Hänt sedan sist 12-2

Pontus Wikners minnessten 100 år

Den 5 maj 1912 var en stor dag på gården Kaserna i Munkedal. Det är en känd profil som då fick en minnessten rest på berget bakom stugan. Pontus Wikner var ju uppväxt på Kaserna. Han föddes på Kikerud i Dalsland och kom till Kaserna som treåring tillsammans med sina föräldrar.

Minnesstenen som är av stort format transporterades med hästar från järnvägsstationen och det var nog ett stort arbete. Den dagen var det mycket folk på Kaserna. De beräknade bortåt tusen personer.

På hundraårsdagen av denna händelse var det en mycket mindre samling som kom till minnesstunden. Hembygdsföreningens ordförande Sverker Balksten hälsade alla välkomna och talade något om händelsen 1912. Han överlämnade sedan ordet till Roger Johansson från Odd Fellowlogen 34 Pontus Wikner som talade om professorn, tänkaren och filosofen Wikner. Han lade också ner blommor vid stenen.

Björn Jacobsson läste därefter några verser ur en dikt som i sin helhet lästes vid invigningen 1912 . Pontus Wikners ägodelar har samlats i Wiknerstugan och det blev nästa punkt på programmet. Alla hans saker har ju tidigare funnits i hans födelsehem på Kikerud men har nu flyttats till Kaserna där den gamla stugan nu är ett museum. Detta har iordningställts och blev också invigt.

Det var Gunilla Segelod som förrättade invigningen..Som sista del av högtidsdagen var det servering i bakstugan där Hembygdsföreningens stod för den delen.

Gökotta

Den 17 maj, Kristi Himmelfärdsdag, var det gökotta på Hembygdsgården Kaserna. Vädret var ju inte det allra bästa så det blev inomhus i Bagarstugan. Den vanliga göken har ju på senare år inte visat sig men årets gök hördes strax innan prästen Sandberg började gudstjänsten. Det har blivit tradition att kyrkan medverkar vid Hembygdsföreningens gökotta.

Ett trettiotal medlemmar hade samlats och kantor Hirell stod för musiken. Efter gudstjänsten var det dags att ta fram kaffekorgen och samtalet kom igång runt borden. Bagarstugan har ju byggts ut och det var mycket god plats för de församlade.

Wiknerspelen

Som det har sagts många gånger tidigare har det varit midsommarfest eller Wiknerspel på Hembygdsgården Kaserna, så även i år. Förberedelserna med lövplockning och smyckning av midsommarstången samt resning har varit stående arbete veckan innan. Och som tack för allt detta blev det servering av sill och potatis när stången var klar.

Vädret var inte det allra bästa med mycket regn och blöta gräsmattor, och med risk för regn beslöts att hålla friluftsgudstjänsten i bagarstugan. Eftersom den har blivit tillbyggd fanns det gott om plats för besökarna.

Trots vädret blev festen stor med närmare sexhundra besökare och utställarna var i stort sett nöjda med dagen. Där fanns stickning, träslöjdalster, försäljning av kryddor, visning av fiolbygge och skön konst och arbete med att karda och spinna ull.

Det brändes trätjära, tröskades med verk och hästvandring, en dunkande fotogenmotor. Men däremot kunde inte smeden och stenhuggarna ställa upp. Bilparkeringen gick väl rätt bra trots mycket blött gräs.

I bagarstugan var det full fart under hela dagen med lefsor, som hade en strykande åtgång och vid cafeet var också livlig verksamhet. Folkdansarna som brukar dansa på gräsplanen gjorde detta på scenen på grund av det våta gräset men dansen kring stången med barnen blev som vanligt till dragspelsmusik och gitarr. Det var Anki Savik som ledde det hela och det blev en massa dansande barn och vuxna under en halvtimma.

Underhållning från scenen fanns också, där dök rockabillygänget Tween Twisters upp med en timmes skön musik. Annan underhållning var det när två åsnor med ledare lät barn få rida, ett uppskattat inslag.

Det ekonomiska resultatet blev också rätt bra när allt var räknat och utgifterna betalda. Det blir säkert ett Wiknerspel nästa år också.

Öbarna

På fredagen 3 augusti var det folksamling på Hembygdsgården Kaserna ty då besöktes gården av Öbarna, Eva Jarnedahl och Janne Magnarsson. Underhållningen som delades i två delar bestod i första delen av visor som till största delen skrivits av Janne Magnarsson, alltså egen produktion. Men där fanns också visor av Bo Zetterlind och förstås Evert Taube. Under pausen var det dags för servering av kaffe, smörgåsar, varm korv som hade en strykande åtgång. Öbarnas fina föreställning besöktes av bortåt hundrasextio personer och eftersom vädret var fint med sol och svag vind men ändå något kyligt var det många som ville ha varmt kaffe och värma sig med. Andra avdelningen av underhållningen bjöd på en lång rad låtar av Evert Taube, som ju Öbarna är välkända för. Eva Jarnedahl är ju dotter till Karin, Huldas Karin som tvättar och byker i Stättebackens krök enligt Taube. Den visan av Evert Taube som gjorde Öbarna känd var ju ”Bohuslän” som låg på Svensktoppen i tio veckor. Öbarna talade också om att de kan fira fyrtioårsjubileum som artister. Janne Magnarsson visade också att han kunde använda andra instrument än bara gitarren. Han berättade att sjunga och spela dragspel på samma gång var lite svårt, och det kan säkert många skriva under på. Men han hanterade också munspel på ett fint sätt. Sångaftonen på Kaserna var en fin upplevelse för den stora publiken som samlats.

Båttur

En vacker dag i augusti, närmare bestämt den 23, samlades ett antal föreningsmedlemmar på Havets Hus brygga i Lysekil. Den numera “årliga” båtturen med Soten skulle gå av stapeln. Efter att ha gungat fram på dyningar lade vi så småningom till vid en slät berghäll, Bläckhall, strax innanför Stora Kornö. På båten serverades räkor med tillbehör, samtidigt som vi på TV-skärmar fick en glimt av livet under oss via båtens fjärrstyrda undervattenskamera. Skepparens hustru berättade engagerat om det vi såg under fartyget.

Vi besökte också Stora Kornö där vi fick tillfälle att gå i land. En del ockuperade omgående ljugarbänken där de gjorde allt för att uppfylla bänkens funktion.. Därefter ställdes kosan tillbaka till Lysekil.

Öppet hus på hembygdsmuseet

Den 9 september hölls det öppet hus på hembygdsmuséet på Önnebacka. Vi lade fokus på vår sockeninventering. Det kom människor som ville se på föremål och fotografier men flera stycken ville diskutera släktingar och ställen som dessa hade bott på. Detta är ett givande och tagande. Vi hjälper till att leta uppgifter och får ofta kompletteringar till det vi redan vet. Speciellt intressant är det när vi får reda på vart utflyttade människor tagit vägen och vad de upplevt. Är det någon som vill lämna uppgifter eller låna ut fotografier som vi kan scanna in så är ni varmt välkomna till oss. Muséet är öppet vardagar mellan 8.00 och 16.00. Ibland är vi ute på uppdrag så ring gärna först på telefon 0524-101 80.

Text: Lilli-Anne Sihlberg