Mönsterskrivarebostället Gläborg
Ett av Munkedals äldsta hus ligger på Gläborg i Håby. Det kan vara så gammalt som från 1684 och är därtill av en ovanlig typ för våra trakter. Det har en loftgång. Låt oss titta närmare på dess historia och utseende i dag.
Vi kommer körande på E6’an norrut och har passerat Håby samhälle på höger sida. Snart ser vi den stora transformator stationen på vänster sida och intill denna en gård med röda byggnader. Boningshuset syns tydligt upp på sin bergskulle och blickande ut över landskapet. Det är en byggnad av ett ovanligt slag som ser spännande ut. Det man direkt reagerar på är att det ser ut att ha en loftgång, något som är typiskt för en del äldre byggnader norr ut i Sverige. Intresset att titta närmare på detta intressanta hus har funnits i många år och när vi fick höra att det kanske var byggt på 1600-talet så steg nyfikenheten ytterligare. Vi tog kontakt med husets nuvarande ägare Filip Jansson för att få komma och dokumentera huset och vi var välkomna. Det gällde att vara på plats tidigt för att få chansen att träffa Filip som är en man med många järn i elden. Vi fick en visning av husets inre och chansen att ta några foton sedan började arbetet med den yttre uppmätningen medan Filip snart drog vidare på annat arbete.
På husets utsida invid ytterdörren står det en skylt i form av en såg med årtalet 1684 målat. Låt oss börja med vad vi vet om dess historia.
I boken ”Fem socknar i Munkedal” och från boken ”Konglig Bohus Läns Regemente - Stångenäs kompani 1727 – 1901” kan man läsa en del om denna gård, varifrån vi har hämtat nedanstående fakta.
Gårdsnamnet Glebbe eller Glebber finns omnämnt redan 1317 då norske kungen Håkan Magnusson skänkte gården till S:t Michaelskapellet i Tönsberg. I 1573 års jordebok är Gläborg antecknat såsom tillhörande adelsmannen Peder Bille
År 1683 är antecknat i domboken att ”halvpart i Larses gård i Glebber, vilken för åren 1680, 1681, 1682 och 1683 innestår och resterar med dess skatter, blev i lika måtto kongl. maj:t och kronan underskreven, vari prästen i Bro ock äger tre öresbol jord”.
År 1680 skrevs följande i domboken om kronogården Glebber: ” Bonden som bodde där flyttade därifrån under kriget, varav gården blev öde och har legat öde i fyra år. Husen är av krigsfolket uppbrända, ingen skog finns och ängen ligger för fäfot.”
Vid det ting som hölls i Saltkällan den 15 september är 1684 skrevs följande om gården Östa Gläborg:
”Erich Nilsson och Tomas Nilsson begär att få upptaga det till kronan hemfallna hemmanet Östra Gläborg i Håby socken, som för innestående tre års skatter är underskrivet. Och som nämnden beprövade samma gård ej kunde brukas med mindre det åtnjuter någon förmedling i dess skatteras erläggande, ty blev av hans nåde generalen och landshövdingen resolverat att samma hemman skall åtnjuta tre års frihet och sedan förmedling ske till ett halvt hemman i alla extra ordinarie räntor.
År 1750 ägdes hela frälsehemmanet Gläborg av en Gabriel Borgens, som då försålde det till gymnasiebefallningsmannen Petter Fehman
För Gläborg Östergård kan man i boken om Stångenäs kompani läsa att från år 1725 var hemmanet tillhörigt kronan och boställe för mönsterskrivaren. Hans uppgift vara att vara kompaniets administratör och föra rullorna över de indelta soldaterna samt ansvara för kassan. Han deltog ofta vid syner och besiktningar av soldattorpen och förde protokollen. Vid byte av innehavare skedde ofta en av- och tillträdessyn.
Efter mönsterskriare Eric Rathes död 1800 var det hans änka Maria, född Kamperin, som skötte stället fram till 1803. Detta år skedde en av- och tillträdessyn varvid det upprättades ett omfattande protokoll. Här uppges att manbyggningen, vilket vi tolkar som nuvarande hus, var byggt av timmer 1772 och innehöll två rum, stugor, med kammare och förstuga emellan. Den hade loft, indelat i tre rum, som fick motsvara lagstadgade visthus, spannmålsbod och mjölbod. Huset hade måtten 23 x 9 x 6 alnar (13,8 x 5,4 x 3,6 meter) och uppfört på en 0,3 meter hög stenfot direkt på berget. Timret var överklätt med bräder. Gästrummet och kammaren hade var sin kakelugn av tegel och ”Sätesstugan” hade spis med bakugn.
Utanför husets södra långvägg fanns en trädgård och en kålgård som låg i samma inhägnad. Det fanns ingen skog på gården och därför fick bränsle och störar köpas på flera mils avstånd. Det senare säger mycket om hur landskapet gestaltade sig på den tiden. Det var ett skoglöst land med många kala kullar.
Till detta hemman anges att det 1803 fanns ett torp Grinden. I slutet av 1820-talet fanns det fyra torp, vars manfolk utförde 186 dagsverken. Fyrtio år senare 1866 uppges det två torp och husen ägdes av torparna själva.
Vid samtal med byggnadsantikvarie Lars Rydbom på Bohusläns museum anger ha att huset byggdes till i mitten av 1800-talet. Detta syns ganska tydligt i husets östra del där takhöjden är högre och denna del saknar loftgång.
Hemmanet Östra Gläborg delades 1937 i tre delar som vardera friköptes efter hand.
De mönsterskrivare som innehade hemmanet var:
| 1725 - 1732 | Mönsterskrivare, tidigare regementsskrivare Hindrik Waltke, befordrad till ”Controlleur” |
| 1732 - 1747 | Jakob Åhlander, avsked 1747 |
| 1747 - 1749 | Christian Giädda |
| 1749 - 1760 | Jakob Åhlander, återanställd |
| 1760 - 1761 | Magnus Svante Åhlander, befordrad dragon som avled redan 1861 |
| 1761 - 1769 | Christian Åhlander, befordrad dragon |
| 1769 - 1800 | Erich Rathe död 1800 |
| 1800 - 1865 | Carl Petter Rathe, transport till regementsstaben 1838. Han valde att ha kvar sin indelning och behöll Gläborg till sin död 1865. Han torde då varit det befäl som tjänstgjort längst vid regementet nämligen hela 67 år. |
Hur är det då med husets ålder?
Vi har då och då hört från olika håll att detta hus tillhör Bohusläns allra äldsta trähus. Det är just detta påstående som är det intressanta. Tyvärr ger källorna inget helt entydigt svar man en hypotes kan vara följande.
Det framgår ju av de äldsta handlingarna att husen brändes under kriget strax innan 1680, dvs. under Gyldelövefejden som varade mellan 1675 och 1679. Under åren 1680-83 tycks som om inga skatter hade betalats från gården, kanske därför att den legat obrukad och öde. Året därpå 1684 vet vi att Erich och Tomas Nilsson fick beslut på tre års skattefrihet och därefter ändrades gårdens skattekraft från ett mantal till ett halvt mantal. Man kan på goda grunder anta att bröderna så fort detta beslut var taget började bygga ett boningshus på gården och då uppe på bergskullan, där det ligger i dag. Eftersom beslutet togs i september d1684 kan man anta att de påbörjade anskaffning av timmer under hösten och uppbyggnaden skedde successivt därefter.
Låt oss sedan betrakta innehållet i det syneprotokoll som gjordes 1803, när gården var i kronans ägo, och som säger att huset ”var byggt av timmer 1772”, bara 31 år tidigare. Det var ju ”i mannaminne”. Då ställer sig frågan om man då rev det gamla huset som ändå var hela 88 år gammalt eller om man gjorde en väsentlig renovering. Låt oss tro det senare. Frågetecknen kvarstår dock. En lösning hade varit att få pengar till en dendrokronologisk datering av timmerstockarna i huset (en metod där man kan jämföra årsringarnas variation i tjocklek med andra kända fakta om klimatet under de åren). Vi kommer att bevaka vad som händer med huset i fortsättningen, kanske får vi ett säkert svar.
Bilder och text Håkan Grundberg och Sverker Balksten