Trasselkokaren
Arctic Paper AB utger en tidning för sina anställda. Den heter Bruksnytt och ur nummer 3 för 2007 saxar Åke Lindström följande berättelse ur serien ”Jobb som försvunnit”. Under åren som gått sedan Åke började sin anställning på Arctic Paper, eller som det hette då i mitten av sextiotalet, Munkedals AB, har mycket hänt.
Sulfitfabrikens nedläggning 1966 bidrog till att miljön förbättrades avsevärt både inom och utanför bruket. En hel del arbetstillfällen försvann, men också många tunga och smutsiga jobb som vi idag är glada att slippa. Produktionen var mycket mer arbetskraftskrävande vilket innebar många fler anställda per ton papper. Ett av dom många jobb som försvann och aldrig mer kommer igen var ”trasselkokare”, ett jobb som var lite udda redan då. Vad var nu detta för ett arbete undrar säkert många?
Jo, trassel hade man inte bara i äktenskapet och kanske i ekonomin, utan i det här fallet att torka händerna med. Trassel ersatte det vi idag kallar torktrasor och pappershanddukar, det var en restprodukt från konfektionsindustrin och bestod av en mängd fina tygtrådar som var ihopsnodda till ”trassel” som man med rekvisition kund hämta på förrådet, inslaget i paket av olika storlek. Efter användning slängde man trasslet i särskilda tunnor som var utställda lite varstans i fabriken och dessa tunnor tömdes sedan av trasselkokaren som transporterade upp det till en äldre träbyggnad som var belägen strax intill det vi idag kallar Kloren eller El-förrådet. Där blötlades det i varnolen för att sedan tvättas i en särskild tvättmaskin. Sedan lades trasslet upp på träpallar som placerades över några varma ångrör och efter några dagar var trasslet färdigt att återanvändas.
Jag kan avslutningsvis nämna att trasselhögen före återanvändningen blev en populär viloplats på lunchrasten för många trötta arbetare.