På farmors tid – 1855 och framåt
Varje århundrade har givit dess människor deras förutsättningar och livsvillkor, beroende på hur de danat samhället och hur de i sin tur påverkats av detta samhälle med dess kultur och religion och inte minst dess tekniska utveckling. Som naturligtvis också har formats av människorna och som i sin tur format människorna.
Vi som lever på 2000-talet har, enligt min mening, av samhället formats till individer som alltid sätter det egna jaget i främsta rummet och förlorat mycket av respekten för mitt och ditt. Dessutom anser vi oss helt överlägsna våra förfäder beträffande det tekniska kunnandet. Visst befinner sig vårt samhälle, om vi jämför med tidigare generationer och århundraden, på en högre nivå tekniskt sett. Men var hade den tekniska utvecklingen befunnit sig i dag utan tidigare århundradens insatser av våra förfäder på de tekniska områdena.
Vad har nu detta med min farmor att göra? Jag vill med den inledande texten bevisa, att vårt sätt att se på våra förfäders sätt att tänka och leva, är ibland obetänksamt.
Min farmor föddes i mörkaste Dalsland i mitten av 1800 – talet. Det ljus man hade utom sol, måne och stjärnor var olje – och karbidlampor, stearin-, vax- eller talgljus. Dessa ljuskällor hade en mycket begränsad räckvidd, utanför ljuscirkeln kunde man lätt inbilla sej, att man såg de varelser, vilka levde och alltid levat i folktron, såsom tomtar och troll, älvor och alfer, spöken och gastar, häxor och jättar.
Min farmors tid var som sagt från mitten av 1800 – talet, då hade nog de flesta fantasifigurerna försvunnit ur folktron. Men tomten var seglivad, i farmors fall som gårdstomte. Hon var mycket bestämd i sina åsikter. Hon berättade hur hon vid ett par tillfällen sett honom, en liten gråklädd man med med ett stort skägg och mycket skygg. Han gömde sig snabbt, då han förstod att han var upptäckt. Att han vaktade gården, där hon bodde, kunde hon bevisa.
En natt väcktes hon och folket i gården av en ljudlig smäll. Genom fönstret såg de då, att det brann i ena ladugårdsgaveln, men tack vare att de väcktes i tid, kunde de släcka den hotande branden. Det som väckte dem var en blomkruka, som fallit i golvet från sin plats på fönsterbrädan, och att det var tomten som knuffat ner den, var hennes bestämda åsikt. Att katten skulle ha varit inblandad, hade hon ingen som helst förståelse för
När någon försiktigt påpekade något dylikt, höjde hon rösten och undrade om vederbörande ville påstå, att det var katten, som hittat lillebror och hjälpt honom hem, när han gått vilse i skogen. Men varför försöka att beröva henne hennes ljusa tro på att det finns goda väsen, som vill hjälpa oss till rätta i tillvaron, vilken behärskas av så mycken ondska. Kanske skulle vi, dagens människor, må så mycket bättre, om vi ägde hennes tillit
Jag tycker att min farmor kan få komma med ”Munkedalsbygden”, därför att hon bodde med familjen på torpet Munkedalen i Steneby socken i Dalsland.
Stig ”Stickan på Stale” Gustafson, Munkedal.