Ett foto från Foss socken

Ett foto från Foss socken

När man betraktar fotot är det frapperande att se de böljande fälten där Munkedals centrum nu ligger. Kortet är förmodligen taget strax före 1900. Foss socken var dominerat av jordbruk och därigenom ganska välmående.

Det fanns två viktiga mötesplatser i socknen, kyrkan och Kvistrum med gästgiveri och tingshus. Kvistrum eller som det då stavades Qvistrum fick ökad betydelse när poststationen förlades 500 m söderut vid Karlstorp.

En mer samhällsliknande bebyggelse började växa fram kring bruket. Tidigare var det bara de stora herrgårdarna Torreby och Saltkällan som var stora arbetsgivare. Speciellt då Saltkällan med sin hamn.

Vid Munkedals Bruk hade forsarna gett kraft till olika näringar sedan medeltiden. Innan forsarnas energi kunde omvandlas till elektricitet så måste den energikrävande industrin byggas i anslutning till vattenkraften.

Det var först efter starten av massa-/pappersbruket som den stora expansionen kom. För att ha bättre kontakt med omvärlden installerade bolaget telegraf 1872.

Kortet är förmodligen taget i början av 1950-talet. Slöjdskolan som brann ned 1957 skymtar intill Nedre.

Produktionen ökade och behovet av bättre kommunikationer var akut. Det beslöts att bygga en smalspårig järnväg till Örekilsälvens mynning vid Skree. Järnvägen kom i bruk under 1895 och öppnade för fortsatt tillväxt för Munkedals Bruk. På bilden ovan är järnvägen förmodligen i drift. Man kan skönja skärningen vid Vadholmen och Munkedals nedre, som då hade namnet Qvistrum Station. Den har logiskt lagts vid korsningen av allmänna landsvägen (tidig E6). Magasinet/stationsbyggnaden torde då vara nuvarande Munkedals tätorts första byggnad.

Till poststationen Qvistrum kom postsändningar 2 gånger per vecka. Detta var inte bra nog utan Bruket anhöll hos Postverket att få öppna en privatpoststation under namnet Munkedal i de egna lokalerna. Bruket bekostade även transporten av post från Uddevalla 5 dagar per vecka. Förslaget godkändes och började verka från 1/12 1896.

Utan sin nya järnväg hade bruket haft det svårt att expandera och kanske även överleva. Det dröjde till 1903 innan Bohusbanan kom till Qvistrum. Detta var namnet som Foss socken och även Postverket ville ge stationen. Namnet på fastigheten var Jonshogen och som lever kvar som Jonsängen på näraliggande bostadsområdet. Munkedals Bruk protesterade och fick igenom att stationen och postorten skulle heta Munkedal.

Så här ser Munkedal ut idag. Tyvärr har beskogningen tagit bort områdets karaktär och samtidigt dolt på gott och ont många hus.

Fram till att Lysekilsbanan kom i drift 1913 var det möjligt att åka med Munkedals Jernväg ner till Munkedals Hamn och vidare med ångbåt till Lysekil. Detta gällde både passagerare och post. Under denna tid ingick Munkedals Jernväg i Sveriges allmänna kommunikationer. Alternativet landvägen var hästskjuts från Qvistrum Gästgiveri till Röd Gästgiveri. Därefter roddes man över till Sämstad för vidare befordran med hästskjuts. Vägarna var inte att leka med på den tiden.

Kortet är förmodligen taget i början av 1950-talet. Slöjdskolan som brann ned 1957 skymtar intill Nedre.

Så här ser Munkedal ut idag. Tyvärr har beskogningen tagit bort områdets karaktär och samtidigt dolt på gott och ont många hus.

Detta underbara foto från ovan Björidsdammen visar hela Munkedals tätort ända ut till Gullmarsfjorden.

Idag är kommunikation än viktigare. Expansionen för Munkedal både från industrins och samhällets håll är helt beroende av goda kommunikationer. Allt pekade uppåt för Foss socken fram till 70-talet då det kom en svacka beroende på E6:ans undermålighet och socknen tappade befolkningsmässigt. Efter det är E6 åtgärdad och trenden har vänt. Nu är det bara att ge sig på regionen och satsa på järnvägen igen.

Spekulation

Detta underbara foto från ovan Björidsdammen visar hela Munkedals tätort ända ut till Gullmarsfjorden.

En järnväg mellan Malmö och Oslo borde ha varit prioriterat från början. Den s.k. antikustprincipen var stark. Av försvarspolitiska skäl skulle järnvägen ligga inne i landet. Att bygga längs kusterna var farligt. Följden blev att det byggdes ett antal korta privata banor mellan städerna i Skåne och Halland. Staten insåg att västkustbanan måste vara av stambanekaraktär och köpte upp de privata banorna 1896. Något år senare blev det riksdagsbeslut att fortsätta upp genom Bohuslän med en bana till Oslo.

Unionsupplösningen medförde att Norge sa nej till att bygga en bro över Idefjorden. Och på svenska sidan fick vi en statsjärnväg som slutade i Skee med en anslutande privat järnväg till Strömstad.

Fortsatt fick järnvägen till Oslo gå via Mellerud och växla över till den privatägda Dalslands Järnväg som passerade norska gränsen vid Kornsjö.

Vad hade hänt med Munkedal om vi fått en stambana genom Foss socken 1870? Förmodligen hade Munkedals Jernväg aldrig blivit byggd. Munkedals Hamn hade heller inte öppnats. Kanske hade vi fått ett stationssamhälle byggt på Saltkällan Säteris marker. Saltkällans Hamn var relativt aktiv och poststationen Qvistrum låg i närheten.

Text: Tomas Johansson

Bilder: Tomas Johansson och museets samlingar