Åtorps Herrgård 24-2
Åtorps Herrgård i centrala Munkedal uppfördes som bostad i början av 1800-talet och har därefter haft ett antal olika ägare. Släkterna Schiller och Meier tillhör tidigare ägare.
Byggmästare Axel Sohlberg, Munkedal, förvärvade gården 1932 till familjens bostad och ägde den fram till 1950. Vid det tillfället förvärvades herrgården av källarmästare Tore Andersson tillsammans med frugan Nora Andersson. Båda endast nyligen trettio år fyllda vid förvärvet och ansågs mycket unga för uppgiften.
Under verksamhetstiden utvecklades rörelsen på olika sätt och blev ett mycket attraktivt besöksmål med bilburna besökare från hela västra delarna av landet. Inte heller ovanligt med busslaster av gäster som ville bekanta sig med just Åtorp och det fina ryktet anläggningen hade vida känt. Verksamheten växte och en stor första utbyggnad av matsalen blev verklighet 1968 och därefter blev det ytterligare tillbygge som stod klart 1978.
Tillsammans med Margretetorp på Hallandsåsen var Åtorp den i särklass mest efterfrågade restaurangen med »smörgåsbordet« som specialitet på söndagar. Det var stor efterfrågan på hotellrum i området och man tog initiativet på Åtorp och i två omgångar uppfördes ett stort antal boenderum, 1975 och 1980.
Med bland annat sitt natursköna läge men också driftig ledning hade Åtorp sin riktigt stora tid under sent sextiotal och hela både sjuttio- och åttiotalet. Det fanns inga önskemål från gäster som inte kunde uppfyllas på Åtorp och hotellbeläggningen av olika verksamheter var konstant »full« av konferensgäster. Tillsammans med fru Inger övertog sonen, Jörgen, verksamheten 1972. Även dessa två var endast drygt trettio år vid förvärvet av fastigheten samt hotell- och restaurangverksamheten. De utvecklade verksamheten men tog beslut att sälja familjeföretaget vid årsskiftet 1986/87. Därefter övertog de cafeterian på NÄL i Trollhättan.
Min första arbetsdag på Åtorp kom av en ren händelse efter kontakterna med Jörgen Andersson och jag infann mig på restaurangen första advent 1969. Högtidsdagar av olika slag var gäster på Åtorp och en helt vanlig helg kunde innehålla följande aktiviteter. Därutöver var beläggningen hög under veckans övriga dagar och då för främst olika konferenser.
✓ Fredag kväll valde en gäst fira sin 50-åring eller offentlig danskväll
✓ Lördag morgon serverades frukost till hotellgästerna
✓ Vid lunchtid på lördag var det dags ta emot begravningsgäster från förmiddagens jordfästning i Foss
✓ Lördag kväll var det åter dags för högtidsdag /bröllop
✓ Söndagen som alltid brukligt – fullsatt med smörgåsbordsgäster
Under en helt vanlig helg hade vi på Åtorp vanligtvis mellan 5–600 gäster till alla olika arrangemang. För denna beläggning krävdes en stor arbetsstyrka och när jag tog min anställning var jag en »gröngöling« i sammanhanget men blev väldigt väl mottagen av mina nya arbetskamrater. Många av dem hade någon form av släktband till ägarna.
Elin Sörqvist, Gottfrid Balksten, Dagny Nordström, Annie Holm och Asta Östlund var några av de äldre som utbildade mig i yrket. Jag skulle kunna vara barnbarn till samtliga arbetskamrater så mitt inträde på Åtorp gjorde att medelåldern sänktes en aning. Jag stortrivdes dock med dessa yrkesskickliga arbetskamrater. Elvy, Yvonne, Birgitta, Gun och Lars tillhörde den något yngre skaran medarbetare som också hade ett stort inflytande för att lära mig jobbet!
Med facit i hand har jag haft flera olika sysselsättningar genom livet men aldrig ett yrke som varit så viktigt och värdefullt i kontakterna med medmänniskor. Tänker närmast på många gäster som var hos oss under festliga förhållanden och kanske under kvällens lopp överkonsumerade och det kunde få olika konsekvenser. I sådana situationer gällde det hålla »tungan rätt i mun« och mina kunskaper genom livet vad det gäller – social kompentens – har jag på hög nivå införskaffat på just Åtorps Herrgårdsrestaurang. Under drygt nio år hade jag jobbet på Åtorp som extraknäck, fram till och med 1977, och jobbade intensivt under denna period och ingen annan stans har jag fått lära mig så mycket som ingår i ett framgångsrikt arbetsliv och något jag genom hela livet burit med mig. Man skall dock ha respekt för att just restaurangyrket mer än något annat yrke har arbetstider som i absolut högsta grad kräver självdisciplin – just i kontakterna med så många olika människoslag. I allt för unga år dog Jörgen i sjukdom, endast 55 år, 1995, och Inger tog då beslutade överlåta verksamheten på deras två döttrar – Yvette och Angith – som drev det fram till 2000 och all hotellverksamhet var nu avslutad för familjerna Andersson på Åtorp. Hela 70-talet specifikt får betraktas som verksamhetens verkliga storhetstid och efter avyttringen till ny ägare, 2000, kom Åtorp aldrig mer på fötter och fastigheten har därefter använts till olika praktiska ändamål – bland annat som flyktingförläggning.
Olle Sandén