Munkedals Hembygdsförening 25 år 89-2
Hembygdsföreningen startade 1964 under blygsamma former och mera på försök. Under flera år dessförinnan kretsade oftast tankarna kring en före ning som kunde ta till vara alit av äldre datum, att vårda befintliga fornlämningar inom området. Fornminnes- och hembygdsföreningar i Bohuslän har varit fåtaliga under en lång tidsperiod och enligt hembygdsförbundet finns de fiesta föreningar bildade under åren 1950- till 1960-talen. Givetvis finns föreningar daterade tidigare, exempelvis Bohusläns fornminnessällskap Vikarvet från 1915.
När det gäller fornminnes- och hembygdsföreningar tycks andra landskap i Sverige tillkommit på ett betydligt tidigare skede, såsom i Dalarna där dy lika sammanslutningar fanns rikligt förekommande under seklets början. Det kan noteras, att Leksand i Dalarna redan hade ordnat med en hembygdsförening år 1904. Och flera liknande tilIkomster av föreningar, fanns på skilda håll inom landskapet. Hembygdsföreningarna föregicks i regel av fornminnesföreningar. Målsättningen var ungefär detsamma, att slå vakt om allt av äldre datum, såväl inre och som yttre lämningar till det yttre räknades gamla husgrunder, där man samlade uppgifter, inte bara om själva hustomten utan även om de människor som bott och verkat i de gamla husen.
Det är nu närmast i sin ordning, att beröra vår egen bygd, i och omkring samhället i Munkedal. Vi har som nämnts bildat föreningen 1964 men det har dessförinnan funnits en hembygdsnämnd vars ordförande var Gunnar Sundman, tillsammans med ett fåtal ledamöter. Den bildades år 1960 och verkade några år framåt och ett tag fanns både nämnden och föreningen verksamma med samma målsättning. Äldre föremål samlades lite varstans exempelvis i Hede ladugård och här i Wiknerstugan. Så småningom erhöll hembygdsnämnden den gamla skolan i Önnebacka och här kunde äldre föremål få sin förvaring. Hit kom alla gamla läsböcker från både socknen och skolan. Böckerna finns givetvis än idag i museibyggnaden. Tillskyndandet av en allmän hembygdsförening i socknen tog fart då hembygdsnämnden ansåg att en nybildad förening kunde intressera en bredare allmänhet, man kunde utforma ett program och ta emot anmälningar för personer som önskade vara med i en sådan förenings aktiviteter. En viss aktivitet fanns onekligen från början, däremot var anslutningen svag, endast cirka 13 personer fanns antecknade det förstå året. Innan vi fortsätter att tala om vår egen hembygdsförening kan vi nämna att en hembygdsförening fanns eller bildades 1930 på initiativ av dir Olof Bildt med ett begränsat antal medlemmar. Man lägger märke till, att mera prominenta personer fanns med på medlemslistan. Numera är det ju sO., att alla får vara med i en hembygdsförening såväl hög som låg och utanför alla politiska och religiösa intressen.
Vi hade kommit så långt, att tiden var inne för att konstituera en styrelse i syfte att bilda en hembygdsförening, i syfte att verka inom socknen och angränsande trakter. Sammanträdet ägde rum i Blomqvists klubblokal på Önnebacka under påskhelgen i slutet av mars 1964. Fast många lovade att komma till mötet, fanns bara 5 personer. Det heter ju "att många äro kallade men få utvalda". Av dessa fem personer har två av dem gått ur tiden, nämligen Paul Blomqvist och Gilbert Bäckström. De övriga var Gunnar Karlsson och Alfred Karlsson. En av de närvarande yrkade på att föreningen borde heta Munkedals hembygds- och friluftsförening. Ett eller ett par år, använde sig föreningen av denna titel, men därefter hette den hembygdsföreningen rätt och slätt, för att efter några år tilläggas fornminnesoch hembygdsförening vilket namn föreningen alltjämt har. Medlemsantalet steg och efter ett par år var vi uppe i ett 50-tal personer. Och medlemssiffran steg alltefter åren gick. 1969 hade vi 135 medlemmar. Den högsta siffran antalet medlemmar tycks vara år 1974 med 620 personer. Men i förbundets årsskrift hade tryckfelsnisse varit framme och ökat medlemsantalet med 100 personer. Dessa hördes aldrig av och erlade heller aldrig någon avgift till hembygdsföreningen.
Ordförande i föreningen har varit Alfred Carlsson, Arvid Johansson, Jean Ohlsson, Gunnar Hälld6n och på senare tid Erik Tedehag och Inge Ingman. Många personer har utfört förtjänstfulla insatser i föreningen men skulle vi nämna alla här torde uppräkningen bli alltför omfattande. Vi är dock i hög grad tacksamma för vad alla dessa personer uträttat för hembygdsföreningen under gångna år, ingen nämnd men heller ingen glömd.
Allt efter föreningens tillväxt, kom det till nya attraktioner av olika former. 1970 anordnades en träff vid Pontus Wikners födelsehem på Kikerud där folkdanslaget medverkade. Detta gav upptakten till något betydligt större program, nämligen området Kaserna, som en gång utgjort Pontus Wikners barndomshem. Området som har ett utomordentligt läge, lämpade sig väl till firande och hugfästande av Wikners minne och en teaterpjäs utförd av amatörer från orten och framförd på en provisorisk seen ägde rum första gången 1971. Skådespelet fick god kritik och uppfördes under de närmaste åren. Området Kaserna kunde användas till ett flertal ändamål, såsom en hantverkutställning där många yrken uppmärksammades från gångna tider och med gamla redskap. Den gamla Wiknerstugan blev inte ensam längre. Det byggdes ladugård, kafé, källare, vedbod, bakstuga och hantverkslängor. Till dessa kom även vävstuga och toalettstuga. Vi fick överta området efter ansökan hos Munkedals aktiebolag på obegränsad tid.
Under årens lopp har många personer uppträtt med olika former av underhållning. Vi minns 1977 då värmlänningarna gästade Kaserna. Vi fick besök av Göingeflickorna 1973 och samma år av Bohusläns-Dals spelmansförbund. 1974 anlände ett sällskap som uppförde Värmlandsflickan. Lerums pensionärsförening gav en teaterföreställning som hette Askungen. 1983 framförde PRO i Munkedal en teaterföreställning "Alida och Isabella" och en PRO-kör från Strömstad under ledning av Sture Brundell framförde ett antal sånger. Visans vänner kom till Kaserna den 39 juli då Cornelis Vreeswijk medverkade. Åtskilliga fler artister har uppträtt här på Kaserna och även i Folkets Hus vid föreningsträffar där. Den 12 juni 1982 fick vi besök av Hembygdsförbundet i Uddevalla, som hade förlagt sitt årsmöte i Munkedal. Under en följd av år anordnades Hembygdens dag där kyrkbesök ingick och med samkväm efteråt. Den 18 juli 1976 var det friluftsgudstjänst med barndop på Kaserna och vid Wiknerspelen 1986 blev det dubbelbröllop.
Föreningen har under åens lopp anordnat många resor, såväl korta som längre. De längsta torde vara till Gotland 1975 och Norge 1976 (Trondheim). Det blev resa till Eringsboda den 19-20 juli 1969 och då det blev stor tillströmning till denna tur, upprepades den den 26-27 juli. En givande tur! Sångaren non Dahl besökte Munkedals hembygdsförening den 8 november 1975. Föreningens 10-åriga tillvaro, firades på 'Atoms herrgårdspensionat den 2 november 1974 under medverkan av Folke Hamrin.
Hembygdsföreningen hade under många år en egen sångkör under ledning av Spel-Erik. Sedan Spel-Erik gått bort upphörde kören. Inget hindrar att en ny sångkör bildas med lämplig dirigent och med sångare som kan "ta ton". En resa med båt ägde rum den I I juli 1970 med ångaren "Byfjorden". Inalles deltog 110 pesoner i denna uppskattade färd med strandhugg i bl a Gullholmen, Mollösund och Rönnäng. Föreningen har även gjort en del inspelningar med 8 m m superåtta film och lyckas ganska bra, trots ekonomiska problem. En längre film ägnades åt "Tjuv-Marta" samt en kortare d:o åt Sandertilda som bodde i trakterna av Vattneröd och Ödsmålsskogarna.
Ett viktigt inslag i allt väsentligt som rör hembygden är torpinventering som ägt rum under flera år och därvid deltagarna lyckats insamla material till vilka människor som bott och verkat på skilda ställen inom socknen. En del finns antecknade och bevarade i museet.
Museet blev betydligt utökat, genom att samtliga rum i den gamla skolans lokaler förvärvades under början av 1980-talet. Där har således givits plats för vävning, sykrets och köksutrymme. Även så har hembygdsföreningen fått plats för sammanträden och kontorsgöromål.
Många andra aktiviteter har ägt rum under åren. Det är omöjligt att uppräkna alla. Torpinventeringen är ett viktigt inslag i hembygdsföreningens arbete. Många är de torp och husgrunder som upptäckts i främst Foss och Valbo Ryr. I många fall har de lyckats inhämta namn på de personer som bott på respektive ställen. Utflykterna finns upptecknade och bevarade i museet. Men mycket återstår av gamla husruiner att besöka och vi får tro att det kommer göras besök så småningom.
Arbetsuppgifter saknas ej i en förening och styrelsen är som alltid tacksam för all hjälp i dess strävan att medhinna allt av intresse i de skilda grenar av verksamhet som ständigt pågår. Med mikrofilm har en grupp tagit fram personer som i en svunnen tid verkat inom sockengränserna och upptecknats för eftervärlden.
Det är allas vår förhoppning, att hembygdsföreningen även i fortsättningen skall stärka sin ställning och få än fler medlemmar, vilka stöder föreningen i dess strävan att bevara allt av historiskt värde till kommande generationer. Det är också viktigt, att tänka på pionjärerna som brutit mark för denna förening och med brinnande intresse för alla uppgifterna vidarebefordrar allt som rör föreningens angelägenheter. Med dessa ord tackar vi alla dem som nedlagt ett gott arbete i sin strävan att göra bygden levande.