Yngve Carlander berättar

Från MHF-Wiki
Version från den 26 maj 2023 kl. 20.38 av Lennart (diskussion | bidrag) (Bild infogad)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Yngve under en pratstund inne på kontoret.

En typisk lite grå höstdag i mitten av september besökte vi Yngve Carlander ute på Carlanders båtvarv . I kontoret 10 m från Gullmarns vågor fick vi denna intervju med en person som är välkänd för alla båtintresserade munkedalsbor .

Yngve berättar att han egentligen inte alls kommer härifrån från första början men att han ändå har sina rötter i Munkedal.  Hans farfar var Albert Carlander, VD för Munkedals AB fram till 1917. Hans far hette Harald Albert och mor hette Andrea och kom från Vadstena. Han själv föddes 1925 på Norrhamre gård i Lyse socken .  (Norrhamre ligger mitt emot Häggvalls hållplats). Pappa Harald, som var trädgårdsmästare odlade, grönsaker, mm. När Yngve var tre år 1928 flyttade familjen till Erikstad nära Brålanda, där fadern drev ett lastbilsåkeri. Yngve gick i skola i Erikstad och tog sedan realexamen i Mellerud. Därefter gick han några år på Billströmska folkhögskolan på Tjörn.                                                                                                                                         

År 1940 flyttade familjen till Munkedal där pappa Harald hade köpt en gård som hette Hogen (Ödsby 2:19), på hemmanet Ödsby.  Det är på den gårdens ägor vi befinner oss just nu. Vid den gamla gården driver brodern Rolf fortfarande en såg och där drev han en tid Munkedals årfabrik.

Efter avslutad militärtjänst som gruppchef på A2 vid Kviberg i Göteborg var det dags att börja arbeta. Eftersom Yngve alltid varit intresserad av båtar blev det några år på Bovallstrands varv och mekaniska verkstad som byggde och reparerade fiskebåtar. Där lärde han sig hur man bygger båtar.

Det gamla tegelbruket

Vi frågar om vad som fanns tidigare där varvet nu ligger och Yngve berättar att när de kom hitflyttande så låg där resterna av en stor skorsten som tillhört Sunnervikens tegelbruk. Detta tegelbruk ägdes vid verksamhetsperiodens slut av familjen Thorburn från Uddevalla, där de också drev Kasens tegelbruk. Tegeltillverkningen lades ner 1915 och nedmonteringen började några år senare.

Själva brännugnen låg ungefär där varvet med kontor ligger nu. Fundamentet för skorstenen finns kvar nere i marken ännu idag. De har hittat rester av järnvägsspår som användes när man fraktade lera i små tippbara trallor uppe från den åker om ligger ovanför den nya hamnen . Nu står där några gamla torra ekar på platsen.  Yngve minns att det i början fanns en brygga rakt ut från kajen vid varvet på ruttna pålar som använts som utlastningsbrygga från tegelbruket. Härifrån seglade Kalle (Henry Olofssons farbror) med en kogg, lastad med tegel upp till relingen, ner till Göteborg för leverans.

Verksamheten vid tegelbruket gör sig ännu idag påmind. När man idag gör markarbeten vid varvsområdet träffar man på stora mängder tegelsten. Man ser tegelrester lite var stans när man går på området och nagelfar marken.

Varvet grundas

Yngve var tidigt intresserad av båtbyggeri och han införskaffade redan under kriget en motorbåt som han byggde om till segelbåt. Båten försågs med centerbord och seglet hade mamma Andrea sytt av sockersäckar, som var av bomullstyg.

Förutsättningarna för att anlägga ett varv på gården Hogens strand var väldigt bra och med tanke på att det fanns båtbyggartraditioner i området föll det sig naturligt för Yngve att fortsätta det han var så intresserad av.

Passbåten som är byggd på Varvet tillhörde Carl-Axel Gyberg

1947 startade Yngve varvet tillsammans med grannen Torsten Olofsson (född omkring 1910), son till Hjalmar och Tekla Olofsson.  I den första varvsbyggnaden som uppfördes 1947 började Yngve och Torsten att bygga så kallade ”passbåtar”, ca 5 meter (18 fot) långa båtar med vindruta, som försågs med en Archimedes Penta utombordsmotor. Varvet klarade av att bygga 4-5 båtar varje år och varje båt såldes för ca 2 000 kr. Efter några år (1949) gick Yngve och Torsten skilda vägar. Yngve fortsatte att bygga båtar i sitt varv medan Torsten byggde ett nytt, litet varv några hundra meter längre väster ut, på pappa Hjalmars mark.

Omkring 1960 började Yngve bygga ekor. Periodvis byggde man så mycket som en eka om dagen. 1960 kostade en eka 250 kr. I slutet av ”ekbyggarperioden” (omkring 1966) kostade en eka 1200 kr. Carlanders båtvarv sålde också en och annan eka som grannen Karl Olsson byggt.

På sextiotalet började Yngve bygga träsnipor, en verksamhet som pågick ända fram till 1972.

Varvet blev under sextiotalet ett ”riktigt småbåtsvarv” med omfattande egen tillverkning av ekor, träsnipor, inredning av plastskrov . En känd båtprofil på västkusten var Munkedalssnipan som de började bygga omkring 1965. Den fick ersätta produktionen av passbåtar och ekor. En annan viktig del av verksamheten var reparationer, vinterförvaring, försäljning av norska plastbåtar (Selco), mm.  


Yngve var en riktig företagsledare, som tillsammans med sina medarbetare moderniserade och utvecklade varvet.  Samtidigt hittade, och prövade Yngve nya ”nischer” inom varvsverksamheten . Yngve var för det mesta både förste – och siste man på arbetsplatsen. Utöver att bygga båtar har han alltid tyckt om att göra affärer. Därför har han köpt och sålt båtar i stor mängd även om de inte byggts på varvet.

Bygger man båtar måste de också säljas och affärer har alltid varit ett stort nöje för Yngve. År 1952 deltog Yngve och Carlanders båtvarv för första gången på båtmässan i Göteborg. Därefter har han och varvet varit med på mässan varje år. Yngve är den ende utställare som medverkat på samtliga båtmässor under alla år. Alla andra utställare har namnskyltar med för och efternamn. På Yngves namnskylt står det kort och gott ”Yngve”. Detta räcker eftersom han i dessa sammanhang är legendarisk och alla vet vem han är.

Yngve tycker om att knyta kontakter på mässan. Hans motto är: ”Mina kunder skall också vara mina vänner”! Ibland säljs ju också en och annan båt. På en mässa sålde Yngve 6 båtar. Det normala är dock att de som är intresserade besöker varvets monter, tittar, frågar – går sedan hem och funderar – för att slutligen kanske återkomma med en beställning. Ett båtköp är för de flesta en mycket stor affär och många har lång betänketid.

Yngve berättar om några ”roliga” båtaffärer han gjort.

Yngve framför en av Westfjordbåtarna under byggnad

- Bland annat var det ”en man som hållit på att köpa båt i 11 år”, tills han slutligen bestämde sig för att köpa en båt av Yngve Carlander. Köpet skulle genomföras under förutsättning att diskbänken i båten höjdes och att bordet i ruffen sänktes. Dessa önskemål kom från mannens hustru och var absoluta krav om hon skulle följa med mannen ut på böljan blå.

- Ett annat ”roligt” köp var mannen från Donsö. Han ”skulle ha en exakt likadan båt som Kalle”. Yngve fick lova att bygga en exakt likadan båt och köparen från Donsö kom och hämtade den när den var färdigbyggd. Då han kom var det första gången han såg båten – men den var likadan som Kalles så han betalade 350 000 kr kontant och körde hem båten till Donsö.

- En annan man beställde en båt till sig själv,. Efter att den affären var klar funderande en han en liten stund och sedan beställde han ytterligare en likadan båt till sin son, ”jag får ha en till pöjken också”

- En av de konstigaste leveranserna var två nybyggda ekor som skickades i en stor ”låda” till Dubai. Yngve har också byggt en stor motorbåt i mahogny som levererades till en köpare i Amerika.

Efter Munkedalssnipan kom man att sälja Tresfjord, en 26 fots båt för 52 000 kr. De flesta Tresfjordbåtarna var i stort sett färdiga när de kom från Norge, men några få inreddes här på varvet. Under många år hade varvet agenturen för Tresfjord, som tillverkades utanför Molde i Norge. När deras tillverkning lades ner 1978 började efterföljaren Westfjord byggas på Carlanders varv. Man köpte då formarna och byggde vidare på samma skrov. Dock höjde man däcket så att inombordsmotorn fick plats under däck och dessutom höjdes överbyggnaden så att det blev ståhöjd och således blev Westfjord en betydligt bekvämare båt.


Nu bygger man båtarna Westfjord 26, 28 och 340, varav den senare är en arbetsbåt med rak akter. Westfjordbåtarna är konstruerade av två norrmän Jens Skorgenes och Eivind Amble. För Westfjord 26 och 28 började tillverkningen 1978 och Westfjord 340 började byggas 1985. I stort sett är skrovformarna de samma som från början men sedan förändras inredning, etc. något över tiden. Första Westfjorden kostade 127 00 kr i början, minns Yngve.

Yngve byggde också en ”egen” båt, Skagerack, till sig själv, samt i ytterligare ett exemplar, som såldes.

Full fart på upptagningen av båtar – Yngve dirigerar


Varvet säljer och reparerar alla typer av båtar. Kundkretsen är stor och det är inte bra Sverige de kommer från. Kunder finns även i Norge, Danmark, Tyskland Amerika och som lite kuriosa två ekor till Dubai.

En stor del i verksamheten är vinterförvaring, samt att tillhandahålla båtplatser i den nya, stora hamnbassängen, där också riktigt stora båtar kan finna en lugn och trygg hemmahamn. Den nya hamnen med 80 båtplatser blev klar 2005 och fyller ett stort behov av bra sådana i Munkedal. Yngve som idag är en ”arbetande pensionär” har han ansvar för alla tunga lyft av de stora båtarna. Under hela vår intervju kastar han ideligen blickar ut på kajen för att ”ha koll” på det som händer. Men egentligen behöver han inte vara det minsta orolig! Han har numera lämnat över varvsrörelsen till två av sina barn, Carina och Håkan, som båda med stor iver och kunnighet jobbar vidare i Yngves anda.

På vår fråga om hur han har blivit så bra på detta med båtar ger han oss följande visa ord: ”Man skall alltid sträva efter att gör saker som ligger lite utanför sin kompetens. Då utvecklas man”.

Gammal infobroschyr om Munkedalssnipan
Gammal infobroschyr om Munkedalssnipan


Text och bilder: Håkan Grundberg och Sverker Balksten