak bofasta och ägnade sig åt boskapsskötsel och jordbruk. Den ökade användningen av markerna innebar gradvis ett mer öppet landskap, och lövskogarna blev allt glesare. Förutom jordbruk var jakt och fiske viktigt för försörjningen. Spåren av boplatser kan oftast bara konstateras vid arkeologiska undersökningar. Det finns få kända lämningar efter byggnader från den äldre delen av bronsåldern men betydligt mer från den yngre. Utgrävningar vid Munkedalsmotet i början av 2000-talet visade att boplatserna har legat på låga höjder gärna i närheten av odlingsbar mark. Spår av åkrar var på vissa ställen fortfarande synliga i jordlagren. Åkrarna var kvadratiska som fått en konkav yta genom att markytan har bearbetats korsvis med hjälp av ett årder.

Boplatser och gravplatser har ofta använts under lång tid och det förekommer att de påträffas på samma plats. Ett exempel är platsen vid det så kallade Finska barnhemmet utanför Munkedals samhälle, som undersöktes år 2003. Under en grav från vikingatid fanns rester efter ett treskeppigt stolpbyggt hus från äldre bronsåldern, det vill säga cirka 1700–1100 f.Kr.

Rösen och domarringar

Exempel på rösen som ligger på Tungenäset och runt omkring i Foss socken.

Gravarna från bronsåldern är markerade med rösen eller stensättningar. Under slutet av bronsåldern förekommer även så kallade domarringar, det vill säga stenar placerade så att de bildar en cirkel. De flesta människorna har sannolikt begravts med en markering som inte längre syns och de påträffas bara slumpvis vid arkeologiska utgrävningar. Rösena utgörs av stora runda eller ovala högar som är byggda av sten. Ibland har de haft raka kallmurade »väggar« och ibland ett så kallat brätte, det vill säga en flack krans av stenar i rösets nederkant. Under den äldsta delen av bronsåldern begravdes hela den döda kroppen och ibland kan man se rester efter en stenkista. Mot mitten av bronsåldern övergick man till brandgravar, vilket innebar att den döda kroppen brändes. Ibland lade man de kremerade kvarlevorna i en behållare, till exempel av keramik, tillsammans med gravgåvor innan de begravdes.

Stensättningarna är flacka gravanläggningar som oftast består av ett eller ett par lager sten som satts tätt tillsammans över den döde. Stensättningar kan vara runda, ovala, oregelbundna eller kvadratiska och har använts både under brons- och järnålder. När stensättningar påträffas i krönlägen av berg, och särskilt tillsammans med rösen, antas de dock komma från bronsåldern. Men stensättningar från bronsåldern förekommer också på gravfält längre ner i terrängen, ibland tillsammans med gravar från järnåldern.

Bland de förhistoriska gravarna är rösena kanske de mest imponerande, genom sin storlek, den möda som lagts ner vid tillverkningen och dess imponerande läge. De ligger oftast på krönet av höga berg, väl synliga i omgivningen och särskilt från havet och de dåtida vattendragen, forntidens viktigaste kommunikationsleder. Under bronsåldern gick dessa vattendrag fortfarande långt in i det bohuslänska landskapet från väster och sydväst. Större delen av bronsåldern var rösena och stensättningarna gravplatser för endast en eller ett par personer. Under slutet av bronsåldern och början av järnåldern började man anlägga grupper av gravar, ibland med flera begravningar i varje gravanläggning.

Av domarringar finns det 15 stycken utmärkta som fornlämningar inom Munkedals kommun. Flera är svårtillgängliga och ligger gömda i skogarna men om man vet var man ska söka så går det att hitta flera av dem.

När rösena byggdes stod vattennivån omkring 15 m högre än idag och det var framför allt uppe på bergshöjderna som stack upp ur vattnet som de placerades.

Flera av rösena ligger på bergshöjder utmed det forna strandlinjerna och har troligen också markerat vattenvägarna. Rösena kan sannolikt även ha fungerat som sjömärken och visat sjöfarare att de kommit till befolkade bygder. Att skeppen är så vanliga bland hällristningarna visar hur viktig sjöfarten var.

Hällristningar i Munkedalsbygden

Fel vid skapande av miniatyrbild: Fil med dimensioner som är större än 12,5 MP

Hällristningar från bronsåldern är så ovanliga och unika att ett område i Tanum har blivit utsett till Världsarv av Unesco. Det betyder att det är så värdefullt att alla i hela världen har intresse av att det bevaras för framtiden. Men det är inte bara i Tanum de återfinns. I hela Bohuslän kan man återfinna hällristningar och i Munkedals kommun finns över 4000 kända hällristningar. Här utmärker sig bl.a. Lökeberg på Tungenäset och Bärby mellan Bärfendal och Dingle med sina spektakulära ristningar.

Arkeologer kan datera ristningarna utifrån i vilken höjd de ligger och när havsnivån var i denna höjd. Även motiven och inte minst skeppens utformning visar hur gamla ristningarna är. På Lökeberg är det framförallt skeppsbilderna som gör att man tror att figurerna här knackades in vid bronsålderns mitt, mellan cirka 1100–900 f.Kr.