Släktforska Namnskick

Personnamn och stavning

Inledning

I släktforskning stöter man på att en persons namn skrivs på olika sätt i dokumentationen. Man frågar sig först: Är det samma person? Verkar det vara det, vilket namn ska man välja i sitt släktträd? Som släktforskare kan man välja att bestämma sig för en variant av stavning/namn. Det gjorde man förr i tiden, även för de namn som vi idag uppfattar som olika namn. Andra liknande namn kan ha olika ursprung och är inte utbytbara, med det visste inte alltid den som skrev i förr i tiden heller.

Vilket namn kallade de sig själva för?

Det vet vi ju inte, finns det dokument de själva skrivit eller skrivit under så är det nog det de hette. Men de kallades kanske ett smeknamn/öknamn eller till exempel Tilda i Berg i stället för Matilda Andersdotter från gården Berg. Hade de ett yrke som smed kunde de kallas Sven Smen. De visste inte själva vad det stod för namn i kyrkböcker eller domböcker. Det händer att det är olika namn i husförhörslängden vid tiden för dödsfallet, död och begravningsboken samt bouppteckningen. Finns det en gravsten eller en dödsannons är det de själva som valt namn och stavning.

Svårast är runt sekelskiftena:

1700 Norska namn har blivit svenska

1800 Ny skrivstil, stavning och nya namn

1900 Dubbla förnamn och fasta efternamn

Det blev ofta fel vid flyttar, speciellt när de bott i Göteborg eller i Kville efter kyrkböckerna brunnit.

Förnamn

Namn stavades olika beroende på vem som skrev, det fanns inga stavningsregler. Det är olika skrivstil och stavning innan och efter ca 1800.

Bokstaven J kan fortfarande skrivas ibland G. Exempel: Alla dessa namn är en variant på Georgius: Jörgen, Görgen, Giörgen, Göran, Jöran, Örjan, Jörn, Georg.

C och K kan man variera mellan och ett H kan man sätta in i namnet. Exempel Mathias Carlsson.  

Förr gav de gärna (döda) far-och morföräldrarnas namn vidare till barnen eller så valde de namn från avlidna släktingar. Dog barnet som fått ett släktnamn så fick nästa barn samma namn.

Bunden namngivning förkom framför allt på 1700-talet. Det betydde att äldsta sonen fick namn efter farfar och andra sonen efter morfar. Äldsta dottern fick mormors och nästa dotter farmors namn. Hade morfar och farfar samma namn kunde det bli två pojkar med samma namn, om möjligt med två variationer som Anders och Andreas. En son som föddes efter att fadern avlidit fick faderns förnamn och en dotter som döptes efter sin mors bortgång fick hennes förnamn. Om en änkling gifte om sig så var regeln att förstfödda dottern i nya äktenskapet döptes efter faderns första hustru.

Under 1900-talet kunde lärarna tvinga barnen att byta namn. Var det flera barn i klassen med samma förnamn tvingades några att byta till ett annat namn. Det kunde även gälla efternamn, men då mera acceptabelt till pappans namn+son. Det finns exempel på detta i norra Bohuslän in på 1960-talet.

Efternamn

I slutet av 1800-talet började man med fasta efternamn som slutade med son. De kunde fortfarande välja patronymikon; faderns namn + dotter eller son. Det var en oreda med efternamnen i början av 1900-talet. Det var vanligt med två förnamn och syskon kunde tilldelas olika efternamn. De kunde bytas vid flyttar. De flesta trodde inte att de kunde ändra utan godtog det de fått.

Alla kunde ta ett eget släktnamn, det behövde de göra i städer. Det var många med samma namn och man saknade ett gårdsnamn att kombinera med förnamnet. Detta gällde även kvinnor som ibland valde att ha samma efternamn som sin man. 1920 – 1963 var makarna tvungna att ha samma efternamn. Patronymikon blev förbjudet först i namnlagen1963.

Soldaterna fick efternamn efter vilken tjänst de hade, bytte de soldattorp så byttes namnet. Soldatnamn som man gillade lever kvar i generationer.

Namnlista

Ett urval av vanliga namn i Bohuslän. Hela listan finns på Rotter.se Personnamn. Listan behöver kompletteras med lokala variationer. I Bohuslän har vi namn med norskt ursprung som inte finns i östra Sverige. Jag har lagt till några varianter som jag har i mitt släktträd och som är vanliga i Bohuslän

A
Adolfina	Tyskt	Bildning av Adolf. Kortform Fina.
Amund	Nordiskt
Anders	Fornsvenskt	Svensk form av Andreas; mycket vanligt i hela Sverige.
Anna	Hebreiskt	Mycket vanligt. Variationer Anne, Annetta och Annika.
Asmund	Nordiskt	Vanligast i Skåne och Västsverige.
Alma	Spanskt	I bruk i Sverige sedan 1720-talet.
B
Bernhard	Tyskt	Varianter Benal och Bernt.
Bernhardina	Tyskt	Feminin form av Bernhard. I bruk iKortform Dina.
Betty	Hebreiskt	Engelsk smekform för Elisabet; ibland skrivet Betti.
Bolla	Nordiskt	Dialektal smekform för Ingeborg (och ibland Botilla); vanligast i Västergötland.
Bothild	Nordiskt	Varianter Botilda, Bolla, Boel (danskt ursprung)
Brita, Britta, Börta	Keltiskt	Kortformer av Birgitta (äldre Brigitta); ett av de vanligaste namnen i Sverige
C
Cecilia	Latinskt	Jfr Sissa och Sissela.
D
Didrik	Tyskt	Förekommer också som Tidrik och Tidik.
Dordi	Grekiskt	Svensk form av Dorotea; vanligast i mellersta Norrland (och i Bohuslän)
E
Elin	Grekiskt	Försvenskad form av Helena.
Elisabet	Hebreiskt	Jfr Lisa, Lisbet, Lisbeta, Lisken.
Erik	Fornsvenskt	Mycket vanligt i hela Sverige.
Erika	Fornsvenskt	Feminin form av Erik.
Ester	Persiskt	Bibliskt, troligen av persiskt ursprung.
Estrid	Nordiskt
F
Frans	Latinskt	Tysk form av latinets Franciskus.
Fredrik	Tyskt
Georg	Grekiskt	Av latinets Georgius, ursprungligen grekiskt. Jfr Jurgen, Jörgen och Örjan.
G
Gisle	Nordiskt
Greta	Grekiskt	Kortform av Margareta; vanligt på 1700-talet.
Gude	Nordiskt	Kortform av namn med förleden Gud-; förekom i Bohuslän.
Gullbrand	Fornsvenskt	Vanligast i Västsverige.
Gunilla	Nordiskt	Latinisering av Gunhild.
Gunnar	Nordiskt
Gustav	Fornsvenskt
H
Hanna	Hebreiskt	Men vanligare kortform för Johanna.
Hans	Tyskt	Ursprungligen tysk kortform av Johannes.
Hedvig	Tyskt	Jfr Hedda.
Helena	Grekiskt	Jfr Elin, Eljena, Elna, Lena.
Helga	Nordiskt	Feminin form av Helge.
Helge	Nordiskt	Dialektala varianter som Helle, Hälje, etc.
Hemming	Nordiskt
Henning	Tyskt
Hilda	Nordiskt
Hilma	Fornsvenskt	Troligen feminin form av Hilmar.
Hindrik	Tyskt	Variant på Henrik
Hulda	Nordiskt
I
Inga	Fornsvenskt	Kortform av fornsvenska namn på Inge-.
Ingar	Nordiskt	Antingen yngre variant av Ingi(w)ara eller av Ing(e)gard, en sidoform till Ingegerd.
Ingeborg	Nordiskt	Jfr Bolla. (I Bohuslän Ingebor)
Ingegärd	Nordiskt	Dialektala varianter: Ingerd, Ingiärd, Inger, Inggiäl, Ingiel, Ingel, etc.
Ingel	Nordiskt	Yngre form för Ingjald och Ingolf.
Inger	Nordiskt	Variant av Ingegerd, i östra och norra Sverige en talspråksform för Ingrid.
Ingrid	Nordiskt	Sammandragning av Ingefrid (I Bohuslän ofta Ingri)
Ivar	Nordiskt	Stavas Ifwar
J
Jakob	Hebreiskt
Joel	Hebreiskt	I bruk i Sverige sedan slutet av 1500-talet.
Joen	Hebreiskt	Sidoform till Johan (möjligen ibland också till Jon); vanligast på 1500- och 1600-talet.
Johan	Hebreiskt	Svensk form av Johannes, vanligt namn i hela Sverige.
Johanna	Hebreiskt	Feminin form av Johannes. Jfr Hanna, Janna.
Johannes	Hebreiskt	Johan, Jöns, Hans, John, Joen, Jan och Ivan . Jfr även Jonas. Kan stavas Johannis.
Jon	Hebreiskt	Kortform av Jonas, men ibland vara en sidoform till Johan (Joan, Joen).
Jonas	Hebreiskt	I äldre tid förekom det mest i kortformen Jon, som lätt förväxlas med Joen (av Johan).
Jöns	Hebreiskt	Svensk form av Johannes.
Jörgen	Grekiskt	Dansk form av Georg.
K
Kajsa	Grekiskt	Smekform för Karin.
Karin	Grekiskt	Svensk form av Katarina.
Karl	Nordiskt
Kerstin	Latinskt	Nysvensk form av Kristina.
Kerstina	Latinskt	Skånsk form av Kristina. I Bohuslän stavades det Cherstina
Klemet	Latinskt	Av Klemens
Kristen	Latinskt	Sidoform till Kristian; vanligt i Bohuslän och Skåne.
Kristian	Latinskt	Av latinets Christianus. Jfr Kersten, Kristen, (Christena)
Kristina	Latinskt	Av äldre Kristiana. Jfr Kerstin, Kerstina, Stina. (Christena) I Bohuslän ofta Kirsti.
Kristofer	Grekiskt
L
Lars	Latinskt	Svensk form av latinets Laurentius. Lasse är en variant.
Lena	Grekiskt	Kortform av Magdalena och Helena.
Lina	Tyskt	Kortform av namn som Adelina, Evelina, Karolina, Nikolina.
Lisa	Hebreiskt	Kortform för Elisabet och Lisbeta.
Lisbet	Hebreiskt	Försvenskning av Elisabet.
Lisbeta	Hebreiskt	Försvenskning av Elisabet.
Lisette	Hebreiskt	Fransk diminutiv till Elisabet.
Lisken	Hebreiskt	Lågtyskt, diminutiv till Elisabet.
M
Magdalena	Hebreiskt	Jfr Malena, Malin, Lena.
Magnus	Latinskt	Jfr Måns. I Bohuslän även Mogens (danskt)
Maja	Hebreiskt	Svensk smekform för Maria.
Malena	Hebreiskt	Svensk form av Magdalena
Malin	Hebreiskt	Svensk form av Magdalena.
Maren	Latinskt	Dansk form av Marina. (Vanlig i Bohuslän)
Margareta	Persiskt	Sengrekiskt namn, bildat av ett persiskt ord. Jfr Greta, Marit, Märet, Märta.
Marianne	Franskt	Diminutiv till Maria.
Marina	Latinskt	Bildat till mare (hav). Jfr Maren, Marna.
Marta	Oklart	Bibliskt namn, Kortform för Margareta (via Margta, Mareta, Marita) och Martina.
Martin	Latinskt	Av latinets Martinus.
Martina	Latinskt	Feminin form av Martin.
Matilda	Tyskt	Latinsk form av forntyska Mahthilt. Jfr Mektild. Kortform Tilda.
Mats	Hebreiskt	Svensk form av Mattias.
Måns	Latinskt	Svensk form av Magnus.
N
Nils	Grekiskt	Svensk form av Nikolaus. Niklas är en variant.
O
Ola	Nordiskt	Skånsk och västsvensk form av Olof.
Olaus	Nordiskt	Latinsk form av Olof.
Ole	Nordiskt	Dansk-norsk form för Olof; vanligast i Bohuslän.
Olena	Nordiskt	Feminin form av västsvenska Ole (= Olof). Även Oleana.
Olof	Nordiskt	Vanligt. I Bohuslän Oluf och Olle. Efternamnet kunde bli Olsson.
P
Per, Pehr, Pär Pähr	Grekiskt	Svensk form av Petrus.
Petter Peter	Grekiskt	Nysvenska former av Petrus.
R
Rangela	Fornsvenskt	Yngre form av Ragnhild; vanligast i Västsverige; varianter: Ragnil, Ragnila, Rangel,
Rasmus	Grekiskt	Vanligast på Gotland och i Bohuslän.
Rear	Norskt	Västsvensk variant av norska Reidar; variant: Reer.
Rebecka	Hebreiskt
Regina	Latinskt
Reinhold	Tyskt	Variant: Renholt.
S
Sissa	Latinskt	Smekform för Cecilia. Vanligast i Sydsverige.
Sissela	Latinskt	Försvenskad form av Cecilia.
Sivert	Nordiskt	Sidoform till Sigvard; varianter Sivar, Sivard, Siver.
T
Tolf	Fornsvenskt	Av äldre Torulf.
Tolla	Fornsvenskt	Kortform av fornsvenska Torlof. Vanligast i Sydsverige.
Tolle	Fornsvenskt	Smekform för Torlef; vanligast i Bohuslän.